Det \u00e4r m\u00e5nga \u00e5r sedan men jag minns k\u00e4nslan: Det h\u00e5rda trappsteget i trappan upp till predikstolen, d\u00e4r jag hade satt mig d\u00e4r efter konfirmationen. Kyrkan var tom, konfirmanderna hade g\u00e5tt hem, men jag var inte klar \u00e4n. N\u00e5got var ouppklarat.<\/p>\n
S\u00e5 h\u00e4r satt jag. En pr\u00e4sts g\u00f6mst\u00e4lle. I predikstolstrappan, i v\u00e4ntan p\u00e5 att Gud skulle\u2026 eh\u2026 s\u00e4ga n\u00e5got. Inte f\u00f6r att Gud gjorde det, i alla fall inte s\u00e5 att det h\u00f6rdes. Men jag ins\u00e5g pl\u00f6tsligt vad det handlade om. Johannes, en av konfirmanderna.<\/p>\n
S\u00e5 ung, s\u00e5 s\u00e4ker. S\u00e4ker i sin identitet som gay, utstr\u00e5lade han trygghet och livsgl\u00e4dje. En f\u00f6rebild, p\u00e5 alla s\u00e4tt. Om alla ungdomar var s\u00e5 lugna och trygga som han\u2026 Och jag hade varit noga med att st\u00f6tta honom. Predikat f\u00f6r f\u00f6rsamlingen om hur Jesus vill att alla ska f\u00e5 vara sig sj\u00e4lva, att k\u00e4rlek \u00e4r k\u00e4rlek. Att ingen beh\u00f6ver vara r\u00e4dd f\u00f6r homosexualitet, eller f\u00f6rd\u00f6mande, f\u00f6r Gud l\u00e4r oss att se varandra med \u00f6gon som accepterar. Men den starkaste predikan som funnits hade varit Johannes sj\u00e4lv: s\u00e5 fin, sj\u00e4lvklar och \u00f6ppen att man inte kunde l\u00e5ta bli att uppskatta honom.<\/p>\n
Trappan upp till predikstolen var h\u00e5rt tr\u00e4, men jag satt v\u00e4nd mot altartavlan. V\u00e4gen mellan mig och Jesus l\u00e5g \u00f6ppen. Och nu \u00f6ppnades ocks\u00e5 porten till det som k\u00e4ndes i mitt inre. Det som h\u00e4nt den morgonen.<\/p>\n
Innan konfirmationen hade jag fr\u00e5gat alla ”Vad var b\u00e4st det h\u00e4r \u00e5ret?” Och n\u00e4r turen kom till Johannes log jag, t\u00e4nkte att han skulle s\u00e4ga: \u201dni bem\u00f6tte mig s\u00e5 fint\u201d.<\/p>\n
Men han sade: ”Det b\u00e4sta som h\u00e4nt mig det h\u00e4r \u00e5ret \u00e4r att kommunen startade en grupp f\u00f6r oss HBTQ-ungdomar, och d\u00e4r k\u00e4nner jag mig hemma! F\u00d6R F\u00d6RSTA G\u00c5NGEN I LIVET!”<\/p>\n
Va?! Men jag d\u00e5? Jag hade ju haft s\u00e5 fina \u00e5sikter och s\u00e5 bra milj\u00f6 f\u00f6r honom. Men det var inte det han s\u00e5g.<\/p>\n
Det st\u00e4mde att jag inte d\u00f6mt honom. Det r\u00e4ckte en bit: han k\u00e4nde att han kunde ge oss det h\u00e4r f\u00f6rtroendet, prata om vad han upplevt i den andra gruppen. Men det st\u00e4mde inte att min f\u00f6rst\u00e5else r\u00e4ckte till. Det gjorde den inte. Det han beh\u00f6vde var folk som visste hur hans liv var, hur det k\u00e4ndes att vara Johannes.<\/p>\n
Och d\u00e4r, i den d\u00e4r h\u00e5rda trappen p\u00e5 v\u00e4g upp mot predikstolen, s\u00e5 h\u00f6rde jag mig sj\u00e4lv s\u00e4ga orden h\u00f6gt till Gud: \u201dDet r\u00e4ckte inte med att inte d\u00f6ma.\u201d<\/p>\n
\u201dExakt\u201d, sade Jesus till mig \u2013 tydligt, men inte h\u00f6gt. \u201dExakt.\u201d Hans r\u00f6st fylld av erfarenhet. Och d\u00e5 h\u00e4nde det. Jag s\u00e5g det pl\u00f6tsligt.<\/p>\n
Hur Gud, i alla tider, f\u00f6rs\u00f6kt f\u00f6rklara sin k\u00e4rlek f\u00f6r m\u00e4nniskorna. F\u00f6rklarat och f\u00f6rklarat. Men vi kunde inte fatta. F\u00f6r teoretiskt, f\u00f6r obegripligt.<\/p>\n
S\u00e5 Gud kom till oss. Blev m\u00e4nniska. K\u00e4nde lidandet, utanf\u00f6rskapet, i sin egen kropp. Och d\u00e5, n\u00e4r man levt det, kan man vara k\u00e4rleksfull och bli trodd.<\/p>\n
Jag reste mig upp, och visste. Att en kommunal HBTQ-grupp som jag aldrig varit p\u00e5, bara h\u00f6rt n\u00e4mnas en g\u00e5ng, \u00e4nd\u00e5 skulle vara en av de starkaste bilderna i mitt liv av den gemenskap som vi borde ha i kyrkan. I en stenh\u00e5rd predikstolstrappa, med en hj\u00e4lp av konfirmand i ett utanf\u00f6rskap jag inte f\u00f6rst\u00e5tt, hade jag sett det tydligt: F\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 beh\u00f6ver vi leva, f\u00f6r att leva beh\u00f6ver vi f\u00f6rst\u00e5.<\/p>\n
Charlotte Frycklund, pr\u00e4st<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Det \u00e4r m\u00e5nga \u00e5r sedan men jag minns k\u00e4nslan: Det h\u00e5rda trappsteget i trappan upp till predikstolen, d\u00e4r jag hade satt mig d\u00e4r efter konfirmationen. Kyrkan var tom, konfirmanderna hade g\u00e5tt hem, men jag var inte klar \u00e4n. N\u00e5got var ouppklarat. S\u00e5 h\u00e4r satt jag. En pr\u00e4sts g\u00f6mst\u00e4lle. I predikstolstrappan, i v\u00e4ntan p\u00e5 att Gud […]<\/p>\n","protected":false},"author":458,"featured_media":1038,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[134033],"tags":[142062,142457],"class_list":["post-1035","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-4e-sondagen-efter-trefaldighet","tag-charlotte-frycklund","tag-tankarinforhelgen"],"acf":[],"yoast_head":"\n