Kunde Jesus förutse vad som skulle hända med honom? Visste han att han skulle dö och uppstå? Visste han redan när han första gången såg Judas att han denne man skulle förråda honom?

Eller var det tvärtom, var Jesus bara en helt vanlig människa som blev offer för omständigheterna och dog nästan utan att det var meningen?

Ja, så där kan man diskutera. Man kan också ha olika uppfattningar om huruvida Jesus visste vad som skulle hända några dagar efter att han ridit in i Jerusalem och hyllats av folket som en kung. Visste han allt om planerna på att döda honom?

Oavsett vilken syn man har på Jesus så måste han ha haft sina aningar om vad som var på gång. Han hade retat upp både den kyrkliga och den världsliga makten, och det gjorde man inte ostraffat. Jesus visste säkert vad det var han utsatte sig själv för när han predikade och utmanade makten. Men han gjorde det ändå. Han gjorde det för vår skull. Så viktigt var budskapet som Jesus hade att förmedla: han utsatte sig för livsfara och så småningom död för att vi skulle få ta del av just det budskapet. Och vi vet vad som väntar.

Vi känner till gripandet av Jesus, och vi känner till korsfästelsen. Vi vet, eller vi anar åtminstone, att intåget i Jerusalem inte bara var jubel utan också ångest för Jesus från Nasaret. För han ville inte dö. Han var en människa och oftast vill inte människor dö, i alla fall inte en plågsam och utdragen död. Bara en stund innan han så småningom greps av vakterna på skärtorsdagen bad han innerligt att få slippa. Men samtidigt visste han att det inte var möjligt.

När han red in i Jerusalem på åsnan gav han egentligen upp alla anspråk på att komma därifrån levande. Ändå valde han inte att hålla sig undan utanför staden trots att det säkert skulle ha varit möjligt. För att vi behövde höra budskapet, för att vi behövde räddas, höll sig inte Jesus undan. För vår skull red han in i Jerusalem, för vår skull greps han. För vår skull dömdes han, för vår skull korsfästes han. För vår skull dog han. För vår räddnings skull: För att vi skulle få höra budskapet, de glada nyheterna om att Gud är en god Gud, en kärleksfull Gud. Gud är inte straffande och dömande utan kärleksfull. Och vi är aldrig ensamma. Gud finns alltid hos oss, inte långt bort, utan här mitt ibland oss.

Det var för att berätta bland annat de här sakerna som Jesus vandrade runt med fara för sitt eget liv. Det var för att människorna skulle få höra det här som Jesus utsatte sig för förföljelse, dom och korsfästelse. Det var för vår skull som han red in i Jerusalem. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: ”Hosianna, Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn”