Hon står i en kyrka och tittar på korset. Det är obegripligt att ett avrättningsredskap har blivit symbolen för kristendom. Eller är det kanske ett tecken på att Gud är med i allt?

Sofia hade sen ett tag tillbaka känt sig lockad att gå in i kyrkor. Nu stod hon och betraktade korset där framme på altaret. Kristendomen måste vara den mest absurda religion som finns, tänkte hon. En människa som spikas upp på ett kors och avrättas med en hemsk metod. Och denna människa påstår kristendomen är Gud.

Dessutom använder man symbolen för denna avrättningsmetod, ett kors, som religionens främsta symbol. Ibland t o m med människan Jesus avbildad hängande på korset. Varför i alla världen ska jag tro på detta? Hennes tankar snurrade.

Men mitt i allt det konstiga var det ändå något i detta som talade till henne. Vem skulle komma på en berättelse där Gud bestämmer sig för att bli en människa som blev fullständigt förrådd och t o m dödad av människor? Om man inte var fantasy-författare förstås. Det är inte rimligt att ens vilja komma på en sådan berättelse om en verklig Gud, tänkte Sofia.

Rent logiskt kunde ingen tro på det här

Och även om det vore sant, vem skulle tro det och vem skulle vilja berätta något sådant vidare? Rent logiskt, ingen! Någon som har så mycket makt borde kunna göra vad som helst men inte vilja göra så här, tänkte Sofia.

Berättelsen skavde. Det blir konstigt att en Gud hamnar längst ner. Men… så kom ordet kärlek som en bild i hennes tankar. Kärlek, kan det handla om det? Hon drog sig till minnes en gammal låt hon hört när hon var tonåring: ”I just died in your arms tonight…” Varför kom hon att tänka på den? Kanske var det en ledtråd? Kan det handla om kärlek? Hon tänkte vidare.

Kan det handla om en kärlek som hon inte kunde förstå? En innerligt, djupt längtande kärlek till varje människa? Så totalt desperat längtan så den kärleken gjorde att Gud valde att bli människa? Kan det vara så? En Guds som älskar oss så mycket att Gud vill uppleva till och med den djupaste smärta en människa kan uppleva o t o m dö?

En Gud som kommer till oss underifrån

Kanske var det så att Gud ville vara den som hamnade allra längst ner för att någon av oss inte skulle vara den som var längst ner? För att den kärleken inte står ut med att någon enda av oss hamnar underst? Att Gud vill lyfta oss genom att själv hamna längst ner? Lyfta oss underifrån?

I min logik är det inte rimligt och jag kan inte förstå det och förklara det, tänkte Sofia. Men det var som om det djupet inne i henne viskade, ropade, drog i henne. Som ett oförklarligt rop som inte gick att förstå. Men ett rop som fick henne att ana att detta är något som har med kärlekens djupaste hemlighet att göra. Hennes hjärta viskade med starkaste intensitet att detta är viktigt. Att korset och Jesus död är viktig. Det var som om något talade till hennes hjärta att hon inte kunde vara utan korset. Som om hennes Gudstro inte kunde bestå om korset inte fanns.

Som om hjärtat ropade: Det kan inte ske på något annat sätt! Hon tyckte sig ana en Gud som kom underifrån, från det mörkaste mörka, det svåraste svåra och djupaste lidandet. Som ville lyfta varje liten människa sakta och varsamt uppåt. Och hennes hjärta viskade med en tyst viskning: Det slutar inte här…

Läs fler texter av Agneta Holmström
Läs fler texter om Påskhelgen