Händer det att du jämför dig med andra? När du står med sopsorteringen, när du hämtar barnen sent på förskolan, när du tar en omväg för att slippa prata med någon, när du missar styrelsemötet, ja, eller andra små vardagstillfällen där du tänker att du i alla fall inte är som grannen, kollegan, släktingen och så vidare.
Jag tror att det är något djupt mänskligt att tänka: Jag gör mitt bästa. Så försöker vi hitta någon annan att föra in i ekvationen för att förmildra våra egna tillkortakommanden och misstag. Är det att vara en god medmänniska? Hjälper det oss att leva ett mer fridfullt liv?
På samma sätt tror jag att vi har en ovana att jämföra oss med andra och tänka att vi inte duger, när vi i förlängningen kanske snarare har helt andra förutsättningar för det vi håller på med. Ja, jag blir allt mer säker på att vi ägnar alldeles för mycket tid åt jämförelse och analys. Att vi ägnar våra dagar åt att värdera både oss själva och andra.
Medmänsklighet
Medmänsklighet, det är en radikal handling och en livshållning som är särskilt angelägen i en tid som vår, tror jag. Medmänsklighet mot både andra och oss själva. Att söka att vara en människa som går med andra, inte mot dem.
Tänk om du faktiskt duger? Tänk att du faktiskt gjorde det bästa du kunde, idag också. Du sorterade soporna, hämtade barnen, du tog omvägar och missade möten och världen fortsatte ändå. Kanske finns där prioriteringar som du behöver fundera över och förändringar du behöver, men du kan också se på dig själv med medmänsklighet.
I evangeliet möter Jesus oss och kommer med några av sina mer kända citat. Om någon vill slå dig på kinden – vänd honom då andra kinden till, vill någon att du går en mil med honom gå två mil, älska era fiender och be för dem som förföljer er.
Det finns dem som skulle säga att Jesus är mesig, att han uppmanar sina efterföljare att anpassa sig efter andra. Det tror inte jag. Jag tror att han målar upp ett alternativ för oss.
Gå med hjärtat före
Jag tror att han uppmanar oss att alltid gå med hjärtat före och att han kallar oss, precis som vi är, att älska våra medmänniskor och oss själva.
Vem skulle slå den som vänder andra kinden till igen? Vad händer med vår fiende om vi vågar älska dem? Vad gör det med oss om vi ber för dem som står oss emot? Vad händer med oss om vi faktiskt går två mil med en människa? Ja, ganska ofta är nog svaren att de slutar vara okända för oss.
Vem är då vår medmänniska? Ja, ibland är det den där grannen som vi jämför oss med, ibland är det en främling på tåget, ibland måste det få vara oss själva. Det kan vara ett förhållningssätt.
Tänk om vi skulle försöka möta allt och alla som kommer i vår väg med kärlek, tålamod, tjänstvillighet och en vilja att förstå mer än att förklara. Tänk om vi skulle ta Jesu ord på större allvar. Vad skulle det göra med vårt liv, med vårt samhälle, ja, med vår värld? Jag tror att det skulle förändra så mycket, så fort.
Vad väntar vi på?
Fler texter av Catharina Carlsson
Fler texter om 13 söndagen efter Trefaldighet
Lämna ett svar