Vad jag lärde mig av en osthyvel

”Du skall inte dräpa!”
Budord nummer fem. Minnesregel – det är fem bokstäver i ordet dräpa.
Det är en av de minnesregler för budord som brukar vara lättast att komma ihåg för konfirmanderna, för drar du ett platt streck för varje bokstav, ja, då blir det som när man ska hänga gubbe – och det är ju att dräpa.

Jesus säger i bergspredikan, som helgens text är hämtad ur, att den som dräper inte undgår sin dom men inte bara dräparen utan även varje som blir vred, okvädar eller förbannar sin broder. Du ska inte heller ha något otalt med din bror innan du går fram inför altaret, utan du ska löst alla era konflikter.
I denna predikan av Jesus, så skärper han lagen. Ni vet, du ska älska din nästa OCH dina fiender, du ska inte betala ont med ont utan vända andra kinden till, du ska gå två mil med den som begär att du ska gå en mil med honom och så vidare.

Och jag känner hur jag brottas med texten. Vi pratar så ofta om den förlåtande Jesus, den som låter nåden breda ut sig. Men här är det så mycket mer uppfodrande, vi kan helt enkelt inte synda på nåden om vi lyssnar till Jesu ord.
Jag vill liksom hitta en genväg, en väg att få ihop allt, både de skärpta buden och nåden – en snygg lösning där Jesus avslutar predikan med att säga typ ”försök lite grann så är det bra sedan.” Det hade varit himla bekvämt.

Men det gör han inte.

Och jag släpper texten och går frustrerat ut och tar lite luft. Där hamnar jag i samspråk med en konfirmand och berättar just det, att jag skriver tankar inför helgen och att Gud frustrerar mig just nu, och han svarar:
”Men Erik, gör så här. Be och gå sedan och lägg dig. När du vaknar ber du igen och så ska du se att svaret kommer.” Det är ju ett råd som heter duga och för bra att inte följa.

Morgonen efter står jag i matsalen när en av ledarna som dukar fram inför frukosten säger ”Åh, nu minns jag inte vilken osthyvel som är slö, man ser ju ingen skillnad på dem”.

Och jag svarar: ”Nej man ser inte på osthyveln om den är bra eller dålig, men man märker det på hur den skär osten. Om det är så att vi får den dåliga osthyveln behöver den bara svingas med extra omsorg för att vi ska kunna hyvla en bra ostskiva. Vi behöver koncentrera oss lite mer, anstränga oss lite mer, för att få något på mackan.”

Och så klack det till i mig. Det är ju det Jesus säger. Vi behöver anstränga oss mer för att våra relationer mellan varandra ska fungera, vi behöver gå en extra mil i varandras tjänst, vi behöver gå och prata ut med vår broder, förlåta våra fiender och be för den som förföljer oss.

Likt den slöa osthyveln behöver svingas med extra omsorg, behöver vi ge extra omsorg kring det som är svårt.
Och så fick en osthyvel bli minnesregel för Bergspredikans skärpta bud.

Så be, gå och lägg dig, vakna upp igen och gå ut och hyvla med omsorg om det svåra.