Den bästa vännen

Känner du igen en riktig vän? En sån som inte bara finns där när solen skiner och allt är väl utan en som står vid din sida också när regnet öser ner och allt faller samman?

Tänker du kanske på någon när jag skriver så? Jag tänker på personer, på stunder och på tillfällen när människor klivit in i mitt mörker, min prövning och stannat där, ja, eller till och med hjälpt mig att hitta vägen ut.

Ni är mina vänner, säger Jesus. Jag kallar er inte längre tjänare utan vänner. Jesus är unik i sin tid, men också i vår tid. Han säger oss att vänskapen är något att sträva efter och ett sätt att leva på.

Sann vänskap handlar om en uppriktig kärlek, och på sätt och vis att kliva ut ur sin egen bekvämlighet för att den andre behöver det. Det är att sätta en annan människas behov framför sina egna och att våga lita på att den gör likadant.

Riktig vänskap möter vi i söndagens text, tror jag, och jag vill ta med dig dit. Föreställ dig att du står framför ett hus och det är massor med folk. Längst där inne har du hört att Jesus är, han som alla talar om. Du har tagit med dig din vän, en person som behöver få möta honom.

En vanlig vän hade kanske sagt att det är omöjligt, att trängseln är för stor och att ni får försöka en annan dag. Du tänker kanske att det inte går att ta morgondagen för given, eller så uppfylls du av en kampglöd för din vän. Din väns behov blir det viktiga, det kan inte vara omöjligt.

Du ser att taket är en temporär konstruktion, och inser att det går att bryta upp. Du samlar vännerna, ni klättrar upp och sliter upp taket. Vanliga vänner hade inte gjort det, men just här och just nu är ni ovanliga vänner. Ni tar en annan väg, för er vän är så viktig för er.

Jesus får solen i ansiktet och ni hissar ner er vän på bädden som begränsat honom större delen av livet. Där i trängseln möter er vän Jesus och Jesus möter vännen.  Ni ser till att de får mötas öga mot öga, kanske håller Jesus er vän i handen. Jesus såg er tro, berättar evangelisten. Er tro, inte vännens. Det är kanske just det som är poängen, att vår tro gör skillnad.

Det här är en tidlös berättelse om tro, om ovanlig vänskap och om hur närheten till Jesus kan förändra livet. Jag förstår förstås om berättelsen är främmande för dig, för det är ont om tak som går att bryta upp och vänner som är begränsade till bäddar. Iallafall om vi tolkar berättelsen ordagrant. Men om berättelsen får vara liknelser, ja, då är det gott om både tak och bäddar också i vår tid. Eller är det också ont om vänner i vår tid?

Det är kanske vår utmaning inför dagarna som väntar: att fundera på hur vi kan vara vänner. Till dem som står oss nära, till dem som vi möter i det dagliga livet och om vi vågar också till dem som vi normalt inte söker oss till. Det handlar om att våga komma med en liten strimma av ljus när allt verkar vara mörkt.

Det kräver något av oss i form av tid, energi och inställning. Tänk att få stå där, i vännens glädje och veta att mina enkla handlingar gjorde skillnad – det är en gåva som tron ger.