Lena visste precis var kyrkan l\u00e5g. F\u00f6rut, det k\u00e4ndes som ett annat liv, hade hon varit d\u00e4r ganska ofta. Hon ville inte kalla sig religi\u00f6s. Jo, hon trodde p\u00e5\u2026 n\u00e5got. <\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
Och vad hon hade l\u00e4rt sig om Gud och Jesus och s\u00e5 st\u00e4mde det v\u00e4l ganska bra in p\u00e5 hennes egna tankar och livsfilosofi. Allt vad ni vill att m\u00e4nniskor skall g\u00f6ra f\u00f6r er och s\u00e5 vidare.<\/p>\n\n\n\n
Hon hade varit med i ungdomsgruppen ett tag efter konfirmationen. Hade trivts riktigt bra. Men sen, ja, av olika anledningar hade hon slutat g\u00e5 s\u00e5 ofta. Var inget speciellt som h\u00e4nde eller s\u00e5. Bara livet som kom emellan.<\/p>\n\n\n\n
Och nu var det flera \u00e5r sedan hon hade klivit in genom kyrkporten senast.<\/p>\n\n\n\n
Hon saknade det.<\/p>\n\n\n\n
Lugnet som hon k\u00e4nde n\u00e4r hon satt ensam i en tom kyrka. Bara hon och Gud.<\/p>\n\n\n\n
Men ocks\u00e5 gemenskapen med de andra. Att bli sedd, f\u00e5 h\u00f6ra till. K\u00e4nslan av att de tillsammans bidrog till att g\u00f6ra v\u00e4rlden lite b\u00e4ttre.<\/p>\n\n\n\n
Och s\u00e5 det d\u00e4r som hon inte riktigt kunde s\u00e4tta ord p\u00e5. K\u00e4nslan av n\u00e5got st\u00f6rre. Att det inte bara var ord, utan att det faktiskt fanns n\u00e5got mer, n\u00e5got st\u00f6rre \u00e4n henne sj\u00e4lv.<\/p>\n\n\n\n
Men nu hade det g\u00e5tt s\u00e5 l\u00e5ng tid. Som att hon hade ghostat dem och f\u00f6rsvunnit utan ett ord, och nu trodde hon att hon kunde bara dyka upp igen och l\u00e5tsas som om inget hade h\u00e4nt?! Man gjorde liksom inte s\u00e5. Struntar i n\u00e5gon f\u00f6r att sedan bara dyka upp utan n\u00e5gon f\u00f6rklaring. Men vad skulle hon s\u00e4ga?<\/p>\n\n\n\n Lena suckade f\u00f6r sig sj\u00e4lv d\u00e4r hon stod p\u00e5 kyrktrappan. En stor skylt med ordet \u201dLoppis\u201d hade f\u00e5tt henne att g\u00e5 dit. Det stod att \u00f6verskottet skulle g\u00e5 till Svenska kyrkan i Utlandet och hon mindes hur Svenska kyrkan i Paris hade hj\u00e4lpt henne n\u00e4r hon varit d\u00e4r som Au Pair. Hon tog ett djupt andetag, \u00f6ppnade d\u00f6rren och gick in.<\/p>\n\n\n\n Hon stod och bl\u00e4ddrade i en l\u00e5da med b\u00f6cker n\u00e4r hon h\u00f6rde ett utrop bakom sig.<\/p>\n\n\n\n \u2013 Lena! Vad kul att se dig h\u00e4r!<\/p>\n\n\n\n N\u00e4r hon v\u00e4nde sig om kunde hon f\u00f6rst inte placera den rundhyllta leende kvinna som stod framf\u00f6r henne.<\/p>\n\n\n\n \u2013 Du k\u00e4nner inte igen mig, va? sa kvinnan skrattande. Men visst \u00e4r det du Lena? Ibland blandar jag ihop folk.<\/p>\n\n\n\n \u2013 Jo, det \u00e4r jag, eller, ja, jag heter Lena, sa hon lite avvaktande.<\/p>\n\n\n\n \u2013 Jag visste att det var du! ropade kvinnan f\u00f6rtjust. Jag \u00e4r Elsa, jag var ungdomsledare n\u00e4r du var h\u00e4r!<\/p>\n\n\n\n Elsa tog Lena under armen och snart satt de vid ett fikabord med varsin kopp kaffe framf\u00f6r sig. Det tog inte l\u00e5ng stund innan Lena kom ih\u00e5g Elsa. Hur kunde hon n\u00e5gonsin ha gl\u00f6mt bort denna bubblande kvinna? Elsa var l\u00e4tt att prata med och snart fann sig Lena ber\u00e4tta hur hon tyckte det var pinsamt att komma tillbaka efter att ha varit borta s\u00e5 l\u00e5ng tid.<\/p>\n\n\n\n \u2013 Ash! sa Elsa, Det \u00e4r helt OK! Visst, vi vill att du skall komma hit! Kyrkan och f\u00f6rsamlingen \u00e4r ett hem dit du alltid \u00e4r v\u00e4lkommen!<\/p>\n\n\n\n Men precis som med en familj s\u00e5 \u00e4r det ok att \u00e5ka iv\u00e4g en stund.<\/p>\n\n\n\n Du \u00e4r alltid v\u00e4lkommen tillbaka!<\/p>\n\n\n\n N\u00e4r hon l\u00e4mnade kyrkan n\u00e5gon timme senare hade hon inte bara med sig en packe med b\u00f6cker fr\u00e5n bokbordet utan \u00e4ven en inbjudan fr\u00e5n Elsa att komma till k\u00f6r\u00f6vningen p\u00e5 onsdag och en uppmaning att ringa n\u00e4r hon ville.<\/p>\n\n\n\n Hon visste inte riktigt \u00e4nnu om hon skulle g\u00e5 eller inte. Men en sak hade verkligen fastnat. Precis innan de skildes \u00e5t hade Elsa lagt en hand p\u00e5 hennes arm, tittat allvarligt p\u00e5 henne och sagt:<\/p>\n\n\n\n \u2013 Kom ih\u00e5g, hur l\u00e5ngt bort du \u00e4n g\u00e5r s\u00e5 \u00e4r det alltid bara ett steg tillbaka till Gud!<\/p>\n\n\n\n Djupt inom sig visste Lena att det var sant.<\/p>\n\n\n\n Snart kanske hon ocks\u00e5 var beredd att ta steget. Steget tillbaka hem.<\/p>\n\n\n\n L\u00e4s fler texter av Maria Scharffenberg<\/a> <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Lena visste precis var kyrkan l\u00e5g. F\u00f6rut, det k\u00e4ndes som ett annat liv, hade hon varit d\u00e4r ganska ofta. Hon ville inte kalla sig religi\u00f6s. Jo, hon trodde p\u00e5\u2026 n\u00e5got. Och vad hon hade l\u00e4rt sig om Gud och Jesus och s\u00e5 st\u00e4mde det v\u00e4l ganska bra in p\u00e5 hennes egna tankar och livsfilosofi. Allt […]<\/p>\n","protected":false},"author":620,"featured_media":3799,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-3792","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n
Det k\u00e4ndes n\u00e4stan pinsamt att g\u00e5 in i en kyrka igen.<\/strong><\/p>\n\n\n\n
L\u00e4s fler texter om 3 s\u00f6ndagen efter trefaldighet<\/a><\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n