
När helighet drabbar människan kan det vara svårt att sätta ord på vad det är som händer. Kanske för att det som sker inte går att beskriva med ord och det är nog inte heller meningen. Vi skulle vinna mycket på att bara vara i det som sker, snarare än att söka beskrivning och förklaring till allt. Det är inte munnens primära uppgift att förklara vad som händer, när hjärnan kanske inte hänger med och hjärtat är upptaget med att känna det som sker.
Vi människor reagerar olika till det vi inte kan förstå. Några av oss tystnar och lyssnar, några söker svar omkring sig och andra börjar prata för att förklara. Heligheten går inte att förklara, möjligen beskriva, men förklaringen kan aldrig bli komplett ungefär som när man söker att beskriva en känsla för en annan människa.
Petrus, Jakob och Johannes får uppleva Jesu helighet uppe på ett berg. De drabbas av ett bländande ljus och får med darrande blickar ana djupet av Jesu person och hans plats i evigheten. Han står framför dem i stålande vita kläder, omgiven av Mose och Elia. Deras vän och mästare anförtror dem helighetens kärna. Jakob och Johannes tystnar, kanske faller de till marken rädda och förbluffade.
Petrus handlar annorlunda, såsom han ofta gör. Han börjar prata och söker att hålla fast vid det som sker. Han vill möjligen förstå – eller vill han stanna kvar? Han vill bygga hyddor, små tält, på platsen där han upplever heligheten. Petrus visste inte vad han skulle säga eller göra, men ändå så talar han och försöker handla direkt. Han stannar inte i stunden utan han är redan påväg därifrån. Vi slår upp ett tält här, och bevarar ljuset, stunden och det heliga just här tänkte han kanske.
Har du upplevt helighet? Har du anat Jesu närvaro i ditt liv? Det är stunder som förändrar livet och fördjupar vår relation med Gud. Det är stunderna som är våra Förklaringsberg. Petrus, Jakob och Johannes utmanar oss att ta emot upplevelsen på ett annat sätt än dem. Vår uppgift är inte att falla rädda mot marken eller att försöka hålla fast krampaktigt vid det vi upplevt, utan att vandra vidare stärkta av det som hänt. Guds helighet ryms inte i tempel byggda av människohand, visst finns den där, men inte bara där. Den kan inte begränsas, utan kan anas överallt.
Där på berget fick Petrus, Jakob och Johannes höra Guds röst eka med tröstens ord. Starka ord som berättade vem Jesus var och de fäste sig vid dem. Guds röst talar samma budskap än idag och kallar oss att hålla blicken fäst på Jesus. Många av oss troende får aldrig upplevelsen likt den på Förklaringsberget, men vi kan leva i tro på att löftena är sanna.
Vi kallas också att leva våra liv sökandes Guds närvaro och helighet. Vi kan våga göra det utan att prata sönder den, utan att försöka slå upp ett tält och stanna där. Det gör något med oss om vi vågar bryta upp och vågar tala om vad vi upplevt. Sök och du ska finna: i tystnaden, i nattvarden, i bönen, i bibeln, i gemenskapen, i det oväntade, i stillheten – Gud är där och du är kallad dit. Lyssna till honom!
Lämna ett svar