Till innehåll på sidan
Britt-Karin Ekstrand, präst

Hur många dagar är det kvar?

I mitten av en ganska torr trästubbe växer en liten grön växt.

-Hur många dagar är det kvar?
Orden har bott i kroppen en tid. Frågan föds som en aning, en aning som formas till en tanke. Tanken fastnar som en kardborre på en sommarpromenad. Den klibbar fast och sticker till, låter sig inte ignoreras. Tålamodet går åt när inget säkert går att veta från en dag till nästa. En dag är orden mogna att sägas. Sägas i mitt eget hjärta och sägas till en annan människa. Sägas till Gud.

-Hur många dagar är det kvar? Tills vi ses igen. Tills oron för vad en ny dag ska bära med sig drar sig tillbaka och tilltron tar plats. Tills Gud blir tydligare i bönen och min längtan efter mening anar ett svar. Och, Gud, när vi ändå talar med varandra, hur många dagar är det kvar av livet?

Dagarna i slutet av kyrkans år tar oss till Jesus samtal om gränsen för tiden och livet på jorden.

Jesus öppnar in till de allvarliga rummen. Rum som vi behöver besöka men som kan vara svåra att gå in i. Innan något nytt börjar behöver det som varit sorteras. Somligt behöver tas tillvara och somligt lämnas, något behöver helas, annat försonas. De yttersta tingen, den yttersta domen: Orden är mångbottnade och har ibland mer att göra med människors fördömande än med Guds omsorg. Det handlar om hur det som varit ska kunna bära liv inne i framtiden. För att det ska bli möjligt tar Jesus med oss in i de allvarliga rummen. Vi går in tillsammans.

-Det är himmelrikets rum, säger Jesus. Där finns din största glädje och din ömtåligaste smärta. Livet och döden. Dit kan du ta med din oro, det du sa om dagarna. Hur många dagar det är kvar.

-Du lever i Människosonens dagar, fortsätter Jesus och ler på sitt särskilda Jesusvis. Människosonens dagar börjar med mig. Så det klart att också de sista dagarna i ditt liv och i hela världens liv är Människosonens dagar. Jag vet att det brukar sägas att Människosonens dagar är de dagar som kommer innan världen som ni känner den ska bli något nytt och att allt det ska hända sedan, långt fram i tiden. Då ska rätt och orätt sorteras och var och en ska sitta i himmelrikets rum och se igenom sina liv, med sina egna ögon och med mina ögon. Det är sant. Men sant är också att dina dagar är nu. Tillsammans med mina dagar. Det är om detta jag vill tala med dig, inne i himmelrikets rum. I tider när du vakar och väntar gläntar jag på dörren dit in för dig.

I himmelrikets rum, inom oss, där Jesus möter oss, lyser allvar och godhet i hans ögon, de ögon som har sett allt mänskligt och allt gudomligt. Mjukt säger han:
-Jag vill ge dig en bön som fanns redan under min stund på jorden. Bönen kan också bli din bön när du undrar hur många dagar det är kvar. ”Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de redan skrivna, de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt. Dina tankar, o Gud, är för höga för mig, väldig är deras mångfald. Vill jag räkna dem är de flera än sandkornen, når jag till slutet är jag ännu hos dig.” (Psaltaren 139:16-18)

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.