”Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?”
Så säger Jesus i Matteusevangeliet 16:26 (1917 års översättning). Ordet själ syftar här på livet med Gud. Vi kunde kanske också våga säga ”förlorar sig själv” för det ligger nära vad det är fråga om. Att tappa bort sig själv i jakten på allt annat.
Är livet en tävling? Ibland kan det absolut verka så. Vi sneglar på varandra och vi vill ha det som andra har. Vi kanske skojar om att ”den som har mest när den dör vinner” men det skrattet fastnar lätt i halsen för att det är lite väl sant. Det är så vi lever.
I vår galna tid har drömmarna om framgång skruvats upp till tidigare oanade nivåer. Via media kan vi följa olika miljardärer och kändisar och hur bra det än går verkar de aldrig kunna få nog. Alla vill ha mer. Helst vill man ha allt. Kanske till och med leva för evigt, vem vet? Nu är ju kanske inte du och jag i den ligan men visst känner vi igen oss i att livet på olika sätt blir en tävling där det gäller att ha något att visa upp?
Jesus är ofta skarp i tonen mot den som redan har men som vill ha mer. Han menar att det finns en stor risk att man förlorar sin själ (sig själv) på vägen. Å ena sidan missar man att se det man faktiskt redan har, å andra sidan missar man att se att det faktiskt finns många som nästan inte har någonting alls.
Det behöver knappast sägas att vi inte mår särskilt bra av att tävla oss fram genom livet. Det blir en kamp som aldrig tar slut. Och den tar inte direkt fram våra bästa sidor.
I vår tid talas det om ett nytt andligt intresse. Kanske är det så att många av oss plötsligt kommit ihåg att vi faktiskt har en själ? Vi består inte bara av vår yttre status eller våra ägodelar, vi är också varelser skapade till gemenskap med Gud och varandra.
I vårt prestationssamhälle ligger det nära till hands att vi försöker vinna tillbaka oss själva genom att sträva ännu hårdare och lägga in andligheten som ännu en punkt på prestationslistan. Men Jesus säger att det inte går att göra så. Men han har ordnat ett annat sätt för oss!
Överskriften i psalmboken för denna söndag är ”efterföljelse”. Jesus säger att motmedlet mot att leva livet som en tävling är att följa honom. Det är en enkel väg men den är också svår. Vi behöver vara ödmjuka för att gå den.
Att följa Jesus innebär att vända sig till Gud med sina böner, det innebär att försöka leva efter det sätt som han har visat oss.
Det innebär också, och det är nog det svåraste, att inse att det är Guds goda vilja som ska råda i världen och inte min egen. Vi är älskade och värdefulla som vi är men vi är trots alltmänniskor. Vi kan inte vara allt. Bara Gud är Gud.
Jesus säger också att hur konstigt det än verkar så är det detta som är det goda livet. Att inte hålla fast vid egot gör oss gott. Att följa honom gör att vi kan leva öppna för de gåvor livet ger oss och att vi kan komma nära varandra.
Jag vill avsluta med en kristen barnsång. Ofta förstår vi de stora frågorna bäst när de uttrycks på enkla sätt och det här är ord som följt med mig genom livet.
”Bara den som vandrar nära marken kan se dina under Gud. Låt oss aldrig bli så stora att vi inte ser de små. Larven som kryper och myran som stretar och barn som lär sig gå, nej! Bara den som vandrar nära marken kan se dina under Gud.”
Lämna ett svar