<\/p>\n
F\u00f6rsta g\u00e5ngen jag h\u00f6rde ordet apostel, var n\u00e4r min morfar ber\u00e4ttade om sin barndom. Det var att ta till apostlah\u00e4starna, sa han, d\u00e5 han kom till avsnittet om den l\u00e5nga v\u00e4gen till skolan. I mitt barnahuvud m\u00e5lades bilden upp om hur morfar valde en h\u00e4st och galopperade iv\u00e4g genom skogen till skolhuset.<\/p>\n
Det var s\u00e4kert en kombination av min flickdr\u00f6m om en egen h\u00e4st och uppv\u00e4xten i s\u00e4llskap av ber\u00e4ttelserna om Pippi och Emil, som b\u00e5da hade varsin egen h\u00e4st. T\u00e4nk, s\u00e5 hade morfar ocks\u00e5 haft det, n\u00e4r han var en liten pojke.<\/p>\n
M\u00e5nga \u00e5r senare fick jag f\u00f6rklarat f\u00f6r mig att apostlah\u00e4star var en sk\u00f6n omskrivning f\u00f6r v\u00e5ra tv\u00e5 ben och d\u00e4rmed f\u00f6rstod jag att morfars skolv\u00e4g inte alls var s\u00e5 sagoskimrande. Det hela handlade om att g\u00e5 till fots.<\/p>\n
I vuxen \u00e5lder har jag letat mig fram till morfars barndomshem, torpet Massam\u00e5la i Virserums socken, och jag b\u00e5de f\u00f6rf\u00e4ras och imponeras n\u00e4r jag inser vilken str\u00e4cka som morfar fick g\u00e5 f\u00f6r att komma till \u00c4sshults skola. En l\u00e5ng slingrande grusv\u00e4g med t\u00e4t skog t\u00e4tt intill. Jag kan t\u00e4nka mig att det fanns dagar d\u00e5 han helst hade velat stanna hemma. Ist\u00e4llet fick han pulsa genom sn\u00f6n och kanske hann inte kl\u00e4derna torka i skolsalen, innan det var dags att g\u00e5 samma str\u00e4cka i motsatt riktning.<\/p>\n
Inte s\u00e5 mycket genom ber\u00e4ttande, utan mer genom sitt s\u00e4tt att vara, har morfar f\u00e5tt vara ett f\u00f6red\u00f6me f\u00f6r mig. Han l\u00e4rde mig t\u00e4lja tr\u00e4figurer och gjuta tr\u00e4dg\u00e5rdsplattor i cement. Han visade mig hur enkelt det \u00e4r att g\u00f6ra solvin och ta tillvara frukt, gr\u00f6nsaker och b\u00e4r. I efterhand f\u00f6rst\u00e5r jag ocks\u00e5 vidden, djupet och h\u00f6jden av hans enkla presentation av Jesus. Han levde som en apostel, Guds s\u00e4ndebud.<\/p>\n
Jag har l\u00e4st och f\u00f6rundrats \u00f6ver en av apostlarna i Bibeln, Paulus. Jag vet att morfar inte skulle gilla att jag drar likhetstecken mellan honom och Paulus. Men jag kan inte l\u00e5ta bli. Morfar f\u00f6rf\u00f6ljde och f\u00f6rl\u00f6jligade s\u00e4kert inte kristna m\u00e4nniskor som Paulus gjorde, men precis som Paulus fick han uppleva en ordentlig omv\u00e4ndelse i sitt liv. Paulus var en mycket nitisk faris\u00e9 och f\u00f6rf\u00f6ljde den tidiga kristna kyrkan. Han skaffade sig tillst\u00e5nd f\u00f6r att ta sig till Damaskus. Anledningen var att han ville bevaka de kristna d\u00e4r.<\/p>\n
I Apostlag\u00e4rningarna kan vi l\u00e4sa, hur han p\u00e5 v\u00e4gen dit f\u00e5r m\u00f6ta Jesus i en uppenbarelse och omv\u00e4nds till kristendomen. B\u00e5de Paulus och morfar fick m\u00f6ta den Jesus som \u00e4r mer intresserad av v\u00e5r framtid, \u00e4n av de fel och brister som vi kan rada upp i v\u00e5rt f\u00f6rflutna.<\/p>\n
P\u00e5 Apostladagen \u00e4r traditionen i kyrkan att fira minnet av apostlarna Paulus och Petrus. B\u00e5da tv\u00e5 betydde mycket f\u00f6r den kristna kyrkans spridning och b\u00e5da avr\u00e4ttades i Rom f\u00f6r sin kristna tros skull. Jag l\u00e5ter det ocks\u00e5 bli en dag d\u00e5 jag firar minnet av morfar och m\u00e5nga andra m\u00e4nniskor som har g\u00e5tt f\u00f6re och genom sitt varande, handlande och ber\u00e4ttande har visat mig v\u00e4gen till Jesus.<\/p>\n
Jag l\u00e5ter det ocks\u00e5 bli en dag d\u00e5 jag ser p\u00e5 mig sj\u00e4lv som ett Guds s\u00e4ndebud. Jag vill tacka Jesus f\u00f6r att han inte ser mig som v\u00e4rdel\u00f6s. Jag vill tacka f\u00f6r att han f\u00f6rl\u00e5ter mina felsteg och att han hj\u00e4lper mig att g\u00e5 i hans fotsp\u00e5r. Med hj\u00e4lp av apostlah\u00e4starna kommer jag att ta mig till en kyrka.\u00a0 D\u00e4r ska jag sitta och lite fnissigt dra \u00e4nnu n\u00e5gra likhetstecken mellan Paulus och morfar. Sk\u00e4ggig. Skallig. Hjulbent. F\u00f6rl\u00e5t morfar. Men glimten i \u00f6gat har jag \u00e4rvt fr\u00e5n dig.<\/p>\n
Ing-Marie Lundberg, stiftskonsulent f\u00f6r teckenspr\u00e5kig verksamhet i Uppsala stift<\/i><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
F\u00f6rsta g\u00e5ngen jag h\u00f6rde ordet apostel, var n\u00e4r min morfar ber\u00e4ttade om sin barndom. Det var att ta till apostlah\u00e4starna, sa han, d\u00e5 han kom till avsnittet om den l\u00e5nga v\u00e4gen till skolan. I mitt barnahuvud m\u00e5lades bilden upp om hur morfar valde en h\u00e4st och galopperade iv\u00e4g genom skogen till skolhuset. Det var […]<\/p>\n","protected":false},"author":458,"featured_media":760,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[142443],"tags":[],"class_list":["post-759","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-apostladagen"],"acf":[],"yoast_head":"\n