Martin Luther verkade i en tid när många var plågade av fattigdom och sjukdomar. Många levde mycket ofritt. Kyrkan var en stabilitet och en tröst, men också en stor makt. Kyrkans handel med avlatsbrev kändes fel för Luther – man kan väl inte köpa sig fri från straff? Luther gör upp med det med intellektuell briljans och ett själavårdande hjärta. Han blir profet i sin egen hemstad, men inte i sin egen kyrka. Martin riskerar till och med dödsdom från den och flyr till slut för sitt liv. Hans vänner får skydda honom.

Martin Luther gör upp med avlaten och rättfärdighetslära och med hur vi tänker om tro. Ingen människa och ingen kyrka kan få tjäna pengar på det som Gud ger av liv och nåd.

För mig är det Luthers tankar om tro som är de allra viktigaste. Vi blir inte frälsta av tro, men av Kristus. Tron är Guds sätt att hjälpa oss. Tro är Guds sätt att kommunicera med oss. Därför är det inget vi har eller inte har. Tro är inget att äga och hålla fast vid, egentligen, utan något att be för och jobba med. Att hålla sin tro och sin relation levande är en gåva, att försöka leva med Kristus som livets ljus.

Om du tror på någon och känner tillit, så gör du det för att du bedömer den personen som trovärdig. Det är inte du som pressar fram tron ur dig själv. Tro är en del i er relation. Vi ger varandra tro, som en gåva. Tro på Gud kan ibland ses som något man har eller inte har, men Luther hjälper oss förstå det som en relation. Gud ger tro som en gåva. Din tro är inte resultat av det du lyckas med. Tron är att ha sitt fokus på Gud och på din nästa. Så mycket stress skapas när vi tittar på oss själva och funderar över vår duglighet.

När det kommer till tron på Gud: känn ingen oro. Men när det kommer till det som är sjukt i vår värld, så känn oron bränna i hjärtat. Lugna dig inte förrän dagen för frihet är här för alla.

Jag sjunger en lovsång till Gud för alla människor som kämpar för det goda.
Tack Gud för varje gång någon vågar stå upp mot en orättvisa.
Tack Gud för barnet som säger ifrån med stort mod.
Tack för kvinnor och män som gör upp med dumheter och förtryck.
Jag sjunger om nåden och kärleken, det enda som förenar.

Anders Facks, präst