Jag älskar regler. Oftast.
Jag ber kvällsbön men vissa kvällar vill jag eller orkar jag inte. Då minns jag Benedict av Nursias ord: Bevara ordningen så ska ordningen bevara dig. I mitt liv handlar det om att även när jag inte orkar eller vill be så ska jag göra det ändå – för det är förmodligen då jag behöver bönen som mest. Regeln bär mig även när jag inte orkar. Det är en bra regel. De flesta regler vi har hjälper oss att nå en större frihet, tänker jag. Det kanske låter märkligt men låt mig ta ett exempel:
Tänk dig att du kör på en landsväg någonstans i Sverige. Det enda som skiljer din fil och den fil som går i motsatt riktning är målade streck i vägbanan. Hade vi inte lärt oss att lyda regeln om hur vi ska köra mellan de vita strecken i mitten av vägen, ja, då hade varje bilfärd varit ett vådligt exempel på ofrihet.
Visst, det är så att få köra bilen lite var man vill alldeles oavsett strecken hade varit en sorts frihet, men det finns en djup ofrihet i att hela tiden oroa sig för att krocka med varje mötande bil.
Många regler ger oss frihet genom den stadga och förutsägbarhet den erbjuder, men vissa regler missar ibland sitt mål. Jesus återkommer inte sällan till att kritisera några av sin samtids regelefterlevnad. Inte för att den nödvändigtvis var för slapp utan för att regeln utvecklats genom åren så att den till slut missade sitt ursprungssyfte.
I söndagens evangelietext möter vi Jesus som botar en krokryggig kvinna på sabbaten. Föreståndaren för synagogan blir förargad och påminner i skarpa ordalag om att det finns sex dagar på vilka man kan bota men på sabbaten är det förbjudet. Sabbaten är en vilodag och därför ska man inte arbeta. Det är en regel.
Jesus svarar och säger att nog är det så att även föreståndaren och hans vänner ger sina djur vatten att dricka även under sabbaten så att de inte ska törsta. Om vi bryter mot regeln för våra djurs skull, skulle han då inte hjälpa denna kvinna?
Det finns andra ställen i skriften där Jesus bryter mot regeln om sabbaten: han helar sjuka, han och lärjungarna plockar ax att äta. Jesus gör inte det för sin egen vinnings skull, utan för andras. Han visar att reglerna i de här fallen har mist sin frihetsskapande funktion och istället blivit till en boja där regeln i sig är viktigare än vad den är till för.
Det kanske är lockande att ta Jesus som exempel och säga att vi kastar alla regler i sjön, för då blir vi fria, men då tror jag att vi hamnar i en värld där vägbanans streck inte längre skyddar oss. Jesus säger i bergspredikan i Matteusevangeliet att han inte kommit för att upphäva lagen utan för att uppfylla den.
Genom uppfyllandet får vi rätt fokus. Inte regler för reglernas skull, utan regler för frihetens skull. Då ger reglerna frihet i Kristus.
Lämna ett svar