V\u00e5rfest p\u00e5 dagis, i det skiraste skira, det mest knoppande och f\u00f6rhoppningsfulla av v\u00e4der. En liten scen, s\u00f6ta barn som upptr\u00e4der. Andra barn som v\u00e4ntar sin tur. F\u00f6r\u00e4ldrar som ser p\u00e5.<\/p>\n
Och nu ska min dotters grupp sjunga. Allt annat f\u00f6rsvinner ur mitt liv, denna sekund \u00e4r tillr\u00e4ckligt. Totalt fokus p\u00e5 varje ord, tar varje andetag ihop med henne, f\u00f6r hon har l\u00e4ngtat s\u00e5.<\/p>\n
Nu g\u00e5r hon \u00f6ver den lilla scenen med en min av blyg och sj\u00e4lvmedveten koncentration. Det som s\u00e5 l\u00e4nge f\u00f6rberetts \u00e4r nu h\u00e4r. Hennes stund. Och t\u00e5rarna fyller mina \u00f6gon, och kanske ger de ett \u00f6gonblick av pl\u00f6tslig klarsyn, och kanske \u00e4r de bara en dimma.<\/p>\n
Men n\u00e4r hennes grupp g\u00e5r av scenen och andra m\u00e4nniskors barn \u00e4r i centrum, s\u00e5 v\u00e4nder jag mig om och tittar p\u00e5 den samlade gruppen f\u00f6r\u00e4ldrar. Och, ja, barnen \u00e4r s\u00f6ta \u2013 men f\u00f6r\u00e4ldrarna \u00e4r vackra.<\/p>\n
F\u00f6r d\u00e4r kommer vi, fr\u00e5n v\u00e5ra jobb, med den egna identiteten l\u00e4mnad bakom oss, alla de sm\u00e5 vardagligheter oviktiga. Vi \u00e4r h\u00e4r nu, d\u00e4r det viktigaste finns. Vi har vinklat om mobilerna till kameror, tagit ett steg tillbaka \u2013 inte centrum i v\u00e5ra egna liv, just den h\u00e4r stunden.<\/p>\n
Vi har skrapat ihop p\u00e5 ICA eller nogsamt bakat, beroende p\u00e5 personlig l\u00e4ggning och m\u00e4ngd tid, en picnic. Vi ska snart dela den med v\u00e5ra barn, och d\u00e5 ska v\u00e4l v\u00e5ra telefoner ringa igen och vibrera av mail fr\u00e5n chefer och kunder, och om de inte g\u00f6r det s\u00e5 ska vi prata med varandra och vara vanliga igen. Men inte nu.Inte alls nu.<\/p>\n
I det h\u00e4r \u00f6gonblicket, med fokus p\u00e5 barnen, st\u00e5r vi d\u00e4r, hemliga, lika som bara f\u00f6r\u00e4ldrar kan vara lika, f\u00f6r\u00e4ldrar som ser utan att ses. Blicken i allas \u00f6gon \u00e4r samma: M\u00e5ls\u00f6kande som en robot p\u00e5 v\u00e5r egen unge, dimmig av ogr\u00e5tna t\u00e5rar, och s\u00e5 skr\u00e4mmande klar som bara k\u00e4rleken kan g\u00f6ra en blick.<\/p>\n
Halvt mellan skratt och gr\u00e5t, ser vi v\u00e5ra barn p\u00e5 den h\u00e4r scenen och barnets alla framtida scener (Nobelprismottagning, Oscarsutdelning, prispallen p\u00e5 hockey-VM). Med blickar s\u00e5 intensiva och starka att de kan f\u00f6rs\u00e4tta berg.<\/p>\n
Det sl\u00e5r mig att vi ser p\u00e5 barnen som Gud ser p\u00e5 oss. Att n\u00e4r jag g\u00e5r omkring i min vardag tittar en himmelsk Far p\u00e5 mig med \u00f6gon som f\u00f6ljer mig med samma k\u00e4rlek. N\u00e4r jag tar ett steg i min utveckling st\u00e5r Jesus och h\u00e5ller andan som jag gjorde n\u00e4r dottern gick \u00f6ver scenen, s\u00e5 inst\u00e4lld p\u00e5 att allt m\u00e5tte g\u00e5 v\u00e4l, s\u00e5 fokuserad p\u00e5 varje andetag jag tar. Och detta \u2013 detta just nu – detta \u00e4r det det n\u00e4rmaste gudomlighet jag kan ana, den k\u00e4rlek jag k\u00e4nner f\u00f6r mina barn.<\/p>\n
Och s\u00e5 har vi alla st\u00e4mt in i Idas sommarvisa och barnen springer av scenen till v\u00e4ntande famnar och fika. Vi blir de d\u00e4r vanliga vuxna igen. Vi byter n\u00e5gra ord, kollar snabbt p\u00e5 mobilen, och \u00e4r alldeles normala p\u00e5 alla s\u00e4tt, tr\u00e5kiga, till och med.<\/p>\n
Och det g\u00f6r inget, f\u00f6r vi tittar \u00e4nd\u00e5 inte p\u00e5 varandra, vi tittar p\u00e5 barnen. Blicken \u00e4r inte lika fokuserad \u2013 det finns mer som st\u00f6r \u2013 men n\u00e4r den landar p\u00e5 barnen, d\u00e5 skymtar det till av det d\u00e4r gudomliga, den d\u00e4r k\u00e4rleken.<\/p>\n
Och den stunden, i det skiraste skira, i den mest knoppande och f\u00f6rhoppningsfulla av v\u00e4rldar, \u00e4r f\u00f6r\u00e4ldrar vackra.<\/p>\n
Charlotte Frycklund, pr\u00e4st<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
V\u00e5rfest p\u00e5 dagis, i det skiraste skira, det mest knoppande och f\u00f6rhoppningsfulla av v\u00e4der. En liten scen, s\u00f6ta barn som upptr\u00e4der. Andra barn som v\u00e4ntar sin tur. F\u00f6r\u00e4ldrar som ser p\u00e5. Och nu ska min dotters grupp sjunga. Allt annat f\u00f6rsvinner ur mitt liv, denna sekund \u00e4r tillr\u00e4ckligt. Totalt fokus p\u00e5 varje ord, tar varje […]<\/p>\n","protected":false},"author":458,"featured_media":949,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[136721],"tags":[142062,142457],"class_list":["post-934","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-fjarde-sondagen-i-pasktiden","tag-charlotte-frycklund","tag-tankarinforhelgen"],"acf":[],"yoast_head":"\n