Vad hj\u00e4lper det om n\u00e5gon ber f\u00f6r mig? Kanske blir du del av n\u00e5got st\u00f6rre, kanske inspireras andra att hj\u00e4lpa dig. Kanske lyser b\u00f6nen upp v\u00e4gen till Guds vilja.<\/p>\n\n\n\n
– Jag skall be f\u00f6r dig!<\/p>\n\n\n\n
Swea hade kramat om hennes axel och tittat upp p\u00e5 henne med \u00f6gon fulla av sympati och v\u00e4rme samtidigt som hon sagt det. <\/p>\n\n\n\n
– Jag ska be f\u00f6r dig.<\/p>\n\n\n\n
Ylvas hade bara stirrat p\u00e5 henne och mumlat fram ett \u201dTack\u201d <\/p>\n\n\n\n
Hon ville bara skrika. Ruska av sig handen och vr\u00e5la att b\u00f6ner var det sista hon ville ha! Att vad trodde det att det skulle hj\u00e4lpa? N\u00e5gra frammumlade ord till n\u00e5gon Gud n\u00e5gonstans? Hur skulle det hj\u00e4lpa henne? Vilken v\u00e4rld levde denna lilla tant i om hon trodde att b\u00f6ner<\/em> skulle hj\u00e4lpa henne betala r\u00e4kningarna, f\u00e5 ett jobb och l\u00e4ka s\u00e5ren i hennes sj\u00e4l? <\/p>\n\n\n\n Fattade de inte att hon beh\u00f6vde ett jobb som gav henne pengar och d\u00e5, kanske, kunde hon f\u00e5 lugn och ro och kunna bli hel igen. <\/p>\n\n\n\n Men hon hade bitit ihop, mumlat n\u00e5got och g\u00e5tt d\u00e4rifr\u00e5n. <\/p>\n\n\n\n Nu var hon p\u00e5 v\u00e4g hem. Gick snabbt i f\u00f6rhoppningen om att kunna g\u00e5 bort en del av frustrationen hon k\u00e4nde. Jag ska be f\u00f6r dig<\/strong><\/p>\n\n\n\n Vad var det den d\u00e4r Franske kungen hade sagt? \u201dParis kan vara v\u00e4rt en m\u00e4ssa\u201d Om det kr\u00e4vdes att hon skulle sitta i kyrkb\u00e4nken f\u00f6r att f\u00e5 en kasse mat s\u00e5 satt hon gladeligen d\u00e4r. Hon kunde till och med sjunga med i en psalm eller tv\u00e5. <\/p>\n\n\n\n Men n\u00e4r Swea, den lilla gr\u00e5h\u00e5riga typ 70 \u00e5ringen som hj\u00e4lpte till och som tycktes alltid vara d\u00e4r, hade lagt handen p\u00e5 henne och sagt det d\u00e4r -Jag skall be f\u00f6r dig. S\u00e5 hade det k\u00e4nts s\u00e5\u2026personligt. <\/p>\n\n\n\n Hon hade inte kunnat sluta att t\u00e4nka p\u00e5 det n\u00e4r hon kom hem. Vad hj\u00e4lpte egentligen b\u00f6ner? Vad hj\u00e4lpte det egentligen att be n\u00e4r v\u00e4rlden s\u00e5g ut som den gjorde? Vad hj\u00e4lpte det henne att nu Swea best\u00e4mt sig f\u00f6r att de i kyrkan skulle be f\u00f6r henne? <\/p>\n\n\n\n – Hej Ylva! Vad roligt att se dig igen!<\/p>\n\n\n\n Pr\u00e4sten h\u00e4lsade glatt p\u00e5 henne n\u00e4r hon klev in genom d\u00f6rren. Hon undrade f\u00f6r sig sj\u00e4lv om det var ett anst\u00e4llningskrav hos pr\u00e4ster. Att de var tvungna att vara s\u00e5 d\u00e4r \u00f6vertrevliga. Hon nickade mot honom och gick och satte sig vid bordet i h\u00f6rnet. Det fanns alltid kaffe i det lilla caf\u00e9et och h\u00e4r var enda st\u00e4llet i stan d\u00e4r hon hade r\u00e5d att k\u00f6pa en kopp. Ingen fr\u00e5gade heller om hon tog p\u00e5t\u00e5r b\u00e5de en och tv\u00e5 g\u00e5nger. <\/p>\n\n\n\n Vad spelar det f\u00f6r roll om n\u00e5gon ber?<\/strong><\/p>\n\n\n\n Efter en stund kom pr\u00e4sten fram till henne och satte sig ner. <\/p>\n\n\n\n – Hur \u00e4r det Ylva? Fr\u00e5gade han.<\/p>\n\n\n\n – Vad hj\u00e4lper det om n\u00e5gon ber f\u00f6r mig? Fr\u00e5gade hon innan hon hann hejda sig sj\u00e4lv. Orden bara trillade ut. Hon tittade n\u00e4stan f\u00f6rskr\u00e4ckt p\u00e5 honom.<\/p>\n\n\n\n – Vad menar du? <\/p>\n\n\n\n – Jag menar, Vad spelar det f\u00f6r roll att ni ber f\u00f6r mig? Det \u00e4r ju bara ord! Jag beh\u00f6ver inte ord. Jag beh\u00f6ver hj\u00e4lp!<\/p>\n\n\n\n Han rynkade pannan lite. T\u00e4nkte efter innan han svarade.<\/p>\n\n\n\n –\u00a0B\u00f6n verkar p\u00e5 m\u00e5nga olika s\u00e4tt, sa han l\u00e5ngsamt.\u00a0Den \u00e4r f\u00f6rst och fr\u00e4mst ett samtal med Gud. Ett st\u00e4lle d\u00e4r Du kan prata med Gud, om allt. \u00c4ven det du inte riktigt kan s\u00e4tta ord p\u00e5.<\/p>\n\n\n\n – Ja, jo, jag vet, det har du sagt m\u00e5nga g\u00e5nger i predikningarna.<\/p>\n\n\n\n Han skrattade lite.<\/p>\n\n\n\n – S\u00e5, i alla fall en som inte somnar medan jag predikar! <\/p>\n\n\n\n – Mmmm. Sanningen var att hon lyssnade koncentrerat just f\u00f6r att hindra sig sj\u00e4lv fr\u00e5n att somna, men det sa hon inte.<\/p>\n\n\n\n –\u00a0Men det du talar om \u00e4r f\u00f6rb\u00f6n. Det vill s\u00e4ga att man ber f\u00f6r n\u00e5gon annan. Och den b\u00f6nen \u00e4r liksom dubbelriktad. N\u00e4r vi ber till Gud f\u00f6r dig, s\u00e5 p\u00e5minner vi samtidigt oss sj\u00e4lva om dig. Du \u00e4r sedd! Av Gud, men ocks\u00e5 av oss! Vi ser dig! Vi ser att du \u00e4r, precis som vi, ett av Guds barn, en av oss!<\/p>\n\n\n\n Hon lutade sig tillbaka i stolen och funderade. Det k\u00e4ndes fint p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt. Att bli sedd. Inte bara av en Gud som hon \u00e4nnu inte visst om hon trodde p\u00e5 eller ej, utan ocks\u00e5 av andra m\u00e4nniskor. Att hon var en del av n\u00e5got st\u00f6rre. Att hon h\u00f6rde till. <\/p>\n\n\n\n Det betalade fortfarande inte hennes r\u00e4kningar. Men det gjorde att det inte l\u00e4ngre k\u00e4ndes lika hoppl\u00f6st. Allt var inte l\u00e4ngre lika f\u00f6rtvivlat. L\u00e4s fler texter om B\u00f6ns\u00f6ndagen<\/a> <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Vad hj\u00e4lper det om n\u00e5gon ber f\u00f6r mig? Kanske blir du del av n\u00e5got st\u00f6rre, kanske inspireras andra att hj\u00e4lpa dig. Kanske lyser b\u00f6nen upp v\u00e4gen till Guds vilja. – Jag skall be f\u00f6r dig! Swea hade kramat om hennes axel och tittat upp p\u00e5 henne med \u00f6gon fulla av sympati och v\u00e4rme samtidigt som hon […]<\/p>\n","protected":false},"author":620,"featured_media":3752,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[136192],"tags":[142440,29565],"class_list":["post-3751","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-bonsondagen","tag-maria-scharffenberg","tag-tankar-infor-helgen"],"acf":[],"yoast_head":"\n
Hon f\u00f6rstod sig inte p\u00e5 dem. Hon hade b\u00f6rjat g\u00e5 till kyrkan f\u00f6r n\u00e5gra veckor sedan. De gav ut matkuponger och man kunde k\u00f6pa second hand kl\u00e4der d\u00e4r f\u00f6r en billig penning. Jo, man fick st\u00e5 ut med att det var en pr\u00e4st d\u00e4r ibland och en och annan gudstj\u00e4nst. Eller Andakt som de kallade det. Men det var ett billigt pris att betala f\u00f6r att f\u00e5 en matkupong eller ibland till och med en kasse med mat som n\u00e5gon sk\u00e4nkt. Gud (om han nu fanns) skulle veta att hon verkligen beh\u00f6vde det. Hennes ekonomi var k\u00f6rd i botten och det var knappt att hon fick ihop till hyran. <\/p>\n\n\n\n
Hon tog ett djupt andetag och smakade f\u00f6rsiktigt p\u00e5 k\u00e4nslan som v\u00e4cktes.
K\u00e4nslan av hopp.<\/p>\n\n\n\n
L\u00e4s fler texter av Maria Scharffenberg<\/a><\/p>\n\n\n\n