Det barn som inte blev älskat när han växte upp, kan välja sig en kärleksfull plats som vuxen. För den som inte fått kärlek, kan det bli otroligt starkt att få ge kärlek, som vuxen.

Vad händer om föräldrar skiljer ut ett av sina barn från de andra, särbehandlar och låter honom veta att han inte får höra till? Vad händer med det barnet, som alltid blir bortvalt och aldrig taget på allvar?

Han förlöjligas av sina föräldrar och allt som han önskar och drömmer om är sådant som föräldrarna skrattar åt. Han är rädd och undrar när nästa slag ska komma, när den starka handen ska gripa om den lilla armen. Han vet att det är förbjudet att gå på toaletten på natten, det väcker föräldrarna. Men ibland går det bara inte, natten är så lång. Barnet undrar ibland varför föräldrarna bara vill vara med syskonen.

”Varför verkar det som att han spelar mindre roll än syskonen?”

Varför vill ingen stanna till träningen eller komma till kyrkan när han sjunger med sin kör? Varför verkar det som om han spelar mindre roll än syskonen? Han försöker väcka samtalet, försöker tänka sig att det bara är en kort fas i familjens liv. Han tror att det någon gång kommer att få veta att föräldrarna tycker att familjen är viktigast. Men det händer aldrig.

Han växer, och det kryper och spänner inuti bröstkorgen. Ibland kan han inte andas och händerna skakar. Han går till skolsköterskan som säger att han är frisk. Han tänker att det nog bara var inbillning, men det händer igen och igen. Ibland önskar han att de inte är hans riktiga föräldrar, drömmer om att vara adopterad och att de riktiga föräldrarna en dag ska komma. Ingen kommer.

Han längtar efter en kram, efter någon som tröstar, men allt föräldrarna kan säga är att han inte ska ta sig själv på så stort allvar. Han är tonåring nu, men ingen har rört vid honom på många år. I alla fall inte med mjuka händer. När han försöker berätta är det ingen som tror på honom. De ser den den fina familjen. Syskon och mor- och farföräldrar. Föräldrar med fina jobb, bil och hus.

”Till slut blir alla de som älskar honom en slags familj.”

Han blir vuxen, och undrar vad en familj egentligen är; mamma, pappa, barn – men finns det andra alternativ? Med åren ska han, som nu blivit vuxen, lära sig att det finns andra möjligheter. Hans familj blir den som han själv väljer att ha i sitt liv i, att höra ihop med. Till slut blir alla de människor som älskar honom, som han älskar, en slags familj – den är spräcklig och stor och står honom närmare än någon i den familj som han växte upp i.

Han läser Bibeln och förstår att det finns många sätt att höra ihop. Ibland tänker han på Jesu dop, och på sitt eget, för att det känns så tryggt att dopet gett barnet Jesus som familj. Jesus som en trygg storebror, kanske. När han tänker på alla som döpts och har Jesus som storebror får barnet inom honom svindel. Om Jesus har så många syskon, då har han också det.

Han har hittat sin familj. Jesus hittade sin. Det är den familjen som älskar, som är en familj.

Läs fler texter om Första söndagen efter trettondagen
Läs fler texter av Emelie Ekelund