En obest\u00e4md oro i mitt inre. Jag s\u00f6kte mig hit, f\u00f6r h\u00e4r \u00e4r det fridfullt. Men nu \u00e4r jag os\u00e4ker p\u00e5 om jag gjort r\u00e4tt, f\u00f6r trots att sj\u00e4lva kyrkan \u00e4r lugn och stilla s\u00e5 skriker det inom mig. Jag vet inte om det \u00e4r d\u00e5ligt samvete eller en stressreaktion, men jag vet att n\u00e4r allt annat tystnar, h\u00f6rs mina inre slitningar desto mer.<\/p>\n
Jag l\u00e4ser temat p\u00e5 s\u00f6ndagen p\u00e5 det lilla bladet jag fick n\u00e4r jag kom in i kyrkan: \u201dBana v\u00e4g f\u00f6r Herren\u201d.<\/p>\n
Jag v\u00e4nder och vrider p\u00e5 det d\u00e4r jag sitter i kyrkb\u00e4nken. Det som fyller mig nu \u00e4r julstress. Allt som m\u00e5ste g\u00f6ras klart, allt som m\u00e5ste g\u00f6ras magiskt. Allt som ligger framf\u00f6r mig. Planer, relationer, f\u00f6rberedelser. Mycket att g\u00f6ra. Det \u00e4r en v\u00e4g att bana, det med, en v\u00e4g genom br\u00e5te och fylld av oro.<\/p>\n
Det kanske inte \u00e4r Herren som beh\u00f6ver en v\u00e4g, utan jag. En v\u00e4g ut ur allt vardagstjafs, mot julens sanna budskap.\u00a0En v\u00e4g ur kaos, mot ljus. Ur ensamhet, mot gl\u00e4dje.<\/p>\n
Gudstj\u00e4nsten g\u00e5r vidare. Adventspsalmer. Doften av kaffe som bryggs l\u00e4ngst bak i kyrkorummet. Orgeltoner. Bibeltexter. Predikan. Jag h\u00f6r inte orden, f\u00f6r mina egna tankar uppfyller mig, men jag k\u00e4nner st\u00e4mningen. Och \u00e5nyo \u00f6vermannas jag av allt som beh\u00f6ver bli f\u00e4rdigt.<\/p>\n
Jag k\u00e4nner att det trassliga, det till synes ogenomtr\u00e4ngliga, det sv\u00e5ra, h\u00e5ller mig fast. Jag f\u00f6rst\u00e5r inte hur det h\u00e4r har g\u00e5tt till. I b\u00f6rjan av h\u00f6sten var allt s\u00e5 klart och vackert, s\u00e5 begripligt och enkelt, s\u00e5 v\u00e4lst\u00e4dat. Och nu, n\u00e4r den mest v\u00e4lst\u00e4dade och hemtrevlighetskr\u00e4vande av alla h\u00f6gtider kommer, s\u00e5 \u00e4r v\u00e4gen allt annat \u00e4n r\u00f6jd.<\/p>\n
Kan min r\u00f6jda v\u00e4g ha vuxit igen? Sn\u00f6at igen? Kaosat igen? Det kanske \u00e4r underh\u00e5llet av v\u00e4gen som inte \u00e4r bra. Jag vet att jag har l\u00e5tit vissa saker gro \u00f6ver min omsorgsfullt skapade v\u00e4g till frid. N\u00e5gon slags andligt ogr\u00e4s, med l\u00e5nga spr\u00f6t och ogenomtr\u00e4ngligt rotsystem.<\/p>\n
Under f\u00f6rb\u00f6nen g\u00f6r jag mentala listor \u00a0– mycket att g\u00f6ra, en v\u00e4g som m\u00e5ste r\u00f6jas. En v\u00e4g som m\u00e5ste till. F\u00f6r att julen ska bli, f\u00f6r att Jesus ska komma.<\/p>\n
S\u00e5 h\u00f6r jag pl\u00f6tsligt kyrkv\u00e4rdens ord, b\u00f6nens ord, den \u00e5terkommande \u00a0delen av f\u00f6rb\u00f6nen. Hon s\u00e4ger: \u201dTack f\u00f6r att du h\u00f6r v\u00e5r b\u00f6n\u201d och f\u00f6rsamlingen svarar \u201dOch m\u00f6ter oss med k\u00e4rlek.\u201d Om och om igen kommer det, som en refr\u00e4ng i b\u00f6nen, \u201dOch m\u00f6ter oss med k\u00e4rlek\u201d.<\/p>\n
De orden blir som ett ljus mitt i m\u00f6rkret, en sol mitt i natten. S\u00e5 \u00e4r det ju. Gud m\u00f6ter oss med k\u00e4rlek. Det \u00e4r inte en v\u00e4g som jag m\u00e5ste r\u00f6ja. Det \u00e4r en v\u00e4g som vi g\u00f6r tillsammans, Gud och jag, och n\u00e4r den gror igen, n\u00e4r jag inte orkar r\u00f6ja sj\u00e4lv, d\u00e5 har jag hj\u00e4lp av en expert p\u00e5 r\u00f6jning.<\/p>\n
N\u00e4r v\u00e4lsignelsen avslutar v\u00e5r gudstj\u00e4nst sk\u00f6ljer den \u00f6ver b\u00e5de mig och min v\u00e4g. Det \u00e4r som ett nytt ljus \u00f6ver det som \u00e4r sm\u00e5gr\u00e5tt och ingrott, som g\u00f6r att jag inte ser det jag sitter fast i. Ist\u00e4llet ser jag min medvandrare, min ledsagare, min v\u00e4g och mitt m\u00e5l. Den Gud som orkar n\u00e4r jag inte g\u00f6r det. Den Gud som m\u00f6ter oss med k\u00e4rlek.<\/p>\n
Jag reser mig upp. Min v\u00e4g f\u00f6rde mig hit idag. Det var tur det, f\u00f6r annars hade jag fastnat i en kurva utan sikt. V\u00e4gen \u00e4r inte slut, och kanske har jag inte s\u00e5 bra sikt fram\u00e5t. Men f\u00f6r mig \u00e4r det en hj\u00e4lp att k\u00e4nna att jag inte \u00e4r ensam p\u00e5 v\u00e4gen. Det \u00e4r inte bara min v\u00e4g. Gud bygger den, och underh\u00e5ller den, tillsammans med mig. Och m\u00f6ter oss med k\u00e4rlek.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
En obest\u00e4md oro i mitt inre. Jag s\u00f6kte mig hit, f\u00f6r h\u00e4r \u00e4r det fridfullt. Men nu \u00e4r jag os\u00e4ker p\u00e5 om jag gjort r\u00e4tt, f\u00f6r trots att sj\u00e4lva kyrkan \u00e4r lugn och stilla s\u00e5 skriker det inom mig. Jag vet inte om det \u00e4r d\u00e5ligt samvete eller en stressreaktion, men jag vet att n\u00e4r […]<\/p>\n","protected":false},"author":569,"featured_media":1194,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[127776],"tags":[142062,142457],"class_list":["post-1191","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-tredje-sondagen-i-advent","tag-charlotte-frycklund","tag-tankarinforhelgen"],"acf":[],"yoast_head":"\n