– Det är mycket lättare att vara kristen här i Indien än i Sverige. Du vet här känner folk på ett helt annat sätt igen sig i texterna, miljöerna är i stort sett likadana.
Ungefär så här sa hon till mig. Jag var ung och för första gången i Asien och hon hade tillbringat mer eller mindre hela sitt yrkesverksamma liv där och framförallt i Indien. Hennes ord kommer upp inom mig när jag går längs med gatorna i Lund och Malmö samtidigt som Fastlagsöndagens text finns i bakhuvudet.
När Jesus närmade sig Jeriko satt där en blind vid vägkanten och tiggde. Då när jag som ung kom till Indien fanns inga tiggare i Sverige, men de fanns i Indien och på något sätt tyckte den äldre missionären att det var lättare att vara kristen där för det bibeln handlar om fanns ju också där.
Nu 30 år senare har Sverige färdats tillbaka till Indien för 30 år sedan eller Palestina för 2000 år sedan. Tiggaren sitter vid vägkanten. Har det då blivit lättare att vara kristen här?
Lite efter mötet med missionären kom jag till Calcutta. Här var det nästan outhärdligt att möta alla dessa tiggare. Tiggare som inte hade någonting, knappt kläder på kroppen och ibland varken syn eller lemmar. En klok jesuitbroder gav några råd till mig hur man skulle förhålla sig.
– Ge aldrig pengar, sa han. Risken är stor att de går till någon annan än den som tigger. Om du känner att du vill ge, ge något att äta, men om det är en banan eller annan frukt skala den för annars kommer den bara säljas och så hamnar pengarna lätt i fel ficka. De där råden har jag försökt leva med sen dess, inte alltid enkelt, men jag tror att det är det bästa förhållningssättet.
– Vad vill du jag ska göra för dig, sa Jesus till den blinde mannen?
– Herre gör så att jag kan se igen, sa mannen till Jesus.
Är det lättare att vara kristen här nu när tiggaren sitter i vägkanten? Det lättaste är ju att ge, men är det kristet? Är det inte så att vi då bara göder ett orättfärdigt system som inte tar itu med grundorsakerna, strukturerna som vi sa då för 30 år sedan.
Jesus gav inte, han ställde en fråga om vad som var mannens problem. Är det inte då vår uppgift som kristna och kyrka att på samma sätt ställa frågan om problemets orsaker? Sen be och verka för att ögonen öppnas och att vi själva, de som tigger på gatan och samhälle och värld ser att detta kan inte fortgå. Vi måste tillsammans finna sätt som skapar förutsättningar för människor att leva värdigt.
Jag tänker så konkret att kärlekens väg nog inte först och främst är att stoppa ett par kronor i pappmuggen, utan att spara dem till fastekampanjen som börjar nu.
Att stötta Svenska kyrkans internationella arbete som både arbetar med att ställa frågan och ”öppna ögonen” så att människor ser sina möjligheter, men också tillsammans med kyrkor runt om i världen är en ljudande profetisk stämma som förhoppningsvis öppnar ögonen på de som har makt att förändra!
Herre att finna din väg i denna värld är inte lätt, men Herre visa mig din väg, kärlekens väg!
Per Kristiansson
Komminister i Västra Skrävlinge kyrka i Malmö
Lämna ett svar