Min familj är med i ett andelsjordbruk. Det betyder att vi, mot en insats, får en andel av det som skördas på ”vår” åker. Åkern ligger i en av stans förorter, och där odlar våra två bönder massor med olika slags grödor. De odlar ekologiskt, och satsar på olika sorters fröer och sådd, för att gynna jorden och sprida ut skörden över hela sommarhalvåret. Vi kanske inte direkt tjänar på vår andel, framförallt inte ett år som det här när marken är så torr, men vi vinner på många andra sätt. Vi får närodlade grönsaker som inte är besprutade, vi bidrar till att hålla landskapet levande för bin och andra, vi gör så att två personer får arbeta med det de brinner för, och vi lär oss äta efter säsong, och tillaga en massa olika grönt vi inte annars hade ätit. Det är fantastiskt, andelsjordbruket vårt.
En annan effekt av vårt engagemang är medvetenheten om hur väder och jordmån och annat påverkar skörden. Vi har liksom hamnat närmare naturen, och en sommar som denna är det svårt att helt glädjas åt det vackra vädret när vi vet hur våra bönder kämpar med att rädda morötter, mangold och potatis. Nyheterna om andra bönders kamp för sina grödor och sina djur blir också mer levande, mer oroande.
Rakt in i den här verkligheten, den här oron, talar Jesus om träd och frukt. Goda träd bär god frukt, säger han, och de träd som inte bär frukt huggs ner. Det som inte finns med i liknelsen är allt det där som krävs för att frukten ska komma till och växa: bin som pollinerar, vatten i jorden i lagom mängd, sol från ovan i lagom mängd. Det behövs någon som beskär trädet, och skyddar frukten från att ätas upp av fåglar innan den ens mognat. Först när allt det där är på plats, kommer trädet att bära god och riklig frukt, kommer plantorna mogna i åkern, kommer spenaten sträcka sina gröna blad mot himlen.
Frukten är ett resultat av den näringen, sammanhanget, av skydd och vård. Precis som det är för oss. Ska vi bära god frukt behöver vi näring i form av uppmuntran och tilltro, vi behöver stöd från vänner och familj, vi behöver skydd och vård från Gud. Saknas allt det är risken stor att frukten blir dålig, för vi har inte fått de förutsättningar som vi behöver för att vara goda profeter.
Vårt gemensamma ansvar är stort, både för vår planet och för varandra. Vi har fått gåvan att vara förvaltare, då krävs också mod och vilja att agera så. Vi behöver den andliga klarsyn som gör det möjligt för oss att se hur vi kan vara till hjälp och stöd för andra, och för vår natur. Tydligt är att vi inte alltid har varit det, och fortfarande har en lång väg att gå. Vädret är enligt de flesta klimatforskare ett tecken på det, och de fortsatta konflikterna på vår jord, och i våra närområden, är också tecken på hur vi brister i omsorg. Där måste vi hjälpas åt. Jag kan inte säga exakt hur, det måste vara upp till var och en av oss hur vi ska vara de där goda förvaltarna, men Jesus är tydlig: Det räcker inte att bekänna bara med ord, vi ska också göra Guds vilja. Då ger vi god frukt.
Lämna ett svar