Kommer ni ihåg alla som hamstrade färsk jäst i början av pandemin. Hur många av dem har idag bakat bröd?
Jag bakade faktiskt lite, även om jag köpte torrjäst och inte färsk jäst.
Det är otroligt att bröd består av dessa, ganska tråkiga, ingredienser.
Vatten
Salt
Olja
Mjöl
Honung
Jäst
Mjölk
Det är först när jag blandar ihop det och slänger in det i ugnen som det faktiskt blir något bra av det. Då blir det ett gott bröd. Jesus pratar om bröd ibland, och det är viktigt för oss i kyrkan. Det finns många liknelser att hämta där.
Jag tänker mig att vi i kyrkan är som de olika ingredienserna. När vi alla är tillsammans, blir vi något större än vad vi själva är. Svenska kyrkan är bara en gren av Jesus kyrka. Vi är en ingrediens, en del av helheten.
Men så har vi andra kyrkor, vi har Katolska Kyrkan, Ortodoxa kyrkan, Pingstkyrkan, Evangeliska frikyrkan, Equmenia med många andra. Alla dessa får symbolisera andra ingredienser. För att det skall bli ett bröd, krävs det att alla är med. Att vi tillsammans pekar på Jesus, inte att vi pekar på andra och säger ”Kolla vad onödigt det är med jäst, den gör ju ingenting där den ligger själv”. Men utan jästen så blir det väldigt tråkigt bröd.
Vi har ett frukostmöte med präster och pastorer, representanter för olika kyrkor, i staden jag arbetar i. Vi har kommit överens om tre saker.
1. Vi gillar frukost.
2. Vi gillar Jesus.
3. Vi kan be tillsammans.
Vi är inte överens om allt, men vi är överens om att för att visa på Jesus så behövs vi alla.
Enheten i Kristus kan vara så enkel som att äta ihop och be ihop.
Lätt som en knäckemacka, mättande som en rejäl limpskiva, glädjande som en nybakad fralla.
Mackans teologi. Fikans teologi. Måltidens teologi.
Mvh!
/Daniel
Lämna ett svar