Det var en g\u00e5ng en ung man vars liv blev v\u00e4ldigt mycket b\u00e4ttre n\u00e4r han som tio\u00e5ring fick glas\u00f6gon. Han hade k\u00e4mpat l\u00e4nge, men n\u00e4r glas\u00f6gonen sattes p\u00e5 hans n\u00e4srygg var det som att allt blev tydligt.<\/p>\n
Det f\u00f6rsta som h\u00e4nde var att hans sm\u00e5muskler runt \u00f6gonen slappnade av – han hade inte ens vetat om att de var sp\u00e4nda. Sedan m\u00e4rkte han att allt runt omkring honom syntes s\u00e5 tydligt. Han kunde l\u00e4sa skyltar utan problem, se m\u00e4nniskor han k\u00e4nde igen p\u00e5 andra sidan gatan. Han vinkade f\u00f6rtjust, fick en vinkning tillbaka.<\/p>\n
Detta var n\u00e5got alldeles speciellt, detta, att pl\u00f6tsligt se, vara en del av allt som h\u00e4nde runt omkring honom.<\/p>\n
Och fr\u00e5n denna dag f\u00f6r\u00e4ndrades den unge mannens liv. Han, som varit k\u00e4nd f\u00f6r att inte l\u00e4gga m\u00e4rke till s\u00e4rskilt mycket, blev en s\u00e5dan som s\u00e5g, h\u00e4lsade, m\u00f6tte. Han var med. Han var viktig. Han hade v\u00e4nner!<\/p>\n
Denna dag blev s\u00e5 stor i den unge mannens liv att han best\u00e4mde sig f\u00f6r att bli optiker. Han ville hj\u00e4lpa andra att se klart.<\/p>\n
Och s\u00e5 kom den dagen, den stora dagen, n\u00e4r utbildningen var klar. Han stod d\u00e4r, i sin egen butik, m\u00e4stare i sitt eget skr\u00e5, kung i sitt eget land. (Det h\u00e4r \u00e4r en saga, s\u00e5 han fick med en g\u00e5ng sin egen butik.) NU skulle han \u00e4ntligen kunna b\u00f6rja med det som han mest av allt ville: Sprida seendets g\u00e5va.<\/p>\n
Han b\u00f6rjade med sig sj\u00e4lv. Noggrant m\u00e4tte han alla aspekter av sin egen syn. Med en perfektion som hade att g\u00f6ra med decimaler av millimeter f\u00f6rberedde han de perfekta glasen till sig sj\u00e4lv. De f\u00f6rbereddes med all t\u00e4nkbar behandling, s\u00e5 att de kunde st\u00e5 emot allt, aldrig repas, aldrig reflektera. Och n\u00e4r de kom var de perfektare \u00e4n vad \u00f6gonen ens kunde uppfatta. Nu kunde han se dunen p\u00e5 en fj\u00e4der p\u00e5 en f\u00e5gel ett kvarter bort.<\/p>\n
Han b\u00f6rjade tvivla p\u00e5 att n\u00e5gon n\u00e5gonsin kunde \u00e5stadkomma n\u00e5got b\u00e4ttre, n\u00e5got vassare verktyg f\u00f6r synen. Han funderade och grubblade. Men beslutet var redan fattat inom honom. Han visste vad han skulle g\u00f6ra. N\u00e5got mycket b\u00e4ttre \u00e4n att s\u00e4lja glas\u00f6gon: han skulle anv\u00e4nda den superkraft han skaffat sig.<\/p>\n
Han gick ut ur butiken. Det var l\u00e4nge sedan han f\u00f6rundrat sig \u00f6ver att han k\u00e4nde igen m\u00e4nniskor tv\u00e4rs\u00f6ver gatan. Nu st\u00e4llde han sig vid \u00f6verg\u00e5ngsst\u00e4llet och b\u00f6rjade beskriva gatan f\u00f6r dem som kom f\u00f6rbi. Detaljer, f\u00e4rger, viktiga saker att se. Han gick vidare, st\u00e4ndigt undervisande om vad han s\u00e5g. Han begav sig till den lilla stadens vackraste utsiktspunkt. Med sina fina glas\u00f6gon kunde han se \u00e5drorna p\u00e5 bladen i tr\u00e4den flera kilometer bort. Han beskrev noggrant f\u00f6r m\u00e4nniskorna som stod vid utsiktstornet. Han gjorde allt, kort sagt, f\u00f6r att sprida allt det fina han sj\u00e4lv s\u00e5g till de andra, de som s\u00e5g s\u00e4mre \u00e4n vad han gjorde.<\/p>\n
Snipp, snapp, snut, s\u00e5 var sagan slut.<\/p>\n
F\u00f6r s\u00e5 g\u00f6r man v\u00e4l bara i sagorna? S\u00e5 blir det v\u00e4l inte i verkligheten?<\/p>\n
Vi som har kommit fram till n\u00e5got stort, n\u00e5got viktigt, om v\u00e4rlden och verkligheten – vi ber\u00e4ttar v\u00e4l inte bara om v\u00e5r egen synpunkt? Visst anv\u00e4nder vi den beg\u00e5vning Gud har givit oss, till att ge varandra glas\u00f6gon? Sj\u00e4lvklart g\u00f6r vi s\u00e5.<\/p>\n
Allt annat \u00e4r bara sagor.<\/p>\n
Charlotte Frycklund, pr\u00e4st<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Det var en g\u00e5ng en ung man vars liv blev v\u00e4ldigt mycket b\u00e4ttre n\u00e4r han som tio\u00e5ring fick glas\u00f6gon. Han hade k\u00e4mpat l\u00e4nge, men n\u00e4r glas\u00f6gonen sattes p\u00e5 hans n\u00e4srygg var det som att allt blev tydligt. Det f\u00f6rsta som h\u00e4nde var att hans sm\u00e5muskler runt \u00f6gonen slappnade av – han hade inte ens vetat […]<\/p>\n","protected":false},"author":458,"featured_media":1048,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[133181],"tags":[142062],"class_list":["post-1043","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-8e-sondagen-efter-trefaldighet","tag-charlotte-frycklund"],"acf":[],"yoast_head":"\n