S\u00e5nt man har h\u00f6rt ska vara farligt eller sv\u00e5rt och man inte riktigt tror sig om att klara av. S\u00e5nt som \u00e4r sk\u00f6nt att slippa.<\/p>\n
Ibland \u00e4r det sk\u00f6nt att n\u00e5gon v\u00e5gar g\u00e5 f\u00f6re. Att v\u00e4nta p\u00e5 att f\u00e5 en rapport, n\u00e4r den som gick f\u00f6re kommer tillbaka igen.<\/p>\n
P\u00e5 s\u00f6ndag ber\u00e4ttar en av bibeltexterna i m\u00e5lande bilder om ett m\u00f6te med Gud. Vi f\u00e5r h\u00f6ra om hur folket v\u00e4ljer att st\u00e5 kvar vid bergets fot, medan Mose ensam f\u00e5r g\u00e5 upp och lyssna p\u00e5 Gud \u00e5t dem. De har l\u00e4rt sig att Guds n\u00e4rhet \u00e4r farlig, att den som ser Gud eller h\u00f6r Gud tala, inte kan \u00f6verleva det m\u00f6tet. De har h\u00f6rt Guds r\u00f6st p\u00e5 avst\u00e5nd och sett hur berget brinner och de v\u00e5gar inte ta sig dit upp. G\u00e5 du, s\u00e4ger de till Mose, du som kan h\u00f6ra Guds r\u00f6st och f\u00f6rbli vid liv. G\u00e5 dit och lyssna och kom sedan och ber\u00e4tta f\u00f6r oss. D\u00e5 ska vi lyssna och lyda.<\/p>\n
En annan g\u00e5ng \u00e4r det Jesus som tar med sig n\u00e5gra av l\u00e4rjungarna upp p\u00e5 ett berg. Han g\u00e5r inte ensam och de f\u00f6rs\u00f6ker inte slippa, utan f\u00f6ljer med. N\u00e4r de kommit upp, f\u00f6rvandlas han framf\u00f6r dem. Hans ansikte lyser och de h\u00f6r en r\u00f6st ur ett moln. L\u00e4rjungarna har ocks\u00e5 l\u00e4rt sig att Gud \u00e4r farlig att se eller h\u00f6ra, s\u00e5 de kastar sig ned p\u00e5 marken i skr\u00e4ck. N\u00e4r de v\u00e5gar titta upp igen, ser de bara Jesus.<\/p>\n
Gudsm\u00f6ten \u00e4r inte l\u00e4tta att beskriva. De kan utmana oss och f\u00f6rvandla oss, men de \u00e4r inte alltid s\u00e5 stora och bullrande som de h\u00e4r dundrande molnen p\u00e5 bergets topp antyder. Kanske \u00e4r det just det som l\u00e4rjungarna uppt\u00e4cker d\u00e4r uppe p\u00e5 berget och kanske hade Mose uppt\u00e4ckt samma sak.<\/p>\n
Guds kraft \u00e4r v\u00e4ldig, men Guds ansikte d\u00f6dar oss inte. Det v\u00e4lsignar. Vi beh\u00f6ver inte vara r\u00e4dda f\u00f6r Gud, inte g\u00f6mma oss, inte falla till marken, inte skicka fram n\u00e5gon annan. Om vi v\u00e5gar titta upp, \u00e4r det Jesus vi ser. Ett ansikte som v\u00e4nder sig till oss, lyser \u00f6ver oss och v\u00e4lsignar oss. Ett ansikte som g\u00f6r oss fria att inte bekymra oss s\u00e5 mycket om oss sj\u00e4lva, utan se v\u00e5r medm\u00e4nniska.<\/p>\n
Mose hade med sig lagen ner fr\u00e5n berget. De tio buden, men ocks\u00e5 sida upp och sida ner med mer detaljerade f\u00f6reskrifter om hur samh\u00e4llet skulle se ut och m\u00e4nniskor leva tillsammans. Hur de fattiga ska f\u00e5 sin chans att komma igen. Hur fr\u00e4mlingen i landet ska tas emot med g\u00e4stfrihet. Hur slavarna ska bli fria. Det \u00e4r s\u00e5nt som f\u00f6ljer av att v\u00e4nda sig ut fr\u00e5n sig sj\u00e4lv och mot sin n\u00e4sta.<\/p>\n
L\u00e4rjungarna fick med sig erfarenheten av att Guds blick kunde m\u00f6tas i en m\u00e4nniskas ansikte. Att Gud vandrade mitt ibland dem, p\u00e5 dammiga v\u00e4gar. Att Gud bryr sig om kr\u00f6kta ryggar, of\u00f6rl\u00f6st sm\u00e4rta, hunger och \u00e5nger. Att Gud bjuder p\u00e5 br\u00f6d att \u00e4ta och vin att dricka s\u00e5 att det r\u00e4cker till alla.<\/p>\n
Ibland \u00e4r det sk\u00f6nt n\u00e4r n\u00e5gon annan tar ansvaret, men om vi stannar kvar nedanf\u00f6r berget, kanske vi aldrig f\u00e5r se att det \u00e4r v\u00e4lsignelse som m\u00f6ter oss d\u00e4r uppe.<\/p>\n
Maria Klasson Sundin, pr\u00e4st och l\u00e4rare p\u00e5 pastoralinstitutet i Uppsala<\/p>\n