Jag skall inte lämna er ensamma

Pingstdagen 15 maj

Vi står på perrongen och väntar på pendeltåget som ska ta oss hem. Ingen talar med någon och ändå är alla djupt upptagna. Alla, precis alla, tittar nedåt på sin telefon. Hörlurarnas sladdar letar sig upp från telefonen och in mot örat. Vad händer därnere i telefonen? Vad är det som är så attraktivt?

Ingen talar med någon annan. Det känns tråkigt. Det inte bara känns tråkigt, utan det verkar isolerat. Människor isolerade från varandra ger ett dystert intryck. Man blir liksom nerstämd. Det blir ännu mer tragiskt eftersom det är frivilligt. Isolerade människor skulle i en annan miljö uppfattas som ett straff.

Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till er. 

Så säger Jesus till oss denna pingstdag. Gud vill inte ensamhet eller isolering. Det är främmande för livet, det tar bort livet. Gud vill beröra oss så att vi kan beröra varandra med blickar, ord, handlingar och kärlek. Jag ger er kärlek, säger Gud till oss, så att ni kan ge den vidare till varandra. Då verkar min ande och då verkar ni för mitt rike här på jorden.

Guds Ande är centrum för livet. Utan Ande inget liv. Det visste lärjungarna redan. Man kunde sina texter och kände till vad som hände om Gud tog bort sin Ande. Man blev aska.

Du döljer ditt ansikte, och de blir förskräckta, 
du tar ifrån dem deras ande, och de dör 
och blir åter till mull. 

Och man visste vidare vad Guds Ande gör med oss. Ger liv.

Du sänder din ande, då skapas liv. 
Du gör jorden ny. 

Pingstens händelse pekar med hela handen på Guds Ande och på livet. Anden ger liv, den gör jorden ny, den utmanar mig och förnyar mitt uttorkade liv. Alla och allt får liv. Jag får liv. Här finns alla lärjungars källor i evinnerliga tider. Här har ni något att ösa ur. Här finns en källa som ger liv. Vänd dig hit med böner och ropa efter liv.

Gud vill inte ensamhet eller isolering. Ingen är kallad till ofrivillig isolering. Tvärtom. När människan är tillsammans, med andra och med Gud, blir hon glad. Och när hon är glad sjunger hon, vågar berättar om sitt liv och får modet leva det. Det är ett pingstunder som kan ske när som helst: att våga leva det liv människan har fått.

Vänd dig mot Guds Ande. Det är livets källa som vi har att ösa ur ända sedan tidens begynnelse. Det är källan som lärjungarna har öst ur och det är den källa som vi alla kan ösa ur.

Guds Ande hjälper oss att vara närvarande. Hjälper mig att vara närvarande i mitt liv. Hjälper mig att närvara i andas liv. Då sker ett verkligt under. Då bryter vi isoleringen. Då kan vi känna samhörighet oavsett språk, hudfärg eller bakgrund. Guds Ande går över alla gränser.

Du sänder din ande, då skapas liv. 
Du gör jorden ny. 

Jag blir närvarande i mitt liv så att jag också kan närvara i andras liv. Och helt plötsligt inser jag att botten i mitt liv också är botten i andras.

Du sänder din ande, då skapas liv. 
Du gör jorden ny.

Fredrik Olofsson
präst, Linköping