Jag \u00e4r gammal nu, har upplevt m\u00e5nga storverk, n\u00e5gra underverk. Och inget blev som jag t\u00e4nkte mig.<\/p>\n
Min dr\u00f6m var ett hotell. Jag ville vara en sn\u00e4ll, omtyckt v\u00e4rd. Folk skulle s\u00e4ga: \u201dSimon \u00e4r en fin man. Trevligt hotell.\u201d Ryktet skulle sprida sig. Min bror, som \u00e4r f\u00f6rst\u00e5ndigare \u00e4n jag, sade att om jag blev k\u00e4nd f\u00f6r sn\u00e4llhet skulle folk utnyttja mig. Men jag lyssnar inte p\u00e5 de f\u00f6rst\u00e5ndiga.<\/p>\n
Jag hittade ett hotell, slog upp portarna. Och jag l\u00e4rde mig att v\u00e4nlighet \u00e4r v\u00e4lsignat. Att storverk kan ske p\u00e5 de st\u00e4llen d\u00e4r folk bara sover en natt. M\u00e5nga g\u00e5nger har jag suttit och pratat med g\u00e4ster l\u00e5ngt in p\u00e5 natten. Och l\u00e5ngt senare har de ber\u00e4ttat att det vi sade d\u00e5 hade stannat kvar i dem, blivit viktigt. Inte mina ord, s\u00e5 klart (jag \u00e4r ju inte s\u00e5 f\u00f6rst\u00e5ndig) men att de pratat p\u00e5 det s\u00e4ttet, p\u00e5 en avskild plats, under en resa.<\/p>\n
Jo, sn\u00e4ll var jag, men jag blev inte k\u00e4nd som en god hotell\u00e4gare. Ist\u00e4llet var det en sak jag snickrade ihop en g\u00e5ng som blev k\u00e4nd. N\u00e5gra krokiga tr\u00e4bitar, spikar, en hammare. Ostadig och ot\u00e4t, men den d\u00f6g \u00e5t djuren att \u00e4ta ur. Krubban jag gjorde, nu k\u00e4nd genom historien.<\/p>\n
F\u00f6r m\u00e5nga \u00e5r sedan var det skattskrivning. Vi hade fullt hus. Mer \u00e4n fullt. Min bror sade \u201dd\u00e5 g\u00e5r v\u00e4l aff\u00e4rerna bra\u201d men han sade det ironiskt. Han vet ju att jag \u00e4r sn\u00e4ll. S\u00e5 m\u00e5nga bodde gratis.<\/p>\n
Jag minns en gammal man med ont i hj\u00e4rtat som l\u00e5g med bl\u00e5a l\u00e4ppar och fl\u00e4mtade sig in i himlen. Hans fru, med frusen sorg i ansiktet. Den ton\u00e5riga pojken och hans lillasyster som g\u00e5tt s\u00e5 l\u00e5ngt utan skor. Flickans ben hade slutat fungera. Han hade burit henne flera mil, de hade kollapsat h\u00e4r. De fick ett rum. Mitt rum. Det sista.<\/p>\n
S\u00e5 n\u00e4r den havande kvinnan kom fanns ingen plats. Den unge mannen i panik, den unga kvinnan pl\u00f6tsligt lugn, mitt i sm\u00e4rtan. \u201dJosef, bebisar kommer n\u00e4r de vill. Och var de vill.\u201d Och s\u00e5 hade hon pekat. \u201dD\u00e4r kan han ligga.\u201d Hon hade sett krubban.<\/p>\n
Oslipat tr\u00e4, neddregglat h\u00f6, djuren stod och \u00e5t. Jag gjorde vad jag kunde. Makade p\u00e5 djuren. Ny fr\u00e4sch halm, ett rent tygstycke att l\u00e4gga ovanp\u00e5. Och barnet f\u00f6ddes. I natten. I n\u00f6den.<\/p>\n
Jag har, som jag sade, upplevt storverk i natten, i samtal. Men den natten var ett underverk som inget prat kan f\u00e5nga. Himlen p\u00e5 jorden, \u00e4nglarna sj\u00f6ng, herdarna h\u00e4pnade. Du t\u00e4nker att jag \u00e4r gammal och senil, men jag vet vad jag vet, vet vad jag s\u00e5g. Och krubban blev legendarisk.<\/p>\n
Det var min bror som sade det. \u201dDu g\u00e5r till skrifterna som han som sl\u00e4ngde ut det unga paret. Men din krubba blir v\u00e4rldsber\u00f6md. S\u00e5 g\u00e5r det f\u00f6r s\u00e5dana som du.\u201d<\/p>\n
Min bror pratar strunt. Man ska inte tro p\u00e5 de f\u00f6rnuftiga. Det d\u00e4r om att sl\u00e4nga ut, det st\u00e4mmer inte. St\u00e5r inte ett ord om det i skrifterna. Men det \u00e4r ocks\u00e5 sant att det inte st\u00e5r att jag \u00e4r sn\u00e4ll. Det g\u00f6r inget. Det bleknade bort i str\u00e5lskenet som kom den d\u00e4r natten, n\u00e4r den st\u00f6rsta k\u00e4rleken fl\u00f6dade \u00f6ver jorden. D\u00e4remot st\u00e4mmer det att det enklaste kan vara den plats d\u00e4r k\u00e4rleken f\u00f6ds.<\/p>\n
Jag \u00e4r gammal nu, och inget blev som jag t\u00e4nkte mig. Men detta \u00e4r det st\u00f6rsta jag upplevt: att Gud ville f\u00f6das i utsatthet.<\/p>\n
Den d\u00e4r krubban. Ostadig, oslipad, osk\u00f6n. Men det vid den som \u00e4nglarna jublade.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Jag \u00e4r gammal nu, har upplevt m\u00e5nga storverk, n\u00e5gra underverk. Och inget blev som jag t\u00e4nkte mig. Min dr\u00f6m var ett hotell. Jag ville vara en sn\u00e4ll, omtyckt v\u00e4rd. Folk skulle s\u00e4ga: \u201dSimon \u00e4r en fin man. Trevligt hotell.\u201d Ryktet skulle sprida sig. Min bror, som \u00e4r f\u00f6rst\u00e5ndigare \u00e4n jag, sade att om jag blev […]<\/p>\n","protected":false},"author":569,"featured_media":1203,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[139900],"tags":[142062,142457],"class_list":["post-1193","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-juldagen","tag-charlotte-frycklund","tag-tankarinforhelgen"],"acf":[],"yoast_head":"\n