Denna tid kretsar mycket kring g\u00e5vor. Men kanske inte alltid kring de g\u00e5vor som vi b\u00e4r p\u00e5 inom oss sj\u00e4lva och som vi kan ge av till andra. G\u00e5vor som g\u00e5r att locka fram hos andra genom uppmuntran och kreativ finess, men som s\u00e4llan ger den direkta utdelning som n\u00e4r pappret slits av julklappen och besvikelsen eller tacksamheten \u00e4r omedelbar.<\/p>\n
Glasklart minns jag tillf\u00e4llen under livet d\u00e5 m\u00e4nniskor, kanske i f\u00f6rbifarten, sagt n\u00e5got som kommit att bli ov\u00e4rderligt f\u00f6r mig. Det kan handla om en kommentar om vilket yrke som skulle passa mig, om en egenskap hos mig som jag dittills inte hade en aning om, eller bara en bekr\u00e4ftande nick och ett leende efter att jag f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen v\u00e5gat g\u00f6ra n\u00e5got jag ville, men egentligen varit f\u00f6r r\u00e4dd f\u00f6r. Jag minns s\u00e4rskilt d\u00e5 jag som tolv\u00e5ring h\u00f6ll ett f\u00f6redrag; mina kn\u00e4n skakade och jag var hemskt generad \u00f6ver min nervositet. Jag trodde verkligen inte att det skulle vara min grej att tala inf\u00f6r andra, trots att jag redan var bekant med k\u00e4rleken till detta uppdrag. L\u00e4rarens blick och nick gav ingen kick. Snarare \u00f6ppnades ett medvetande kring en m\u00f6jlighet.<\/p>\n
Att andra m\u00e4nniskor tar sig tid att inte bara se och lyssna, utan \u00e4ven uttrycka vad de k\u00e4nner och vad de tycker, kan vara en g\u00e5va som blir helt genomgripande i en m\u00e4nniskas liv. I f\u00f6rbifarten s\u00e5s ett litet fr\u00f6 och m\u00e4nniskan som har s\u00e5tt det har ingen aning om betydelsen, och f\u00e5r med stor sannolikhet heller aldrig reda p\u00e5 det.<\/p>\n
Dessa g\u00e5vor fr\u00e5n andra som lockat fram omedvetna g\u00e5vor i mig, har varit st\u00f6rre \u00e4n alla julklappar tillsammans. Att med hj\u00e4lp av andras g\u00e5vor \u00f6ppna mig sj\u00e4lv har ocks\u00e5 v\u00e4ckt ett ansvar. Ansvar att ta hand om det jag f\u00e5tt veta. Ibland har jag klarat av att ta detta ansvar kvickt, ibland har jag f\u00e5tt v\u00e4nta tills det mognat. Det har samtidigt s\u00e5tt insikten kring vad mina uttryck i f\u00f6rbifarten kan komma att betyda f\u00f6r en annan m\u00e4nniska utan att jag har en aning om vad de kan inneb\u00e4ra.<\/p>\n
Alla b\u00e4r vi p\u00e5 g\u00e5vor, alla kan vi vara g\u00e5vor till en annan. En del g\u00e5vor i oss slumrar fortfarande och bara v\u00e4ntar p\u00e5 att bli uppv\u00e4ckta. Kanske \u00e4r du, precis som jag, nyfiken p\u00e5 vilka g\u00e5vor som finns d\u00e4r inom dig och som bara v\u00e4ntar p\u00e5 att f\u00e5 komma fram, beroende p\u00e5 vilka sammanhang du hamnar i och vilka m\u00e4nniskor du kommer att m\u00f6ta? Det finns inom oss g\u00e5vor att \u00f6ppna, g\u00e5vor som v\u00e4ntar p\u00e5 att komma fram och anv\u00e4ndas, som v\u00e4ntar p\u00e5 att bli till gl\u00e4dje f\u00f6r andra.<\/p>\n