Klockan ringer alldeles för tidigt, så är det alltid. När jag vänt mig om för att stänga av klockan i mobiltelefonen möts jag strax av en blöt nos och ett varmt andetag. Det har blivit en vana, när klockan ringer skakar han kroppen, viftar på svansen, tassar fram och lägger sin nos vid mitt ansikte. Det känns tryggt, utanför gryr en ny dag och under några minuter känns allt bekymmersfritt. Vad det är för dag spelar ingen roll för ägaren till nosen… Att vi står på gränsen inför ett nytt år gör ingen skillnad.

För egen del tar det inte många minuter innan hjärnan börjar vakna till. Ytterligare ett år har gått och vad blev det av det? Hur summerar vi det som varit inför det nya som nu tar vid? Jag försöker göra som han med den viftande svansen, skaka av mig känslan sveper över mig, känslan av oro om ytterligare ett år som detta. Vi tassar tillsammans ut, jag ställer ner skålen med mat till honom och brygger en kopp kaffe.

När ett nytt år tar vid så vill jag och säkert många med mig lägga föregående år bakom mig, göra någon form av bokslut och blicka framåt. Som troende vill jag lämna över det som varit i Guds händer och låta Gud välsigna det som kommer. Det kan vara svårt när världen är full av oroligheter, att blicka framåt. Det är lätt att ifrågasätta Gud, hur kunde det bli så här? Eller hur kommer allt bli nu?

I bibeln finns en bok som heter Psaltaren, det är bibelns egen bön och psalmbok. Psaltaren 121 är en av nyårsdagens bibeltexter. En text om varifrån hjälpen ska komma som en fråga ut i universum. Hjälpen kommer från Gud, den Gud som vakar och bevarar genom hela livet. Texten avslutas med att det står “Herren skall bevara dig i livets alla skiftningar, nu och för evigt” (Bibel 2000). En mer ordagrann översättning från hebreiskan skulle kunna vara att han ska bevara din utgång och din ingång. Den gång du klev ur evigheten och den dag du ska kliva in i den igen. Gud bevarar dig genom hela till liv, från det att du föddes till det att du dör. Så även denna nyårsdag som vi står inför.

Det går såklart att försöka ställa Gud till svars. Varför händer allt detta? Men att Gud bevarar oss genom livet gör inte att Gud tar bort att det som gör ont, allt det som oroar, istället finns Gud med genom det. För Gud har själv fött som ett barn blivit lagd i krubbans halm, fått sitt namn, och till slut dött en plågsam död. Gud vet vad det är att vara människa och Gud finns med genom det. I din utgång och ingång. Så även när vi kliver ur det gamla året och in i det nya. Då är Gud där med sin välsignelse och bevarar oss.

Klockan ringer som vanligt alldeles för tidigt, så är det alltid. Så möts jag av en kall nos och ett varmt andetag. Där utanför fönstret gryr en ny dag, ett nytt år. Men just nu känns livet bekymmerfritt. Snart vaknar jag till och tankarna om hur allt ska bli börjar snurra, det är okej det får vara så. Men så påminns jag av han som alltid lägger nosen vis min sängkant. Att precis som han glömt gårdagens feltramp är det med Gud. Gud bryr sig inte om våra värdsliga löften utan det viktigaste löftet är det Gud ger oss. Att Gud lovar att alltid vara med oss. Vi får möta det nya året tillsammans med tillförsikt och med tillit till att Gud bevarar oss med sin välsignelse.