Vad har du för bild av Gud? Hur ser Gud ut? Det har hänt mig flera gånger att vänner och andra har frågat mig hur jag kan tro på en Gud som inte syns.
Ofta har jag vänt på frågan och frågat hur de inte kan se att världen har en Skapare. Hur kan vi se små snödroppar kriga sig upp ur den vintertrötta marken och inte uppfyllas av hopp? Säg mig att alla människor jag mött som vittnat om möten med den levande Guden inte är bevis?
Jag behöver inte se en man på ett moln, lägga händerna på Jesus eller se tecken på himlen. Min Gud har inte ett ansikte, men det betyder inte att Gud är omöjlig att se. Min tro är inte visshet, utan en längtan, en önskan: Jag vill gärna se Jesus.
Orden kommer från ett gäng som kom till en av Jesu lärjungar. De ville se honom som det skvallrades om. Han som fick döva att höra, blinda att se, lama att gå och talade med tullindrivare. Han var en bland många profeter, men ändå tror jag att folket förstod att det var något speciellt med honom.
Vad svarar Jesus? Här är jag! Nej, istället börjar Jesus tala om sin egen död. Han beskriver sig själv som ett vetekorn som behöver falla till jorden för att kunna ge liv. Det är liksom meningen att kornet ska bli något annat. Ett ensamt korn är utan verkan, men inom sig bär det möjligheter. Jesu död är inte utan verkan. Tänk att vara bland hans vänner när denna mäktiga man säger att han måste dö. Nu är ju tiden för glädjens segertåg – inte död?
Lärjungarna förstod nog inte alls vad han pratade om. Det är trösterikt tycker jag. De hänger inte alltid med, det gör inte jag heller. Jesus säger då om och om igen till sina vänner: Följ mig!
Som om han vet att jag inte fattar, men att han vet att jag kommer att göra det. Där jag är, där kommer mina vänner att vara, säger Jesus. Han berättar för dem att det händer något nytt. Han berättar om ett vetekorn som måste falla i marken och dö – annars kan det inte växa. Överallt i världen ska Jesu namn uttalas och bli verksamt i människors liv. Det är ett segertåg, men inte på det sättet vi väntar oss. Så är det med Jesus, det blir inte alltid som vi har tänkt det.
Denna helg kommer Jesus till oss med en liknelse om sann kärlek. Kärlekens väg talar vi ibland om, det låter vackert. Det är den offrande kärleken som vi talar om. Den kärleken som måste dö för att livet ska segra. Jesus går kärlekens väg, den skitiga vägen, den smärtfyllda vägen. Han går till korset för din och min skull, och än idag vandrar han med oss i mörker och ljus.
Vi vill gärna se Jesus, men han är här. I varje andetag, i varje medmänniska, i liv, i död och han älskar oss mer än ord kan säga.
Med sitt liv, sina handlingar och sina ord visar han oss vad kärlek är. Jesus uppmanar: Älska varandra såsom jag har älskat er. Där är Guds ansikte – i vår nästa, fullt synlig och alltid närvarande.
Lämna ett svar