Denna söndag läser vi i kyrkorna från den långa berättelsen om profeten Elia (från 1 Kung 19). Det är en av de finaste berättelserna jag vet i Gamla testamentet och dessutom en jag skrev en uppsats om en gång under präststudierna.

I berättelsen har Elia just varit med om sin stora seger över baalsprofeterna på berget Karmel. Men nu är han både trött och uppgiven och dessutom förföljd av drottningens män. Han lämnar allt och vandrar rakt ut i öknen. Där sitter han sedan under en liten ginstbuske och klagar inför Gud och säger att han helst vill dö. Sedan somnar han uttröttad.

Då kommer en ängel dit till honom!

”Stig upp och ät, annars orkar du inte hela vägen.”

Ängeln rör vid honom och säger: ”Stig upp och ät.” Elia upptäcker ”en glödkaka och ett krus med vatten vid huvudgärden.” Han äter och dricker och somnar sedan om. Än en gång väcker ängeln honom och ger honom mat med orden ”Stig upp och ät, annars orkar du inte hela vägen.” Plötsligt har Elia fått styrka igen och vandrar sedan i 40 dagar ut i öknen ända till Guds berg Horeb (Sinai) där Gud sedan talar till honom. Gud visar att Elia inte är så ensam som han trott – och det hela slutar med löften från Gud om att det finns andra som kan ta vid och fortsätta hans arbete.

Tänka sig va! En ängel som kommer med kaka! Tänk att det finns i Bibeln! Och faktiskt kan vi lära oss mycket från den ängeln. När en människa är i kris är det ofta väldigt grundläggande saker vi behöver. Vi behöver någon som tittar till oss och ser till att vi äter och sover ordentligt. Får vi sådan enkel omsorg så blir det ofta på samma sätt för oss. Man känner sig mindre ensam. Man orkar lite till. Inget av det ängeln gör är omöjligt för dig eller mig att klara av. Kanske att du rent av vet någon som behöver en hälsning eller en kaka just nu?

”För mig finns det en tröst i att Jesus vet hur det är att ha det svårt.”

Ängeln är ju Guds sändebud. Det betyder att ängeln låter oss ana vilken omsorg Gud har om Elia. Och om oss. Och om alla som lider. Sällan kanske att vi möter någon ängel ”på riktigt” men bakom varje hjälpande hand finns Guds hjälpande hand.

Men visst, jag vet också alltför väl att vi ofta står alldeles för ensamma med våra bördor. Då tänker jag på en annan lidande man i Bibeln: Jesus själv. För mig finns det tröst i att Jesus vet hur det är att ha det svårt. Vi får till och med tänka att han är extra nära den som kämpar. På det sättet finns det ingen som lider helt ensam. Han har kommit för oss alla.

Läs fler texter av Tomas Jarvid.
Läs fler texter om Andra söndagen i fastan.