Min son ligger och sover bredvid mig. Idag ville han absolut sova i min frus och min säng. Han ligger i någon form av underlig ställning som gör att han tar upp mer utrymme än en fyra-åring egentligen borde kunna. På andra sidan av mig ligger min dotter. Det var en långsam läggning. Fyra böcker, en toalettpaus, en stunds gråt över ett glömt gosedjur och en halv saga om en legogubbe senare så sover i alla fall barnen. Jag sitter och funderar på den gammaltestamentliga läsningen på söndag. Det är berättelsen om när Gud säger åt Abraham att offra sin son Isak som ett brännoffer. Abraham tar med sig Isak, går till platsen dit Gud har sagt till honom att gå och ska just offra Isak när en ängel hindrar honom. Gud vill trots allt inte att Isak ska offras.
Jag förstår inte den berättelsen. Jag förstår inte varför Gud satte Abraham på prov på det sättet. Jag förstår inte varför Abraham gick med på det. Jag tycker det är en hemsk berättelse även om den inte slutar med att Isak offras. Jag har läst olika tolkningar. Kanske var det för att Gud ville se om Abraham litade på Gud även när Gud verkade vilja beröva Abraham det som Gud lovat honom. Gud hade ju lovat att Abrahams ättlingar skulle bli talrika som stjärnorna och nu verkade Gud vilja beröva honom det. Kanske vill Gud visa att Han inte är som andra avgudar som tillbads i närområdet och som krävde människooffer.
Jag förstår den ändå inte. Det är okej. Jag har landat i att när jag kommer till en passage i Bibeln som jag inte kan förstå så är det inte en katastrof. Det är en påminnelse om att jag har mer att lära, mer att utforska och mer att brottas med. Det är en påminnelse om att Bibeln inte är som en instruktion till en Ikea-möbel. Varje försök att läsa den som det kommer sluta med betydligt mer frustration och huvudvärk än vad en Billy-bokhylla orsakar.
Det är nog bättre att se Bibeln som en vänskapsrelation. Ju längre min vän och jag känner varandra, ju mer vi umgås, desto mer lär vi oss om varandra och desto bättre förstår vi varandra. Även efter en lång vänskap finns nya saker att upptäcka och överraskas av om vi låter samtalen och frågorna fördjupa relationen. För att det ska fungera så krävs det tillit till att vännen vill oss väl. Tilliten gör att de delar vi stör oss på eller tycker är underliga med vår vän väcker nyfikenhet och vilja till förståelse i stället för avståndstagande. I min relation till Bibeln så är Jesus grunden till min tillit. I honom ser jag förkroppsligandet av den Gud som älskar oss och som vill oss väl. Den Gud som dör för att vi ska få leva. Jag förstår inte riktigt det heller. Men det är okej eftersom Guds kärlek i Jesus ger mig en utgångspunkt för att kunna hantera det jag inte förstår.
Min dotter vaknar, får lite vatten och somnar tryggt igen. Min son snarkar bredvid mig. Jag tackar Gud för att jag inte behöver förstå allt, tackar Gud för mina barn som får sova tryggt, tackar den Gud om offrar sig själv för att inga offer någonsin ska behövas igen.
Lämna ett svar