Jag kommer på mig själv att tyst lyssna till barnens prat vid matbordet och jag tänker tacksamt: ”Jag är rik”. Jag scrollar i flödet på Facebook och ser vänner, mer eller mindre bekanta flimra förbi och jag tänker tacksamt: ”Jag är rik”. Jag åker och handlar för att fylla veckans förråd av middagar och jag tänker tacksamt: ”Jag är rik”.
Jag går till bilen med mina överfulla kassar och snubblar nästan över den gravida kvinnan med papperskoppen.
Den rikedom som nyss lade sig som tacksamhet i magtrakten svider till. Det jag vet, men inte alltid orkar tänka tydligt och klart gör sig smärtsamt påmint, ”Jag är rik på någon annans bekostnad”.
Inte alla rikedomar förstås. Säkert är det så att jag och den gravida kvinnan med koppen delar upplevelsen av den största rikedomen. Den som inte kan värderas i reda pengar utan som är skör och stark som livet självt. Den som har med älskade människor och minnesvärda lyckostunder att göra. Det är den största rikedomen, den himmelska skatten.
Relationer är levande och dynamiska, de kan knappast kontrolleras, konserveras och än mindre läggas på hög. De uppstår, finns, rinner ibland ut i sanden och uppstår ibland till nytt liv. Den största rikedomen.
Men så har vi den andra rikedomen. Den jordiska rikedomen som säger att saker och ting har ett pris. Den jordiska rikedomen förpliktigar. Den är orättvist fördelad på en jord som på sina håll står i brand. Jag med mina privilegier och tillgångar borde rimligen vara och bli en mer ödmjuk tjänare.
Den rikedom som ger mig möjlighet att bo i varma hus och sova i en torr säng, som gör att jag nästan aldrig behöver frysa av hunger och som kan stava till långt fler prylar än jag behöver. Den ska delas och jorden ska brukas av alla.
Det är logiskt, och Jesus får det att låta så enkelt. ”Samla inte skatter på jorden! Samla skatter i himlen istället. Förstår ni inte att där er skatt är där kommer ert hjärta, ert engagemang och ert fokus att vara. Är jag där? Är jag där ert hjärta är?” Och jag ser kvinnan jag nästan snubblade över och där är Guds son.
Söndagens tema är ”Rik inför Gud”. Vad gör mig rik inför Gud? Det är en fråga som gör mig obekväm på något vis, belastad med en känsla av att jag vill inte vara rik inför någon. Jag vill vara en del av det himmelrike där allt räcker åt alla och där ingen är rik på någon annans bekostnad.
Jag leker med orden och tänker att ”rik” och ”rikedom” hör ihop och prövar att istället ställa frågan ”Vad gör mig till en rikedom för Gud”? Vad gör mina älskade till rikedomar för mig? Ja det är ju inte på grund av något de presterar utan bara för att de finns. De är min stora lycka och jag tror att det är just vad det handlar om. Vi är Guds stora lycka i all vår mänskliga svaghet och styrka.
Vi, alla vi som lever här, oavsett om vi sitter med en papperskopp i handen eller om vi sitter bakom ett stort skrivbord och har möjlighet att vara med och påverka riktning och beslut. Och jag tror att Gud ser sin mänsklighet och tänker:
”Titta vilken mångfald och ändå så lika. Låt dem förstå att ingen någonsin sett mig men om de ser, bär och älskar varandra finns min kärlek alltid hos dem. Ge dem sinnesro att acceptera det de inte kan förändra, mod att förändra det de kan och förstånd att inse skillnaden”.
Lotta Ingerholt
Församlingspedagog och gymnasieteolog i Uppsala
Lämna ett svar