Som väntat så blev jag vald sist igen. Det är idrott på skolan. Vi ska spela fotboll. Läraren tycker att det är bäst att vi tar eget ansvar och delar upp oss själva i lag. Som vanligt så blhör jag alla andras namn ropas innan mitt. Jag är inte bra på fotboll. Eller egentligen är jag ju inte bra på någon sport. Det vet alla i klassen. Jag missar passningar, springer för långsamt och har ingen bollkontroll.
När matchen börjar gör jag som vanligt. Jag backar undan, håller mig i bakgrunden och låter de andra kämpa. Jag bidrar inte, för jag är övertygad om att jag inte har något att bidra med.
De där upplevelserna på idrotten formade både bilden av mig själv och av sport under hela min uppväxt. Att vara cool och populär sammanföll med att vara bra på idrott så jag var varken cool, populär eller bra. Så hade det kunnat fortsätta och det hade nog blivit så om inte det funnits personer runt omkring mig som visade mig att det fanns annat att vara bra på. Fritidsledaren som tyckte att jag var bra på att sjunga, läraren som tyckte att jag var duktig på svenska, prästen som uppmuntrade mig till att hjälpa till med gudstjänster. Över tid så förändrades min bild av vem jag var så att jag inte var ledsen över det jag inte kunde, utan tacksam för det jag var bra på. Jag började känna att jag kunde bidra och att jag fick göra det eftersom jag faktiskt hade något att bidra med.
Nåd och tjänst
På söndag firar kyrkan Septuagesima och temat är Nåd och tjänst. Det är två ord som kan kännas motsägelsefulla att hålla samman. För många, kanske också för dig, så är nåden en gåva, fri från prestation. Att vara i tjänst däremot, har med prestation, kanske till och med krav, att göra. Så hur hör de ihop?
Jag tror att svaret finns i den där gympasalen där jag försökte trycka mig allt närmare ribbstolarna på väggen för att bli så osynlig som möjligt. Där fanns ingen nåd, bara krav på tjänst och det bröt ner mig. Men utanför den salen fick jag lära mig att jag var bra på annat. Gud hade lagt ner gåvor i mig som kunde komma till användning.
Plötsligt fanns nåden där, i tacksamheten och glädjen över att det fanns saker som jag kunde bidra med. Tjänsten, den blev ett utflöde av nåden, en möjlighet att i tacksamhet och glädje få använda det som jag fått. Nåden kom först genom andras uppmuntran, tjänsten kom sen som ett gensvar.
Olika gåvor
Gud har gett oss alla olika gåvor. Det är en nåd som är oss given. Men ibland ser vi dem inte för att vi jämför oss med någon som har fått något annat. Så låt oss hjälpa varandra att se vad just vi har att bidra med. Låt oss stötta varandra så att de gåvor som Gud har gett oss kan få komma fram. Låt oss hjälpa till att påminna varandra om den nåd som är vår så att vi kan vara till tjänst för andra.
Vald sist
Kommentarer
3 svar till ”Vald sist”
-
Åh, vad den texten talade just till mig. Precis så hade jag det i min barndom.
Jag har fortfarande inte hittat min plats,fast kanske den var att ta hand om min stora älskade familj, precis som dom tar hand om mig nu på gamla dar.Så tacksam för nåden, vad vore vi utan den 🙏🙏❤️ -
Gillade din text. 👍🏼
-
Igenkänning – hade i och för sig trevliga klasskamrater, men på högstadiet mobbad av tre killar i en parallellklass.
I deras ögon var jag väl helt ”ute”, kraftigt byggd, dansade folkdans och så började jag i Kyrkans Ungdom. Tack och lov för dels min konfirmationspräst som hörde att jag ville bli förskollärare och därför frågade om jag inte ville bli miniorledare i kyrkan för att få lite övning, och dels för min skolkamrat som frågade om jag ville följa med henne till KU (Kyrkans Ungdom på 70-talet). Där hade vi en ungdomspräst och en ungdomssekreterare som såg och lyfte oss alla, ett fantastiskt gäng ungdomar som tog emot och välkomnade. Vi sjöng mycket, gjorde hantverk till auktioner, hade bibelstudier – jag hittade mig själv. Blev t.o.m. ombedd att hålla i en gammeldanskurs med gruppen. Blev invald i styrelsen och blev kassör. Gjorde Diakonala Året i en grannstad.
Mitt självförtroende och min självkänsla läkte och växte. Umgås fortfarande med flera vänner från KU-tiden. Tacksam!
Lämna ett svar