<\/p>\n
Se, vi g\u00e5r upp till Jerusalem. S\u00e5 har vi sjungit i n\u00e5gra veckor nu och p\u00e5 s\u00f6ndag \u00e4r det dags. Vi \u00e4r framme och nu rider Jesus in i Jerusalem. En laddad och m\u00e5ngbottnad h\u00e4ndelse med klangbottnar l\u00e5ngt bak i historien.<\/p>\n
Jerusalem, den heliga staden, Sion, k\u00e4rt barn har m\u00e5nga namn. Jerusalem uppfattades som den stad d\u00e4r Gud hade valt att bos\u00e4tta sig. Guds n\u00e4rhet skyddade staden och folket fr\u00e5n olyckor av alla slag. I templet kunde m\u00e4nniskor etablera kontakt med Gud. D\u00e4r och ingen annanstans var m\u00f6tesplatsen mellan himmel och jord. Till Jerusalem tog man sig f\u00f6r att offra vid viktiga h\u00f6gtider under \u00e5ret och vid viktiga tillf\u00e4llen i livet. Templet var landets hj\u00e4rtpunkt och centrum, den plats d\u00e4r Gud var n\u00e5bar och tillg\u00e4nglig p\u00e5 ett alldeles s\u00e4rskilt s\u00e4tt. Jerusalem var gl\u00e4djens stad, dit man l\u00e4ngtade att f\u00e5 komma.<\/p>\n
Jerusalem var ocks\u00e5 Davids stad. D\u00e4r hade kung David regerat och hans son Salomo byggt templet. Nu hade Jerusalem blivit en liten romersk stad i utkanten av riket. Men dr\u00f6mmarna om sj\u00e4lvst\u00e4ndighet och om befrielse fr\u00e5n ockupationen levde. Davidsriket var levande i m\u00e5nga m\u00e4nniskors dr\u00f6mmar. Man dr\u00f6mde om fred och v\u00e4lst\u00e5nd f\u00f6r alla. N\u00e4r Messias kommer, d\u00e5 ska allting st\u00e4llas till r\u00e4tta igen, t\u00e4nkte man sig.<\/p>\n
N\u00e4r Jesus rider in i Jerusalem, \u00e4r det m\u00e5nga som hoppas att han \u00e4r r\u00e4ddningen och att allt ska bli som f\u00f6rut, under stadens storhetstid. Han ska bli den nye David, som kastar ut romarna och \u00e5teruppr\u00e4ttar sitt rike. Men Jesus uppfyller inte f\u00f6rv\u00e4ntningarna riktigt p\u00e5 det s\u00e4tt som man kunde ha trott. Det blir inte som f\u00f6rr, v\u00e4gen g\u00e5r alltid fram\u00e5t och den ser oftast helt annorlunda ut \u00e4n vi hade v\u00e4ntat oss.<\/p>\n
Visst talar Jesus om ett rike, men det \u00e4r inget Davidsrike, med tydliga geografiska gr\u00e4nser. Guds rike \u00e4r mitt ibland er, s\u00e4ger han. Det \u00e4r som ett senapskorn, som \u00e4r litet och obetydligt, men kan v\u00e4xa till ett stort tr\u00e4d. Det \u00e4r som en surdeg, som arbetas in i en deg och genomsyrar den helt, utan att synas. Guds rike kan inte identifieras med en politisk stat. Det finns d\u00e4r Gud k\u00e4rlek och r\u00e4ttvisa f\u00e5r utrymme, d\u00e4r tron ser undren ske, d\u00e4r Guds vilja sker.
\nVisst talar Jesus om m\u00f6tet mellan Gud och m\u00e4nniska, men det m\u00f6tet sker inte bara i Jerusalems tempel. Guds n\u00e4rvaro \u00e4r inte knuten till en enda specifik plats, s\u00e4ger han till kvinnan vid Sykars brunn. Det \u00e4r inte det ena eller det andra berget som \u00e4r r\u00e4tt plats att be p\u00e5. V\u00e4gen till Gud \u00e4r \u00f6ppen just d\u00e4r vi \u00e4r. D\u00e4r fl\u00f6dar livets k\u00e4lla. Guds n\u00e4rvaro sitter sj\u00e4lv p\u00e5 brunnskanten och talar med henne.<\/p>\n
N\u00e4r Jesus rider in i Jerusalem, rider han p\u00e5 tv\u00e4rs mot alla f\u00f6rv\u00e4ntningar om hur storhet och glans ser ut. Hans v\u00e4g \u00e4r en annan. Den g\u00e5r genom utsatthet och d\u00f6d. Men likafullt \u00e4r det en v\u00e4g som ger oss liv. Genom hans d\u00f6d vet vi att ingen m\u00e4nniska \u00e4r ensam i sitt lidande. Gud lider med henne. Och p\u00e5 v\u00e4gen mot sin d\u00f6d och uppst\u00e5ndelse gav han oss en m\u00e5ltid av enkelt br\u00f6d och vin, d\u00e4r livets fl\u00f6de str\u00f6mmar i oss och renar och f\u00f6rvandlar oss.
\nN\u00e4r Jesus rider in i Jerusalem b\u00e4r han med sig f\u00f6rv\u00e4ntningar och f\u00f6rhoppningar som knyts till \u00e5rtusenden av tillbedjan i staden. Han tar sin utg\u00e5ngspunkt i ber\u00e4ttelser och traditioner som hans folk levt med och levt av. Men han g\u00f6r ocks\u00e5 n\u00e5got nytt och annorlunda. N\u00e5got som ingen v\u00e4ntat sig.<\/p>\n
Fortfarande \u00e4r Jerusalem en stad med laddad betydelse f\u00f6r tre stora religi\u00f6sa traditioner, den judiska, den kristna och den muslimska. Det \u00e4r en stad, d\u00e4r m\u00e4nniskor erfarit Guds n\u00e4rvaro, i det judiska folkets historia, i Jesu liv och f\u00f6r muslimerna i Muhammeds nattliga himmelsf\u00e4rd. Om Jerusalem \u00e5ter ska kunna bli en fredens och gl\u00e4djens stad, kr\u00e4vs det av alla grupper att de inte dr\u00f6mmer sig tillbaka till forna storhetstider. Det blir inte som f\u00f6rr, v\u00e4gen g\u00e5r alltid fram\u00e5t och den ser oftast helt annorlunda ut \u00e4n vi hade v\u00e4ntat oss.<\/p>\n
Maria Klasson Sundin, pr\u00e4st och l\u00e4rare p\u00e5 Pastoralinstitutet i Uppsala<\/p>\n