Tankar inför 9:söndagen efter trefaldighet, 24 juli
Tänk sån tur att man inte lever i serietidningarnas värld! Den värld där det i små bubblor ovanför figurernas huvuden klart och tydligt syns vad de tänker.
Tid är en mänsklig uppfinning – en klok och användbar uppfinning. Den är emellertid ingenting Gud har skäl att fundera över. För Gud är all tid alltid Nu.
Som kristna lever vi i övertygelsen om att Jesus i en okänd framtid ska komma tillbaka samtidigt som vi vet att han redan är här och att det bokslut han ska göra är en realitet i detta ögonblick. Frågan till mig om vad jag gjort för Honom och därmed min nästa, ställs här och nu.
Vill jag kunna svara på den frågan på ett trovärdigt och äkta sätt måste jag allvarligt fundera över vad som är centrum i mitt liv. Vem eller vad är min referenspunkt på kartan? Vem stakar ut färdriktningen i mina tankebubblor?
Är det Jesus, kan jag vila trygg – är det allt det andra, kommer jag till korta.
”Av den som har fått mycket skall det krävas mycket, och den som har anförtrotts mycket skall få svara för desto mera.” säger Herren.
Ja visst gör det ont när bubblor spricker – det kallas frihetens pris.
Johan Dalman, biskop i Strängnäs stift
Lämna ett svar