Du kämpar dig igenom dagarna, och det är sannolikt att ingen vet vad du går igenom.
(De går igenom egna saker, kanske samma, men på något sätt delar vi aldrig detta med varandra.)
Du vaknar, tvingar dig till köket för en kaffe.
Det är dags att gå upp nu, du måste.
Du måste ta dig genom dagen.
Du tittar kanske ner i kaffet, med alla funderingar du bär på.
En stund av stillhet, även om den blir kort.
Och sedan börjar det.
Det finns en ensamhetskänsla som inte släpper,
hur mycket folk du än har omkring dig.
Så många saker, i så många olika högar.
Hemmahögen, jobbhögen, relationshögen, ta-hand-om-dig-själv-högen.
Så. Många. Högar.
Så många krav.
Ingen ser din kamp.
Du kämpar hela dagen.
Och låt oss vara ärliga: kampen slutar inte när natten kommer.
Det är i mörkret det överväldigar, det är där tankarna spinner loss.
Du vet att du måste stänga av, att ta-hand-om-dig-själv-högen
innehåller goda råd för just sådant.
Men det är inte lättare för det.
Någonstans vid tretiden händer det.
Då vänder det.
Din hjärna målar upp en bild av alla sakerna du kämpar med.
En enorm hög av krav och saker – alla högarna lagda samman till en, liksom,
och du står intill högen.
Når inte ens upp till toppen.
När du försöker, välter hela högen över dig.
Du känner dig som David bredvid Goljat.
Och då slår det dig, på riktigt.
David vann över Goljat.
Det går att övervinna även stora och farliga saker.
Du letar fram din gamla Bibel och bläddrar fram berättelsen
(Du kan ändå inte sova).
Hur vann han egentligen, den unge David?
Hur besegrar man sina monster, det är den instruktionen du behöver här, den här natten, väldigt tydligt och klart nu.
Jaha. Där står det.
Gud var med honom.
Du sluter dina ögon.
Ber en kort bön.
Kanske är den lite trött och uppgiven, men det är för att du är trött och uppgiven.
“Hjälp mig, Gud.”
Så går den.
Tre små ord.
När du vaknar nästa morgon, finns alla de där högarna kvar.
Egentligen har inget ändrats.
Men det är på något sätt som att du har fått sällskap till kaffet.
Du är inte ensam.
Gud finns där.
Högarna kan nog vara monstruösa, men Gud vinner över monster.
Du behöver inte vara rädd.
Lämna ett svar