<\/p>\n
”Det b\u00f6rjade redan p\u00e5 l\u00e5gstadiet, p\u00e5\u00a0rasterna. Jag blev alltid vald sist, fotboll, br\u00e4nnboll… Sen spred det sig, kr\u00f6p in i klassrummet. N\u00e4r vi skulle ha grupparbeten i mellanstadiet, n\u00e4r man skulle ha n\u00e5n att sitta bredvid p\u00e5 klassresan… Och s\u00e5 kr\u00f6p det liksom innanf\u00f6r skinnet. Jag f\u00f6rs\u00f6kte g\u00f6ra mej osynlig. Jag kunde ju inget. Var ju ingen. Betygen och skolan? \u00c4h, det gick ju bara inte. Fick n\u00e5gra praktikplatser i h\u00f6gstadiet, men blev mest sittande p\u00e5 en stol. Jag gick upp senare och senare p\u00e5 dagen. Vad var det f\u00f6r mening med att g\u00e5 upp n\u00e4r man inte hade n\u00e5tt att g\u00f6ra, n\u00e5tt att g\u00e5 till? Ja, jag v\u00e4nde v\u00e4l p\u00e5 dygnet ocks\u00e5, kollade serier p\u00e5 n\u00e4tterna – d\u00e5 slapp jag i alla fall sova och t\u00e4nka p\u00e5 allt.<\/em><\/p>\n S\u00e5 var det en dag. Jag skulle bara ner till snabbk\u00f6pet och k\u00f6pa n\u00e5tt att k\u00e4ka, ja f\u00f6r matlagningen hade ju g\u00e5tt \u00e5t skogen. Det brukade bli fryst pizza eller s\u00e5. Den dagen hade det kommit n\u00e5n leverans till aff\u00e4ren. En massa kartonger stod framf\u00f6r frysdisken. Tjejen som h\u00f6ll p\u00e5 att packa upp var ensam. Det skulle nog ta ett tag. S\u00e5 kom \u00e4garen ut, vi hade hejat p\u00e5 varandra n\u00e5gra g\u00e5nger, och han sa \u201dHej \u2013 skulle du kunna bara hj\u00e4lpa till h\u00e4r och f\u00e5 upp dom h\u00e4r varorna, vi \u00e4r en kort idag \u2013 s\u00e5 bjussar vi p\u00e5 pizzorna sen?\u201d<\/em><\/p>\n Jag v\u00e4l blev lite st\u00e4lld men han sa det s\u00e5 naturligt, och tjejen s\u00e5g p\u00e5 mej och liksom log och sa \u201dJa sn\u00e4lla\u201d. S\u00e5 jag st\u00e4llde ifr\u00e5n mej korgen och b\u00f6rjade packa upp varorna. Vi snackade lite, hon och jag. Det k\u00e4ndes bra. Sen n\u00e4r vi var klara lade han, \u00e4garen, ner n\u00e5gra pizzor, n\u00e5gra frysta piroger och lite frukt i en kasse. Han sa \u201dDet \u00e4r nyttigt ocks\u00e5\u201d. Och s\u00e5 fortsatte han \u201dDu, jag ser dej h\u00e4r ibland, du har inget jobb va?\u201d och jag sa ju som det va. D\u00e5 sa han \u201dVi f\u00e5r alltid varor p\u00e5 tisdagar, kan du komma n\u00e4sta vecka ocks\u00e5, du var ju himla bra p\u00e5 detta!\u201d<\/em><\/p>\n Jag vet inte vad som h\u00e4nde d\u00e5. Jag tror det var f\u00f6rsta g\u00e5ngen n\u00e5n sa att jag var bra p\u00e5 n\u00e5tt, och det k\u00e4ndes att han menade det. Ja, p\u00e5 den v\u00e4gen \u00e4r det. Nu har jag n\u00e5n slags halvtid h\u00e4r, fyra timmar om dagen med l\u00f6nebidrag. Jag vet inte, men det k\u00e4nns som jag kan n\u00e5tt, som om n\u00e5n beh\u00f6ver mej. Det k\u00e4nns himla bra i varje fall.”<\/em><\/p>\n <\/p>\n Gud, jag vet inte varf\u00f6r en del m\u00e4nniskor inte blir tagna i anspr\u00e5k. Varf\u00f6r n\u00e5gra st\u00e5r p\u00e5 torget hela dagen utan att g\u00f6ra n\u00e5got. Kanske t\u00e4nker jag ibland att de \u00e4r lata. Det \u00e4r s\u00e5 l\u00e4tt att d\u00f6ma andra bara utifr\u00e5n det jag ser och tror, utan att k\u00e4nna hela sanningen.<\/p>\n Gud, du ser mej, och oss alla, rakt igenom, min historia, mitt nu, det jag kan, det jag tror om mej sj\u00e4lv och det jag inte tror om mej sj\u00e4lv.<\/p>\n Gud, du vill ta oss alla i anspr\u00e5k och du s\u00e4ger till var och en \u201dDu \u00e4r viktig, jag tror och vet att du kan och vill \u2013 kanske bara en timme, kanske bara en liten stund – men f\u00f6r mej \u00e4r det v\u00e4rt lika mycket som allt det andra, f\u00f6r mej \u00e4r det v\u00e4rt allt.\u201d<\/p>\n Det \u00e4r en n\u00e5d att bli r\u00e4knad med. Amen.<\/p>\n Felix Egegren, pr\u00e4st<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" ”Det b\u00f6rjade redan p\u00e5 l\u00e5gstadiet, p\u00e5\u00a0rasterna. Jag blev alltid vald sist, fotboll, br\u00e4nnboll… Sen spred det sig, kr\u00f6p in i klassrummet. N\u00e4r vi skulle ha grupparbeten i mellanstadiet, n\u00e4r man skulle ha n\u00e5n att sitta bredvid p\u00e5 klassresan… Och s\u00e5 kr\u00f6p det liksom innanf\u00f6r skinnet. Jag f\u00f6rs\u00f6kte g\u00f6ra mej osynlig. Jag kunde ju inget. […]<\/p>\n","protected":false},"author":665,"featured_media":1255,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[138525],"tags":[142449,142457],"class_list":["post-1242","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-septuagesima","tag-felix-egegren","tag-tankarinforhelgen"],"acf":[],"yoast_head":"\n