Min v\u00e4n g\u00e5r rakt emot oss, som en lejoninna p\u00e5 jakt, som en h\u00e4r i strid, som ett skepp i storm.<\/p>\n
Jag visste att hon skulle komma hit, idag, hit, d\u00e4r han \u00e4r. \u00d6ver alla hinder, runt alla h\u00f6rn, trots alla omst\u00e4ndigheter. Allting \u00e4r fel, n\u00e4mligen. Hon \u00e4r p\u00e5 fel plats, bland fel m\u00e4nniskor, av fel k\u00f6n, fel tro och fel samh\u00e4llsklass. Jag visste ocks\u00e5 att fast hon tagit sig den l\u00e5nga sv\u00e5ra v\u00e4gen hit, s\u00e5 r\u00e4cker det inte. Hon \u00e4r h\u00e4r, men hon \u00e4r inte framme. Hon inte skulle n\u00e5 mannen hon best\u00e4mt sig f\u00f6r att besv\u00e4ra, ofreda, antasta.<\/p>\n
Sedan vi var sm\u00e5 flickor har hon st\u00e5ngat sin panna blodig mot alla hinder som v\u00e4rlden erbjuder. F\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt f\u00e5 har motst\u00e5tt hennes r\u00e5a kraft och hennes ov\u00e4ntade styrka. Men han skulle kunna, hans vilja \u00e4r \u00e4nnu starkare. Om hon ens tog sig fram till honom, folkhavet runt honom var enormt.<\/p>\n
F\u00e5 har kunnat st\u00e5 emot henne, men f\u00e5 har v\u00e4lkomnat henne. Hon har inte m\u00e5nga v\u00e4nner. Det \u00e4r nog mest bara jag (Elisabet. Jag \u00e4r inte s\u00e5 viktig i den h\u00e4r historien). Nu sedan hennes mamma dog och hennes man f\u00f6rsvann var det bara dottern hon hade kvar. Elisabet heter hon med. Hon \u00e4r sjuk. Ingen vet n\u00e5gon bot. Alla skakar p\u00e5 huvudet och v\u00e4nder sig bort. Och att skaka p\u00e5 huvudet och v\u00e4nda sig bort fr\u00e5n min v\u00e4n kr\u00e4ver mod. Det v\u00e5gar man inte om det finns n\u00e5gon annan utv\u00e4g.<\/p>\n
Dottern Elisabet, som f\u00e5tt min v\u00e4n (som rivit ner murar och hoppat \u00f6ver gr\u00e4nser hela livet) att tiodubbla sin stridslystenhet. N\u00e4r modersinstinkt l\u00e4ggs till lejonkraft, g\u00e5r ingen s\u00e4ker. S\u00e4llan har en dotter varit s\u00e5 v\u00e4l omh\u00e4ndertagen – och s\u00e4llan har det gjort s\u00e5 lite skillnad. F\u00f6r Elisabet kommer att d\u00f6 utan det under hennes mor \u00e4r h\u00e4r f\u00f6r att kr\u00e4va.<\/p>\n
Min v\u00e4n r\u00f6jer en v\u00e4g som en jordb\u00e4vning g\u00f6r. Ansiktet som en mask. Musklerna sp\u00e4nda. M\u00e4nniskosamlingen framf\u00f6r honom delar sig som R\u00f6da havet inf\u00f6r Moses. Och s\u00e5 \u00e4r hon framme. Hon gjorde det. Med ren och sk\u00e4r envishet och en total brist p\u00e5 omtanke om andras behov st\u00e5r hon inf\u00f6r honom.<\/p>\n
Mannen som n\u00e5gra kallar Gud, som p\u00e5st\u00e5s kunna g\u00f6ra under, som tillh\u00f6r ett annat folk, en annan tro. Varf\u00f6r kom hon till honom? Ingen vet.<\/p>\n
Nu st\u00e5r hon d\u00e4r och – ja, det enda ord jag kan hitta f\u00f6r att beskriva deras samtal \u00e4r ”k\u00e4ftar”. Hon st\u00e5r d\u00e4r och k\u00e4ftar med honom. Han b\u00f6rjar avspisande men – ler han? Jag h\u00f6r inte vad de s\u00e4ger men f\u00f6rs\u00f6ker tr\u00e4nga mig n\u00e4rmare. Ja, han ler. Och nu ler hon ocks\u00e5. De k\u00e4ftar fortfarande. Hon k\u00e4ftar med honom som de kallar f\u00f6r Guds son, och hon ler. Och han ler. Och han lyfter sin hand. Till v\u00e4lsignelse.<\/p>\n
Hon bryter sig genom folkhavets v\u00e5gor p\u00e5 v\u00e4g mot mig, ensam men ett segert\u00e5g. Hon ler – den segrande modersk\u00e4rlekens himmelska leende – och brottsstycken av helig text far igenom min hj\u00e4rna:<\/p>\n
”D\u00e5 brottades en man med honom tills dagen grydde… ”Jag sl\u00e4pper dig inte f\u00f6rr\u00e4n du v\u00e4lsignar mig.” ”Du har k\u00e4mpat mot Gud och m\u00e4nniskor och segrat.” Hon, som inte liknar n\u00e5gon annan jag tr\u00e4ffat, liknar Jakob, Jakob som k\u00e4mpade med Gud och vann.<\/p>\n
Hon, f\u00f6r vilken hela livet \u00e4r en kamp, k\u00e4mpade med Gud och vann. Vann en teologisk debatt. Vann liv \u00e5t sin dotter och sig sj\u00e4lv. Och jag ska f\u00f6r alltid b\u00e4ra med mig i hj\u00e4rtat n\u00e4r jag s\u00e5g Jesus fr\u00e5n Nasaret le mot min v\u00e4n. Det var ett leende av stolthet, en fars leende mot ett barn som t\u00f6rs argumentera f\u00f6r sin sak, men det var n\u00e5got mer ocks\u00e5. Leendet hos den som k\u00e4nner igen kampen i en annan m\u00e4nniska och gl\u00e4ds \u00e5t att kunna st\u00f6tta hennes k\u00e4mpande, gl\u00e4ds \u00e5t att kunna m\u00f6ta henne p\u00e5 hennes niv\u00e5. Leendet fr\u00e5n en Gud som ville bli som vi f\u00f6r att \u00e4lska oss som vi \u00e4r.<\/p>\n
_____________
\nBibeltexten hittar du i Matteusevangeliet, kapitel 15, vers 21-28.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Min v\u00e4n g\u00e5r rakt emot oss, som en lejoninna p\u00e5 jakt, som en h\u00e4r i strid, som ett skepp i storm. Jag visste att hon skulle komma hit, idag, hit, d\u00e4r han \u00e4r. \u00d6ver alla hinder, runt alla h\u00f6rn, trots alla omst\u00e4ndigheter. Allting \u00e4r fel, n\u00e4mligen. Hon \u00e4r p\u00e5 fel plats, bland fel m\u00e4nniskor, av […]<\/p>\n","protected":false},"author":569,"featured_media":1279,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[99409],"tags":[142062,142457],"class_list":["post-1276","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-andra-sondagen-i-fastan","tag-charlotte-frycklund","tag-tankarinforhelgen"],"acf":[],"yoast_head":"\n