Petrus är tänkt att för eftervärlden minnas som en av de ledande lärjungarna, det var nog också hans självbild. Han var en ledare. Men nu tror jag snarare att han är tyngd av skam och skuld.

”Herre, även om alla andra sviker dig så ska jag aldrig göra det” sa han för bara några dagar sedan till sin och vår Mästare, Jesus.

Jesus blir tillfångatagen, slagen och hånad och folket ropar att Petrus känner honom. Nej, säger han, nej, jag känner inte den mannen. Tre gånger, och så går tuppen.

Det är en Petrus som hänger med huvudet, som skäms och inte fullt kan dela i uppståndelsens glädje som vi får stå med på stranden. En Petrus som skäms för sig själv.

Vem sviker sin Mästare när farliga tider kommer? Kanske svek han både Jesus och sig själv, det levde inte upp till den han ville vara. Har du också gjort det? Kan du känna igen dig i känslan?

Jag skulle vilja säga att han inte ska skämmas

Fick jag stå där en stund med honom skulle jag försöka säga honom att inte skulle skämmas. Jag hade sagt att rädsla kan få oss att vackla. Rädslan får oss att vika undan. Rädslan kan få oss att till och med svika dem vi älskar.

Du har följt Jesus så länge, Petrus, men lyssnar du inte på hans ord? Älska din nästa som dig själv. Det gäller ju också dig, Petrus.

Du är inte dina handlingar, du är mer än så. Förstår du inte det?

Så kommer Mästaren till dig. Där på stranden. Han låter dig inte stå där med böjt huvud. Han låter dig inte stå där med skammen. Han ser dig, såsom han gjort ända sen den där gången när han bad dig att följa honom.

”Älskar du mig?” frågar Mästaren och möter din blick. Han frågar dig gång på gång. Han gör dig fri från skammen, från skulden och låter dig inte längre definieras av det som varit utan av vem du tillhör och valt att följa.

Tre gånger förnekade du honom, tre gånger frågar han dig. Det är knappast en slump.

Följ mig, säger Jesus, ännu en gång. Så enkla ord, men en livsomvälvande handling. Lämna det gamla bakom dig, gör dig fri och gå. Följ mig!

Det är något sårbart i berättelsen om Petrus där på stranden.

Varför delades den med eftervärlden? Ja, kanske för att ge såna som dig och mig en chans. Om hoppet inte är ute för Petrus, ja, då finns det nog hopp för oss också.

Hopp om att inte definieras av vad vi gjort, vad vi sagt eller inte sagt, av vår rädsla. Där på stranden säger han snarare något om vem Jesus är. Han är den som söker upp oss när vi står där med skammen, med skulden, med sänkt huvud.

Han är den som ger oss möjligheten att börja om. Han säger: Följ mig!

Vår uppgift blir att hitta stranden, alltså platserna där vi kan möta honom. Jesus mötte Petrus vid fiskebåtarna, var beredd, även på oväntade platser möter Jesus oss också och säger: Följ mig!

Vågar du svara?

Läs fler texter om 2 söndagen i påsktiden
Läs fler texter av Catharina Carlsson