Under slutet av 1800-talet var skolan i bygderna ambulerande, dvs man hyrde in sig hos bönderna och så kom en kringresande lärare och undervisade barnen. Många gånger var lokalerna kalla och dragiga, men i och med byggandet av kyrkan så fick skolväsendet i bygden ett uppsving. På ovanvåningen inordnade man två skolsalar samt en lärarbostad. På bottenplan fanns en skolsal av större modell. Matsal fanns inte så barn som hade långt till skolan fick äta sin medhavda matsäck i hallen. Det berättas att det i farstun var kallt och rått och lukten av våta yllekläder påtaglig. De barn som bodde i byn kunde gå hem och äta sin lunch.Hela skolbyggnaden värmdes upp av vedkaminer och till dessa fick barnen bära in ved på rasterna.
Vissa av våra kakor (cookies) är nödvändiga för att webbplatsen ska fungera. Här finns också kakor som förbättrar din användarupplevelse.
Läs mer om våra kakor.
