Till innehåll på sidan
Maria Scharffenberg, präst

Att-göra-listornas drottning

Sara är inte den enda som kämpar mot ett kaotiskt liv, och längtar efter organisation och struktur. Men idag hittade hon en oväntad medkämpe.

Sara strök försiktigt med handen över den fina anteckningsboken. Omslaget var lite glittrigt och sidorna blanka och fina. Varje sida hade förtryckta kolumner och rutor. ”Dagens mål” ”Att göra” ”Timplanering” och ett klokt citat längst ner på sidan. Den här gången skulle hon klara det. Bli så där organiserad och effektiv.
Karin på jobbet var alltid i tid och hade med sig det hon skulle. Hon behövde aldrig kasta sig i en dyr taxi för att hinna, för hon gick hemifrån i tid. Karin hade med sig allt hon behövde och behövde inte rusa iväg från något möte.
Sara suckade för sig själv och önskade att hon också kunde vara organiserad och ordentlig. Men, tänkte hon, med hjälp av den här boken, och de fina pennorna och almanackan ska jag bli superorganiserad!

Hon gick mot kassan.

-Hej Sara!
Karin stod där i kön med ett stort leende. Sara beundrade Karin och ville vara mer som hon, kunde inte hjälpa att hon var lite avundsjuk. Det kändes ofta som att Karin dömde henne i tysthet. Hon blev alltid mera klumpig och kaotisk i hennes närhet.

-Hej Karin! Jo, du vet…lite shopping. Kassörskan slog in Saras inköp.

-Det blir 299 kronor tack. Sara rotade i handväskan efter plånboken. Den var inte där! Hade den blivit stulen? Så kom hon ihåg. Den låg kvar på köksbordet hemma! Hon kände sig som ett fån när hon vände sig mot kassörskan och stammade. Hon ville sjunka genom golvet av skam när Karin räckte fram sitt kort och sa att hon kunde betala.

Lite senare satt de med varsin kopp kaffe och pratade. Sara berättade om hur hon ville bli bättre, mer organiserad. Mer som Karin. Karin hade inte gjort narr av henne. Istället hade hon delat med sig av små tips och tricks.

”Sanningen är att alla kämpar på sitt sätt.”

-Du ska se alla mina listor och lappar jag har hemma för att hålla ordning på mig, hade hon sagt. Jag är inte så organiserad som du tror. Karin hade berättat hur hon ständigt kände pressen på sig att vara duktig. Ångesten som hon tvingats lära sig hantera.

-Det är ok att misslyckas ibland. Jag tror att alla försökt visa upp den perfekta bilden för omvärlden, samtidigt som vi kämpar med kaos, glömmer bort saker och inte hinner med.

De hade skrattat åt att de båda satte minst fyra alarm på telefonen om de hade ett viktigt möte. När de skilts åt tänkte Sara på hur lika de var. Att det är lätt att tro att alla andra är lyckade. Men sanningen är istället att alla kämpar på sitt sätt.

-Du vet väl, hade hon sagt till Karin, att Jesus aldrig sände ut sina lärjungar ensamma, utan alltid två och två. Jag tror det var en tanke med det. Att de skulle hjälpa varandra.

De hade lovat varandra att våga skämta med varandra på jobbet om sina röriga att-göra-listor och våga visa att ingen dem är perfekt. De hade skålat högtidligt med sina kaffekoppar – Karins svart, Saras ljusbrun. Så olika, men ändå lika. Tillsammans skulle de stötta och hjälpa varandra. Ett steg i taget.

Läs fler texter av Maria Scharffenberg
Läs fler texter om söndagen före domsöndagen

Kommentarer

Ett svar till ”Att-göra-listornas drottning”

  1. Profilbild för Ulf
    Ulf

    Fint skrivet

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.