I Skara stift finns många duktiga körer där en stor mängd körsångare deltar med många olika stämklanger. Jag gläder mig att få tillfälle att lyssna till dem liksom jag gläder mig åt solisterna.
Den kommande söndagen får vi del av Jesu ”testamente” – hans förbön för oss alla – en förbön som samtidigt är en uppmaning. Han säger: ”Helige fader. Bevara dem i ditt namn, det som du har gett mig, så att de blir ett, liksom vi är ett. ”(Joh 17:11)
Jag är glad att jag är lutheran. Det finns så mycket i den lutherska teologin och traditionen som jag känner som ett tilltal till mig själv. Martin Luther talar om ”sola” – endast. Tron endast, nåden endast, Kristus endast, Bibeln endast – endast Gud tillhör äran. Dessa ”sola” är grundpelare i den lutherska teologin och för mig är de viktiga samtidigt som jag inte bara kan förstå dem utifrån ett 1500-talsperspektiv utan måste tolka dem in i den tid som jag och alla andra lever i idag. Jag är stolt över att tillhöra en av världens största evangelisk- lutherska kyrkor.
Samtidigt som jag sagt detta gläds jag över de andra kyrkorna, de andra traditionella trossamfunden som finns representerade i Sverige. Tänk så mycket vi har tillsammans med våra systrar och bröder i den romersk katolska kyrkan, med den ortodoxa kyrkan, med dem som tillhör Gemensam Framtid och så vidare.
Jo, vi uttrycker oss på olika sätt. Jo, vi betonar olika delar av den kristna trostraditionen, jo vi har ibland olika tolkningar av bibeltexter. Samtidigt har vi tron på den treenige guden gemensamt, tron på Skaparens alla möjligheter, tron på Jesus Kristus, Guds Son, den korsfäste och uppståndne, tron på att Gud i sin heliga närvaro är verksam här och nu, gemensamt. Därtill kommer dopet som vi delar med de flesta kristna trossamfund, Bibeln och mycket annat.
I den svenska kristna historien har vi inte så mycket att yvas över då det gäller ekumenik. Svartrockar, papister, frimicklare har varit epitet som vi kastat mot varandra. Tack och lov har detta ändrats. Idag finns det en respekt för den andres trostradition, en respekt som inte behöver handla om att vi alltid ”håller med”, men en respekt där vi ser att vi själva inte har hela sanningen utan att vi alla bidrar med något in i den stora sanningen där Gud alltid är större än de samlade bidragen till gudsförståelse.
Jesus uppmanar oss att vara ett. Det handlar inte om att vi ska bli som den andre och utplåna oss själva. En kör som sjunger enstämmigt sjunger vackert. En kör som sjunger flerstämmigt sjunger oftast ännu underbarare. De många kristna trossamfundens spiritualiteter får finnas där och ge uttryck för vår gemensamma lovsång till kyrkornas Herre och frälsare. Låt oss i våra olika sammanhang ta steg vidare på den ekumeniska vägen! Vi får fortsätta att mötas, dela vår egen trostolkning med varandra, glädjas över allt det vi bär tillsammans och inspireras av det som den andre vittnar om.
Åter igen Jesu ord som får bli ord till dig och mig denna vecka och framöver: ”Helige fader. Bevara dem i ditt namn, det som du har gett mig, så att de blir ett, liksom vi är ett. ”(Joh 17:11)
Åke Bonnier, biskop i Skara stift
Lämna ett svar