Jag tycker synd om lärjungarna. Det måste ändå säga att de inte haft det enkelt. De har gett upp allt för att följa Jesus och satt allt sitt hopp till honom. Så blir han fängslad, misshandlad och mördad. Allt är förlorat. Men sen uppstår han från de döda och visar sig för dem. De har fått tillbaka honom! Han lever! Så får de reda på att han inte kommer stanna kvar hos dem utan ska stiga upp till Fadern. Så de kommer bli lämnade igen. Men så får de veta att det ska sändas en hjälpare till dem, Anden.
Lärjungarna befinner sig gång på gång i någon form av mellanrum. Först mellanrummet mellan döden och uppståndelsen, när de är fyllda av oro och ångest inför vad som kommer efter att Jesus dött. Sen kommer mellanrummet mellan det att Jesus lämnat dem vid himmelsfärden och att hjälparen sänds till dem på pingsten. Antagligen är också det en orostyngd och ångestfylld tid där mycket känns oklart och otydligt.
Jag kan känna igen mig i deras situation. Antagligen kan du det också. Vi upplever alla olika sorters kortare och längre mellanrum i livet, tid som präglas av ovisshet och oro.
Tiden mellan att ett barn har fötts tills det tar sitt första andetag och skriker.
Tiden mellan att jobbansökan är inskickad och att kallelsen till arbetsintervjun kommer.
Tiden mellan telefonsamtalet när en son berättar att han är på väg hem från en fest och att nycklarna hörs låsa upp ytterdörren som sedan öppnas.
Tiden mellan provtagningen är gjord och att svaret kommer från läkaren om vad testerna visar.
Livet är full av mellanrum där det mesta verkar fortsätta som vanligt. Men för den som befinner sig i mellanrummet så har allting på något sätt stannat upp. Ovissheten, oron och väntan är det enda som finns där. Jag föreställer mig att det måste varit i ett sånt mellanrum som lärjungarna befann sig mellan det att Jesus lämnade dem och att Anden sändes till dem, tiden mellan det som vi kallar Kristi himmelsfärd och pingst.
Men våra livs mellanrum finns en stor skillnad från den som lärjungarna upplevde, nämligen att deras väntan är en som vi aldrig behöver uppleva. Hjälparen, Anden, som lärjungarna väntade på, finns redan här i världen och är hos oss. Vi kan lita på att Fadern har sänt hjälparen till oss och att Guds heliga Ande är med oss i allt. I vår ovisshet och i vår oro. Tillsammans med oss i våra mellanrum.
Lämna ett svar