Den som v\u00e4ntar p\u00e5 n\u00e5got gott, v\u00e4ntar aldrig f\u00f6r l\u00e4nge. Det st\u00e4mmer ju r\u00e4tt bra n\u00e4r det g\u00e4ller efterr\u00e4tter och l\u00f6rdagsgodis, men inte f\u00f6r den som v\u00e4ntar p\u00e5 fred, asylbeslut eller Kristi \u00e5terkomst.<\/p>\n
Egentligen \u00e4r det kanske inte v\u00e4ntan som \u00e4r jobbig, utan ovissheten om n\u00e4r den tar slut. \u201dBara jag f\u00e5r ett besked, oavsett vilket, d\u00e5 kan jag g\u00e5 vidare.\u201d
\nJesus drar bort ovisshetens sl\u00f6ja fr\u00e5n l\u00e4rjungarnas \u00f6gon och s\u00e4ger att deras v\u00e4ntan \u00e4r kort. En kort tid av m\u00f6rker och natt, \u00e4nnu en kort tid och Jesus \u00e4r \u00e5ter.<\/p>\n
Jag \u00e4r f\u00f6r\u00e4ldraledig med v\u00e5r 9 m\u00e5nader gamla son. Han sover inte mycket om natten, eller jo, han sover n\u00e4r han sover p\u00e5 mig och jag samtidigt sitter i v\u00e5r rej\u00e4la bl\u00e5 f\u00e5t\u00f6lj. Han sover, men inte alltid jag. Efter n\u00e5gon timme n\u00e4r han kommit ned i djupare s\u00f6mn kan jag l\u00e4gga ned honom i hans s\u00e4ng och d\u00e5 f\u00e5r jag l\u00e4gga mig i min egen, men ganska snart \u00e4r det dags igen.<\/p>\n
Hoppet om att morgonen \u00f6verhuvudtaget ska randas \u00e4r olika, det beror p\u00e5 vilken tid vi s\u00e4tter oss i f\u00e5t\u00f6ljen. V\u00e4rst \u00e4r vargtimmen, tiden innan gryningen. Aldrig har natten k\u00e4nts lika l\u00e5ng.<\/p>\n
Men det beh\u00f6ver bara b\u00f6rja ljusna svagt, bara de d\u00e4r f\u00f6rsta gr\u00e5a str\u00e5ken som bryter m\u00f6rkret, f\u00f6r att hoppet ska t\u00e4ndas i mig. Natten \u00e4r inte alls s\u00e5 sv\u00e5r eller l\u00e5ng l\u00e4ngre. Jag tror p\u00e5 att morgonen n\u00e4rmar sig \u00e4ven om det \u00e4r flera timmar kvar. Ljuset skvallrar om morgonens \u00e5terkomst.<\/p>\n
Det \u00e4r ovissheten som \u00e4r jobbigast. Ska natten ta slut? Det var den ovissheten Jesus vill bespara l\u00e4rjungarna n\u00e4r han ber\u00e4ttade f\u00f6r dem att natten skulle ta slut. \u201dEn kort tid och ni ser mig inte l\u00e4ngre, \u00e4nnu en kort tid och ni ska se mig igen\u201d.<\/p>\n
Men Jesus m\u00e4rker att l\u00e4rjungarna inte riktigt f\u00f6rst\u00e5r och b\u00f6rjar f\u00f6rklara. F\u00f6rst ska de gr\u00e5ta och klaga, men allt ska bli gl\u00e4dje. Men ocks\u00e5 det \u00e4r sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5, s\u00e5 Jesus lyfter det tydligaste exemplet som finns. Hur ogripbar sm\u00e4rta att f\u00f6da barn kan bytas till obeskrivlig gl\u00e4dje n\u00e4r barnet \u00e4r f\u00f6tt – omedelbart \u00e4ndras allt.<\/p>\n
Jag vet inte hur det k\u00e4ndes f\u00f6r min fru n\u00e4r v\u00e5ra barn f\u00f6ddes, men jag minns n\u00e4r avgrundsvr\u00e5let blev till till gl\u00e4djet\u00e5rar. Hur stark hon var, och hur \u00f6msint.<\/p>\n
Jag minns r\u00e4dslan och ovissheten om n\u00e4r, eller ens om, sm\u00e4rtan skulle ta slut n\u00e4r v\u00e5rt f\u00f6rsta barn f\u00f6ddes. Vid v\u00e5rt andra barns f\u00f6dsel var ovissheten mindre, och erfarenheten st\u00f6rre. Det gav hopp. Genom livet r\u00f6r sig ovissheten mot visshet och pr\u00f6vningen mot erfarenhet.<\/p>\n
Jesus hj\u00e4lper l\u00e4rjungarna att g\u00e5 fr\u00e5n ovisshet till visshet, fr\u00e5n m\u00f6rker till ljus, fr\u00e5n natt till dag.<\/p>\n
Vi vet ju att morgonen och ljuset kommer \u00e5ter, \u00e4nd\u00e5 gl\u00f6mmer vi det n\u00e4r natten k\u00e4nns f\u00f6r l\u00e5ng. Uppst\u00e5ndelsens kunskap fanns \u00e4nnu inte n\u00e4r Jesus talade med l\u00e4rjungarna. De hade inte facit s\u00e5 som vi har. De hade bara l\u00f6ftet. L\u00f6ftet om att han kommer \u00e5ter, l\u00f6ftet om att n\u00e4r han g\u00f6r det s\u00e5 kommer nattens pr\u00f6vningar blekna.<\/p>\n
Det l\u00f6ftet g\u00e4ller s\u00e5v\u00e4l de stora h\u00e4ndelserna som vardagens sm\u00e5. S\u00e5 n\u00e4r jag g\u00f6r mig redo f\u00f6r en ny natt i den bl\u00e5 f\u00e5t\u00f6ljen t\u00e4nker jag att det \u00e4r en kort tid och att jag snart ska se morgonljuset igen. En kort tid bara, f\u00f6r den som v\u00e4ntar p\u00e5 n\u00e5got gott.<\/p>\n
Erik Olebark Ringheim, pr\u00e4st<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Den som v\u00e4ntar p\u00e5 n\u00e5got gott, v\u00e4ntar aldrig f\u00f6r l\u00e4nge. Det st\u00e4mmer ju r\u00e4tt bra n\u00e4r det g\u00e4ller efterr\u00e4tter och l\u00f6rdagsgodis, men inte f\u00f6r den som v\u00e4ntar p\u00e5 fred, asylbeslut eller Kristi \u00e5terkomst. Egentligen \u00e4r det kanske inte v\u00e4ntan som \u00e4r jobbig, utan ovissheten om n\u00e4r den tar slut. \u201dBara jag f\u00e5r ett besked, oavsett […]<\/p>\n","protected":false},"author":670,"featured_media":1341,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[136721],"tags":[142466,142457],"class_list":["post-1330","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-fjarde-sondagen-i-pasktiden","tag-erik-olebark-ringheim","tag-tankarinforhelgen"],"acf":[],"yoast_head":"\n