För 700 år sedan levde en eremit i ett rum mitt i staden Norwich. Hon hette Julian. Det var svåra tider och medan Julian ägnade sina dagar åt bön så härjade pesten i staden. Det finns en serie syner bevarade. Julian såg syner av Jesus som talade till henne med trösterika ord. Han sa:
Jag vill göra allt väl, jag ska göra allt väl, jag kommer att göra allt väl och jag kan göra allt väl.
Vi återvänder till Julian så småningom.
Paulus lugn
I läsningarna till denna söndag finns ett stycke där Paulus skriver till församlingen i Korint och förmanar dem att bevara sin tro. Vi läser orden mitt i de mörka novemberveckorna och även i världen är det mörkt på många sätt. Hur bevarar man sin tro i mörka tider? Hur skulle Paulus ha gjort?
Man häpnar ibland över hur Paulus inte alls verkade orolig trots att han mötte så stort motstånd för sin tros skull. Jag tror att det beror på hur han såg på tiden.
Allt ska bli väl
Paulus tänkte sig på något märkligt sätt att framtiden redan hade hänt. Den stora striden mellan det onda och det goda hade redan vunnits då Jesus dog och uppstod. Där visade sig Gud vara starkare än ondskan och döden. Det onda han såg omkring sig i världen fanns fortfarande kvar men det var bara en tidsfråga hur länge det skulle vara så. Det hade ingen framtid. Egentligen var det redan besegrat. En dag vid tidens slut ska Guds goda vilja ske överallt och Gud ska torka tårarna från våra ögon. Påskens evangelium är som en försmak och ett löfte om att Gud kan åstadkomma det. Paulus trodde detsamma som Julian av Norwich. Allt ska bli väl. Gud kan och vill göra allting väl.
Jag försöker tänka som Paulus eller som Julian när min tro eller mitt hopp om framtiden är svaga. När jag tänker att allt ser hopplöst och omöjligt ut försöker jag lägga till en tanke till.
Såg det inte ännu mer omöjligt ut för Jesus på korset? Har det någonsin funnits en hopplös situation så är det väl den? Denna tanke är nålen som får sticka hål på min ballong av hopplöshet.
Jag tänker också på hur fruktansvärt illa det var att leva i Norwich under pestens härjningar. Och på hur svårt de första kristna ibland hade det. De får vara beviset för mig att det går att bevara tron i betydligt större lidande och hopplöshet än mina.
Vill du kan du be med mig:
Gud det är du som en gång väckt tron i mitt hjärta.
Hjälp mig att lita på din godhet och makt.
Jag längtar efter en dag när det goda får råda, kom snart och gör allt väl.
Amen
Fler texter av Tomas Jarvid
Fler texter om Söndagen före domssöndagen
Lämna ett svar