I en bibeltext som läses i kyrkorna denna söndag står det om Jakob som brottas med en okänd om natten. Vi förstår att den okände på något oförklarligt vis är Gud själv.
Jakobs brottning har blivit en omtyckt bild för oss allihop när vi brottas med vår tro på Gud. Men som vi ska se var Jakob som vi. Han undvek att brottas med Gud så länge han bara kunde.
Ser man till hur Jakob betett sig i livet fram till denna brottningskamp så har han lurats mycket. Han har lurat sin bror på förstfödslorätten och på faderns välsignelse. Han har visat sig vara en ännu större skojare än sin släkting Laban och gjort sig riktigt rik på hans fårhjordar. Gud verkar ha varit god mot Jakob, man kan nästan tro att Jakob verkligen lyckats lura till sig Guds välsignelse då han stal sin brors.
Men nu står Jakob i ett läge där han inte kan trixa sig fram längre. Jakob är en man med ansvar nu. Han har fruar och barn och anställda och djur. Han kan inte längre undvika sitt förflutna. Och brodern han lurat är på väg emot honom med ett stort följe.
Det är nu Jakob brottas med en okänd om natten vid Jabboks vadställe. Inte för att Jakob så gärna vill. Jag tror snarare att det är först nu som Gud fått tag i Jakob. De har visserligen följts åt genom livet men Jakob är svår att få grepp på. Han har säkert vänt sig till Gud när han har varit i nöd men annars har han hellre tagit sig fram på sitt eget trixiga sätt.
Jag tänker att det är först när vi inte längre kommer undan oss själva som Gud får chansen att nå oss. Det är inte vi som brottas med Gud, det är Gud som brottas med oss. Så länge det bara går undviker vi helst att ta itu med såväl Gud som oss själva. Ändå kommer vi dit förr eller senare. Vem har jag blivit genom alla val i livet? Vad är det för lögner jag byggt mitt liv på? Hur ser Gud på mig?
Det är märkligt att Gud inte kan besegra Jakob i kampen. Jag tänker mig att Jakob kanske först försökte slinka ur den andres grepp som vanligt. Men när han inte kunde det hände något med honom.
Han vill inte längre komma undan utan klamra sig fast. Han inser att han brottas med någon som är fruktansvärt stark. Någon att ta tag i nu när tillvaron gungar! Han vill inte vara utan den här starka personen nu när han ska möta sitt förflutna. Han behöver en klippa att stå trygg på och nu, mitt i natten, hittar han den i den person han brottas med. I Gud.
Han kräver att få bli välsignad. Och Gud frågar efter hans namn. Jakob får svara, ”Jakob”. Det betyder ungefär ”en bedragare”. Mitt i brottningen säger han plötsligt sanningen till Gud om sitt liv så här långt.
Då han vägrar släppa taget ger Gud ger honom ett nytt namn. Israel – vilket kan betyda: ”den som kämpar med Gud”, eller ”den som är Guds kämpe”. Han är inte densamme efter brottningen. Nu när han inte flyr längre kan han bli en annan människa.
Och vi nutidsmänniskor som också helst fixar livet utan Guds inblandning får något att fundera på. Det är inte vi som söker Gud. Gud söker oss.
Lämna ett svar