Det nya rikets färg är rött

Tankar inför tredje advent

Falcon Crest – tänk om livet än var som i good old Falcon Crest (Falcon vaddå, suckar kanske du – vad är det? Jo en hal gammal tv-såpa från 1980-talet om den makthungriga vinodlaren Angela Channing). Så mycket lättare allt vore då. God eller ond – redan bakgrundsmusiken antyder vem som är vad. Inga onödiga subtiliteter där inte – svart eller vitt. Burr eller bravo i 227 avsnitt. Tada!

Med veckans huvudfigur är det lite likadant. Johannes döparen är ingen dussinmänniska. Han sticker ut och han sticker upp. Vildvuxen och oregerlig svingar han orädd sitt verbala svärd mot samtidens mänskliga missförhållanden. När vi kommer in i berättelsen har samtiden dock kommit ikapp honom – infångad och kättrad i en fängelsehåla som han är. Och om honom vittnar Jesus. Inget är detsamma efter Johannes, säger han. Allt som historien tidigare laddat upp för har kulminerat i denne oförvitlige sanningssägare. Nu börjar en ny era – och den börjar med mig.

Svart och vitt – visst låter det som ett avsnitt i en självförklarande dramatisering i sann Falcon Crest-anda. Men nej, inget kunde vara mera fel. För den färgskala med vilken Johannes och Jesus målar verkligheten är kontrastrik, men inte svartvit. I det nya riket gäller andra nyanser. Rött. Det nya rikets färg är rött. Blodfyllt rött i relation till viljelöst beige. Mellan att notera, gäspa och gå förbi och att se, kliva fram och handla. Att göra noll och göra nått’.

I Johannes värld finns en blodröd livsväg att välja som flödar rakt ur Guds egen hjärta – som gör Guds rike synligt – som bryr sig – som älskar som han. Faran är inte det svarta (den förstår vi att avslöja och bekämpa). Faran är det färglösa, håglösa.

Den profana julens färg är röd – är det pulserade hjärtats färg – är Jesu kärleksfulla hjärtas färg- det nya rikets färg. Bleknar aldrig.

Johan Dalman
Biskop i Strängnäs