Tankar inför Johannes döparens dag – 26 juni
Omskakad kommer jag ut i solljuset och förstår att det jag varit med om har berört mig på djupet. Prästen Pär Friberg berättar om ett besök i Ein Karem, Johannes döparens födelseort.
Under en resa i det heliga landet besökte jag Ein Karem som bl a är känd som Johannes döparens födelseort. Byn ligger en bit utanför Jerusalem och vi är fyra personer som planerat att pilgrimsvandra från Jerusalem till Ein Karem.
Det är i slutet av februari, gräset är grönt och mandelträden blommar. Efter några timmars vandring kommer vi fram till byn. Vi går först till besökskyrkan som är byggd till minne av att Maria besökte sin släktning Elisabet när hon fått reda på att hon väntar barn. De båda kvinnorna finns som statyer utanför kyrkan och Elisabet är märkbart gravid.
När jag stiger in i kyrkan får jag en kalldusch. Religiöst stiliserade målningar och föremål har fått ge plats för ett klippblock och en målning som skildrar hur soldater hugger ned små barn med svärd.
Klippblocket har en hålighet på undersidan och enligt traditionen gömde Elisabet och Sakarias sin son Johannes i denna hålighet när Herodes soldater genomför en massaker på alla barn upp till två års ålder i jakt på det nyfödda Jesusbarnet.
Klippblocket har en hålighet på undersidan och enligt traditionen gömde Elisabet och Sakarias sin son Johannes i denna hålighet.
Det slår mig att jag aldrig funderat på vad som hände Johannes som föddes sex månader före Jesus i samma geografiska område. Jag har uppmärksammat att Maria och Josef flydde till Egypten med Jesus. Men inne i besökskyrkan möter jag ett klippblock och en målning som på ett obevekligt sätt för mig i kontakt med massmord.
Omskakad kommer jag ut i solljuset och förstår att det jag varit med om har berört mig på djupet. Jag har många gånger reflekterat kring hur mitt kulturella sammanhang och min kristna tradition stärker vissa tolkningar medan andra associationer och tolkningar avstyrs. Nu hade jag just gjort en aha-upplevelse som hjälper mig att få nya perspektiv.
När jag fortsätter min resa och besöker platser i Israel och Palestina – denna lilla landremsa som är präglad av våld och konflikter – fortsätter mina tankar att kretsa kring Johannes. Jag undrar hur vetskapen om att ha överlevt en massaker påverkade honom.
När Johannes framträder i sin verksamhet möter vi en person med ett rakt och chosefritt språk. Folk söker sig till trakterna kring Jordan där Johannes håller till. I sin förkunnelse markerar han att tro och andlighet handlar om det mänskliga liv som alla lever och att vi därför måste visa medmänsklighet.
Även romerska soldater kommer till Johannes och rådfrågar honom. Man skulle kunna tänka sig att Johannes svar skulle präglas av hat och förakt, särskilt med tanke på de fruktansvärda handlingar dessa romerska soldater har utfört. Johannes budskap håller fokus på det väsentliga. ”Pressa inte av någon pengar med våld eller hot, utan nöj er med er sold” (Lukas 3:14).
Så blir Johannes ”Den högstes profet”, som är en titel hans far, prästen Sakarias, uttalar och som är söndagens tema. ”en soluppgång för dem som är i mörkret och i dödens skugga, och styra våra fötter in på fredens väg” (Lukas 1:67-79).
Pär Friberg, präst
Lämna ett svar