Vi hade precis kommit ut till landstället som vi delar med min far och mina systrar. Innan jag ens hade satt nyckeln i dörren hade barnen klättrat in i den begagnade gamla studsmattan.
Johan, den äldste av dem, hade börjat på gymnastik och drömde om att lära sig göra en volt.
Det var fuktkyligt i luften – det kanske skulle bli något mer snöfall, men inget som skulle ligga. Jag bekymrade mig mest om att barnen inte hade jackorna på sig men lät det vara och gick för att slå på vattnet.
”Pappa, kom och kolla” ropade Johan och försökte än en gång att landa på fötterna efter att ha gjort sin luftkullerbytta. Men inte heller denna gång landade han som han önskade.
”Vänta, jag ska försöka en gång till” sade han. Koncentrerade sig och gjorde sig beredd, och innan han hoppade sa han ”Jag ska ta och be först så kommer det nog lyckas”. Jag hann svara att bönen inte är en beställning av framgång utan mer av ett samtal med Gud och att vi många gånger inte alls får som vi vill och ber om, men han lyssnade inte utan gjorde ett korstecken och mumlade halvhögt – ”Snälla Jesus hjälp mig” och tog sedan sats, snurrade runt i luften och landade för första gången på fötterna.
Vi skrek av glädje båda två.
Denna söndag har rubriken Trons kraft – och visst fick Johan erfara att Gud är med när man ber, även när det handlar om att göra en volt.
I söndagens evangelium gör Jesus en blind man seende igen. Under biblisk tid trodde många att blindhet berodde på synder man begått och att medfödd blindhet berodde på synder ens föräldrar begått. Jesus säger att det inte är så, utan att han och mannen träffas så att folket ska se att Gud till och med kan få blinda att se när Jesus helar honom – så att vi som ser och hör om detta ska sluta vara blinda inför att allt är möjligt för Gud – för att vi blinda ska se.
Att sätta vårt hopp och vår tro, vår tillit till Gud är inte alltid lätt – Gud är oftast rätt osynlig för oss, medan det som finns i världen är synligt. Då är det lättare att sätta vårt hopp till det vi känner till än till Gud som är outgrundlig. Men när vi erfar tillfällen i våra liv där Gud bryter igenom så hjälper det vår tro, vår tillit och vår förmåga att vila tryggt hos Gud.
Ibland hoppas vi förgäves på att Gud ska bryta in och ändra ett händelseförlopp, bota en sjukdom eller möta längtan efter graviditeten. Alla har vi nog erfarenhet av att känna att Gud är tyst – att han inte möter min bön. Det kan vara riktigt, riktigt ensamt att inte få det svar man längtar efter så hett.
Sättet Gud bryter igenom för oss är olika, det kan vara vid ett samtal med en vän, under en skogspromenad, i gudstjänstens lovsång eller i studsmatta på landet. Hela bibeln är ett tecken på att Gud uppenbarar sig på olika sätt för olika människor; i drömmar, i brinnande buskar, i stilla susningar. Ett sätt har Gud dock uppenbarat sig samtidigt för oss alla – genom Jesus Kristus i Guds människoblivande. Och Han kan hjälpa till i något så trivialt och så livsviktigt som en framåtvolt.
Hur märker du Gud i ditt liv?
Lämna ett svar