Ljuset har \u00e5terv\u00e4nt. Solen har stigit. Kristus \u00e4r uppst\u00e5nden! Trumpetst\u00f6tarnas gl\u00e4djerop fyller v\u00e4rlden och det sjungs att d\u00f6den \u00e4r besegrad, nya v\u00e4gar har \u00f6ppnats, graven \u00e4r tom.<\/p>\n
Och h\u00e4r sitter jag och fattar ingenting. Jo, jag kan ta in beskedet p\u00e5 ett intellektuellt plan. Men jag f\u00f6rst\u00e5r det inte med min kropp. Jag blir r\u00e4dd och f\u00f6rvirrad av all uppst\u00e5ndelse och k\u00e4nner lockelsen att stanna kvar i det tysta, inst\u00e4ngda och f\u00f6rutbest\u00e4mda. D\u00e4r \u00e4r jag trygg, d\u00e4r k\u00e4nner jag igen mig.<\/p>\n
Ber\u00e4ttelsen i dagens evangelietext, fr\u00e5n Markusevangeliet kapitel 16 verserna 1-14, har varken n\u00e5gon gl\u00e4dje, n\u00e5gra hurrarop eller trumpeter. D\u00e4r m\u00e4rks ingen p\u00e5skgl\u00e4dje, inga framtidsplaner. M\u00e4nniskorna \u00e4r i chock och f\u00f6rnekelse. De f\u00f6rst\u00e5r inte och de kan inte tro det de h\u00f6r. Knappast har de v\u00e4l ens hunnit ta in att deras m\u00e4stare har blivit d\u00f6dad, s\u00e5 ska de ta in detta uppst\u00e5ndelsebesked som mitt i all oreda ocks\u00e5 m\u00e5ste sm\u00e4ltas. Nej, det \u00e4r nog inte s\u00e5 konstigt att texten \u00e4r synnerligen befriad fr\u00e5n p\u00e5skgl\u00e4dje. Snarare fylld av tvivel, sm\u00e4rta, darrande f\u00f6rskr\u00e4ckelse och misstro.<\/p>\n
Vi l\u00e4ser om m\u00e4nniskor som har satsat allt, gett sina liv f\u00f6r Jesus och allt de trodde p\u00e5. Nu \u00e4r allt grusat och f\u00f6rbi.<\/p>\n
Att n\u00e5gon d\u00e5 p\u00e5st\u00e5r att ljuset har \u00e5terv\u00e4nt, livet har vunnit \u00f6ver d\u00f6den \u2013 det blir bara f\u00f6rvirrande och v\u00e4cker r\u00e4dsla.<\/p>\n
N\u00e4r ljuset \u00e5terv\u00e4nder, n\u00e4r de viktigaste utvecklingsstegen tas i livet \u00e4r det nog vanligast att det sker genom en ganska l\u00e5ngsam process. Och den processen kan vara seg och sv\u00e5r, trots att den leder till gl\u00e4dje, befrielse och nya m\u00f6jligheter.<\/p>\n
Jag tror det \u00e4r m\u00e5nga som k\u00e4nner igen detta m\u00e4rkliga att det ibland \u00e4r ljuset och m\u00f6jligheterna som skr\u00e4mmer oss mest.<\/p>\n
Det \u00e4r ju s\u00e5 med mysteriet m\u00e4nniskan att vi oftast v\u00e4ljer det vi \u00e4r vana vid framf\u00f6r det vi p\u00e5 djupet beh\u00f6ver. \u00c4r jag van vid att exempelvis bli kontrollerad, s\u00f6ker jag mig kanske omedvetet till s\u00e5dana sammanhang, trots att jag egentligen mest av allt skulle beh\u00f6va utveckling och v\u00e5ga sl\u00e4ppa p\u00e5 \u00f6verdriven anpassning.<\/p>\n
N\u00e4r har jag n\u00e5gonsin fattat att det \u00e4r dags att ta f\u00f6r mig, att nu \u00e4r verklig tid att ge och ta emot? Att livet b\u00f6rjar nu? Det \u00e4r s\u00e4llan nu, trots att det p\u00e5g\u00e5r precis i denna stund. F\u00f6r r\u00e4dslan finns d\u00e4r samtidigt, och h\u00e5ller mig tillbaka.<\/p>\n
N\u00e4r ljuset \u00e5terv\u00e4nder pl\u00f6tsligt, precis som f\u00f6r kvinnorna i evangelietexten, n\u00e4r ljuset kommer med full kraft, utan f\u00f6rvarning, s\u00e5 \u00e4r det nog inte s\u00e5 konstigt att det ocks\u00e5 kan bl\u00e4nda och till och med sticka i \u00f6gonen. D\u00e5 \u00e4r det inte m\u00e4rkligt att nya v\u00e4gar kan skr\u00e4mma och m\u00f6tas med misstro.<\/p>\n
Visst \u00e4r det underbart med p\u00e5skdag och all gl\u00e4dje. Men det \u00e4r ocks\u00e5 viktigt en s\u00e5dan h\u00e4r dag att f\u00f6rst\u00e5 n\u00e5got om sv\u00e5righeten att verkligen kunna m\u00f6ta gl\u00e4djebudskapet, g\u00f6ra det till sitt och verkligen med hela kroppen ta in de m\u00f6jligheter som finns i v\u00e5ra liv, och som \u00f6ppnas f\u00f6r oss.<\/p>\n
F\u00f6r att f\u00f6rvirring, f\u00f6rskr\u00e4ckelse och \u00e5ngest ska kunna g\u00e5 \u00f6ver och bli till n\u00e5got som f\u00f6r oss fram\u00e5t, beh\u00f6ver vi nog i f\u00f6rsta hand trygghet, och i andra hand komma i kontakt med v\u00e5ra k\u00e4nslor \u2013 vad vi verkligen k\u00e4nner. De grundk\u00e4nslor som v\u00e4cks i v\u00e5ra kroppar i allt vi \u00e4r med om \u2013 det \u00e4r f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r detta. F\u00f6r m\u00e4nniskorna i bibeltexten har ju inte ens sorgen och t\u00e5rarna f\u00e5tt komma ig\u00e5ng riktigt, hur ska d\u00e5 gl\u00e4djen och nyfikenheten kunna v\u00e4ckas direkt? Jag saknar t\u00e5rarna som skulle f\u00e5tt rinna l\u00e4ngst kinderna i en l\u00e4kande reningsprocess.<\/p>\n
K\u00e4nslor fungerar som v\u00e5rt v\u00e4sens motor, de f\u00f6r oss fram\u00e5t och f\u00e5r oss att komma i kontakt med oss sj\u00e4lva, de vi \u00e4r p\u00e5 djupet. Och de \u00e4r v\u00e4gen till att ocks\u00e5 f\u00e5 f\u00f6rdjupad kontakt med andra.<\/p>\n
\u00c4r det rimligt att p\u00e5 en gl\u00e4djens p\u00e5skdag skriva om t\u00e5rar? Ja, det tycker jag, f\u00f6r det h\u00e4r \u00e4r befrielsens dag. Och t\u00e5rar som ger uttryck f\u00f6r \u00e4kta sorg kan vara uppst\u00e5ndelset\u00e5rar. F\u00f6rl\u00f6sande t\u00e5rar som banar v\u00e4g igenom. K\u00e4nslan h\u00f6r samman med k\u00e4rlek \u2013 att vi \u00e4r \u00e4lskande m\u00e4nniskor, och att det gudomliga \u00e4r \u00e4lskande i oss. T\u00e5rarna, om de s\u00e5 \u00e4r synliga eller osynliga, st\u00e5r f\u00f6r en v\u00e4g. Det handlar om befrielse, att l\u00e4mna det gamla och hj\u00e4lpa oss att se verkligheten i ett nytt ljus.<\/p>\n
M\u00e5nga har f\u00f6ljt ber\u00e4ttelserna efter terrorattentatet i Stockholm f\u00f6rra fredagen. N\u00e5gon beskrev just t\u00e5rarna som uppst\u00e5ndelset\u00e5rar. T\u00e5rar som i sm\u00e4rtan kan tyckas grumla blicken och besk\u00e4ra synf\u00e4ltet men som samtidigt bryter ljuset p\u00e5 ett nytt s\u00e4tt.\u00a0I osk\u00e4rpan de skapar ser vi varandra djupare och klarare. Konturerna av det vanliga blir suddiga \u2013 men v\u00e5ra inre b\u00f6rjar se med en annan skarpare klarhet som ger kontakt, som g\u00f6r att blickar kan m\u00f6tas och hj\u00e4rtan \u00f6ppnas. Mitt i det hemska f\u00f6ddes medk\u00e4nsla, n\u00e4ra mellanm\u00e4nskliga m\u00f6ten och ny v\u00e4nskap.<\/p>\n
P\u00e5skdagen handlar om en livsavg\u00f6rande, s\u00e4llsam kraft som genomsyrar allt men som inte alltid \u00e4r l\u00e4tt att m\u00f6ta. Det \u00e4r samma gudomliga kraft som f\u00e5r blommor att bryta upp genom asfalt. Samma kraft som finns dold i stillsamma t\u00e5rar \u00f6ver n\u00e5gon vi \u00e4lskat. Den \u00e4r en r\u00f6relse p\u00e5 v\u00e4g mot ny mening.<\/p>\n
Nu s\u00e4ger jag till mig sj\u00e4lv igen, och till dig: Kristus \u00e4r uppst\u00e5nden!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Ljuset har \u00e5terv\u00e4nt. Solen har stigit. Kristus \u00e4r uppst\u00e5nden! Trumpetst\u00f6tarnas gl\u00e4djerop fyller v\u00e4rlden och det sjungs att d\u00f6den \u00e4r besegrad, nya v\u00e4gar har \u00f6ppnats, graven \u00e4r tom. Och h\u00e4r sitter jag och fattar ingenting. Jo, jag kan ta in beskedet p\u00e5 ett intellektuellt plan. Men jag f\u00f6rst\u00e5r det inte med min kropp. Jag blir r\u00e4dd […]<\/p>\n","protected":false},"author":544,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-201","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n