Vi har precis njutit av pasta, vin och underbar dessert. En charmig italiensk kypare har passat upp hela tiden. Kv\u00e4llen \u00e4r s\u00e5 d\u00e4r h\u00e4rligt sm\u00e5varm som den aldrig kan bli hemma i Sverige vid den h\u00e4r \u00e5rstiden. Ja, allt \u00e4r perfekt, en slags dr\u00f6mv\u00e4rld. Pl\u00f6tsligt h\u00e4nder det som g\u00f6r att dr\u00f6mv\u00e4rlden blir n\u00e5got annat. Det som g\u00f6r att tanken b\u00f6rjar mala i huvudet: Vad g\u00f6r det med oss?<\/p>\n
Det b\u00f6rjar bli st\u00e4ngningsdags och den italienske kyparen f\u00f6rsvinner och ist\u00e4llet kommer en indisk man ut och b\u00f6rjar torka av borden och samla ihop dynorna. Det blir tydligt, det s\u00e5 kallade fina jobbet det sk\u00f6ts av den italienska servit\u00f6ren, men sen, n\u00e4r bara det enkla jobbet \u00e4r kvar, ja d\u00e5 tar indiern \u00f6ver.<\/p>\n
N\u00e4r jag ser det h\u00e4r rullar bilder fr\u00e5n f\u00f6rmiddagens konstbes\u00f6k upp inom mig. Vi tittade p\u00e5 en utst\u00e4llning med fotografier av den sydafrikanske fotografen Ernest Cole p\u00e5 Kristianstad konsthall. Naket visade han med sina svartvita bilder p\u00e5 50 och 60-talets arpartheitssystems om\u00e4nsklighet. Hur de b\u00e4sta platserna och de b\u00e4sta arbetena var f\u00f6r vita, hur alla privilegier bara var till f\u00f6r den europeiska befolkningen. Hur detta bara blev en sj\u00e4lvklarhet. Ett dj\u00e4vulskt system som blev en sj\u00e4lvklarhet.<\/p>\n
Ocks\u00e5 nu, i en annan tid, m\u00e5nga \u00e5r efter arpartheitsystemets fall, i en annan v\u00e4rldsdel, ser jag n\u00e5got liknande. Vissa jobb f\u00f6r vissa m\u00e4nniskor. Indiern torkar bordet, afrikanen s\u00e4ljer paraplyer eller n\u00e4sdukar p\u00e5 gatan.<\/p>\n
Vad g\u00f6r det med oss n\u00e4r vi ser det h\u00e4r? N\u00e4r vi tar det h\u00e4r f\u00f6r givet. Vissa jobb, vissa platser, vissa privilegier verkar vara bara f\u00f6r somliga medan andra jobb, andra platser, de som m\u00e5nga inte vill ha f\u00e5r indiern eller afrikanen ta.<\/p>\n
Den f\u00f6rsta pingstdagen br\u00f6ts barri\u00e4ren, inte bara juden, inte bara romaren, inte bara araben, utan var och en h\u00f6rde om Guds stora g\u00e4rningar. Var och en n\u00e5ddes av evangeliet p\u00e5 sitt spr\u00e5k. Jag ber och hoppas att vi som kyrka kan n\u00e5 utanf\u00f6r kyrkmuren till de d\u00e4r platserna, till de d\u00e4r jobben, till dem som inga privilegier har. Att kyrkan d\u00e4r kan f\u00e5 f\u00f6rmedla hans ord om frid. Hans ord om att inte k\u00e4nna oro eller tappa modet. De var de orden som med Andens hj\u00e4lp under b\u00f6n, kamp och s\u00e5ng br\u00f6t ner apartheitsbarri\u00e4ren. Och det \u00e4r med samme Ande som \u00f6gonen kan \u00f6ppnas p\u00e5 oss alla s\u00e5 att vi inte tar det h\u00e4r f\u00f6r givet utan v\u00e5gar tro, hoppas och arbeta f\u00f6r en v\u00e4rld d\u00e4r inga barri\u00e4rer finns. Amen!<\/p>\n
Per Kristiansson, kyrkoherde i K\u00e4lltorps f\u00f6rsamling<\/p>\n