Det ramlar in dop just nu. M\u00e5nga vill l\u00e5ta d\u00f6pa sina sm\u00e5 fram\u00e5t v\u00e5rkanten, det k\u00e4nns v\u00e4l naturligt och fint att bejaka livet n\u00e4r det verkligen drar ig\u00e5ng i hela naturen. (Det finns s\u00e4kert n\u00e5gon \u00f6verensst\u00e4mmelse ocks\u00e5 med n\u00e4r p\u00e5 \u00e5ret barnen blev till. Se, hur det spritter i buskar och grenar, ni vet.)<\/p>\n
Det \u00e4r underbart att f\u00e5 prata med f\u00f6rstag\u00e5ngsf\u00f6r\u00e4ldrarna som \u00e4r helt groggy av s\u00f6mnbrist och tappar bort sig i samtalet f\u00f6r att beundra den lille. De som har sv\u00e5rt att samla tankarna och mest l\u00e5ter som om de har sockervadd i huvudet n\u00e4r man f\u00f6rsiktigt vill fr\u00e5ga n\u00e5got om de praktiska arrangemangen kring dopet de vill boka in.<\/p>\n
Det \u00e4r underbart att prata med den vana flerbarnsf\u00f6r\u00e4ldern som ocks\u00e5 kan vara totalt s\u00f6mnbristf\u00f6rgiftad och nyk\u00e4r i sp\u00e4dbarnet, men samtidigt har en slags realistiskt k\u00e4rv syn p\u00e5 tillvaron med sm\u00e5barn.<\/p>\n
Men vet ni vem jag \u00e4nnu inte har pratat med? Jag har inte pratat med f\u00f6r\u00e4ldern till ett barn som f\u00f6tts med andra f\u00f6ruts\u00e4ttningar i livet \u00e4n de flesta. Jag har inte pratat med f\u00f6r\u00e4ldern som vacklar fram och tillbaka mellan den stora k\u00e4rleken och den tunga sorgen som kommer med insikten om att ens barn f\u00e5r ett annorlunda liv \u00e4n det som dr\u00f6mdes om under graviditeten.<\/p>\n
Det h\u00e4nder att livet brister. Det vet vi alla. Men hur kan vi prata om det? P\u00e5 ett s\u00e4tt som inte \u00e4r till f\u00f6r att skr\u00e4mma, utan f\u00f6r att visa att allt f\u00e5r plats. Ocks\u00e5 det som blev annorlunda och sv\u00e5rt.<\/p>\n
\u00a0<\/em><\/p>\n Inpass<\/em><\/p>\n Jag spelade varje onsdag i n\u00e5gra \u00e5r i ett litet kapell med en uschlig liten orgel. En vecka kom fr\u00e5gan om jag kunde spela vid en dopbekr\u00e4ftelse under helgen. Jag cyklade till kapellet utan n\u00e5gra tankar p\u00e5 vad det h\u00e4r med dopbekr\u00e4ftelse kunde inneb\u00e4ra. N\u00e4r dops\u00e4llskapet kom in s\u00e5g jag att dopbarnet hade Downs syndrom. Det h\u00e4r var \u00f6ver tjugo \u00e5r sedan. Under \u00e5ren som g\u00e5tt sedan dess har det h\u00e4nt en hel del med hur synliga m\u00e4nniskor med funktionshinder \u00e4r eller f\u00e5r vara i v\u00e5rt samh\u00e4lle, men d\u00e5 var jag synnerligen ovan och noterade verkligen att det h\u00e4r, det var ett annorlunda barn. N\u00e5got tog tag tag i mitt hj\u00e4rta.<\/p>\n Ceremonin fortsatte och jag f\u00f6rstod av det som sades att dopbarnet hade f\u00f6tts med sv\u00e5rt hj\u00e4rtfel och opererats n\u00e4r hon var alldeles nyf\u00f6dd. Innan operationen hade ett n\u00f6ddop genomf\u00f6rts, och det var det n\u00f6ddopet som nu bekr\u00e4ftades n\u00e4r barnet var hj\u00e4rtopererad och stabil. Jag blev mycket r\u00f6rd av alltihop och det k\u00e4ndes viktigt och hedrande att f\u00e5 varit med och spela vid bekr\u00e4ftelsen. Kanske var det f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag p\u00e5 allvar reflekterade \u00f6ver att annorlunda barn \u00e4r \u00e4lskade barn och s\u00e5 viktiga f\u00f6r de sina. Att ett barn som inte har de utf\u00f6rsg\u00e5vor som vi vanligtvis anser som s\u00e5 n\u00f6dv\u00e4ndiga \u00e4r s\u00e5 betydelsefullt f\u00f6r sin familj att de om igen vill g\u00e5 igenom de yttre tecknen p\u00e5 att barnet tillh\u00f6r Gud, m\u00e4nniskorna, kyrkan, f\u00f6rsamlingen \u2013 att det \u00e4r f\u00f6tt in i ett sammanhang d\u00e4r det ska finnas, f\u00f6r annars \u00e4r det n\u00e5got som saknas. Det var en viktig stund f\u00f6r mig.<\/p>\n Bara n\u00e5got \u00e5r senare m\u00f6ttes vi p\u00e5 barnsjukhuset, dopfamiljen och min familj. Vid det laget hade vi blivit grannar och bodde bara tv\u00e5 portar fr\u00e5n varandra. Jag hade ett barn med aplastisk anemi, det lilla dopbarnet som hade klarat hj\u00e4rtoperation hade f\u00e5tt leukemi. De dog, b\u00e5da barnen. V\u00e5ra ungar.<\/p>\n Ett \u00e5r senare fick jag sj\u00e4lv ett barn med Downs syndrom. Vi hade mycket att prata om i m\u00e5nga \u00e5r, vi f\u00f6r\u00e4ldrar.<\/p>\n <\/p>\n \u00c5terknyter<\/strong><\/p>\n Vi kan inte sluta prata om lyckan med barn eller l\u00e5ta bli att gratulera nyblivna f\u00f6r\u00e4ldrar, f\u00f6rst\u00e5s. En anledning \u00e4r att \u00e4ven den som har f\u00e5tt ett barn som \u00e4r sjukt eller skadat (ska vi helt enkelt bara kalla det annorlunda) ocks\u00e5 beh\u00f6ver f\u00e5 bli gratulerad. Det \u00e4r \u00e4nd\u00e5 ett helt nytt liv som har kommit. En unge som \u00e4r annorlunda – och \u00e4lskad. Samtidigt m\u00e5ste man f\u00e5 k\u00e4nnas vid att det \u00e4r sv\u00e5rt. Det \u00e4r naturligt att k\u00e4nna f\u00f6rtvivlan och sorg \u00f6ver det som oroar en vad g\u00e4ller barnets liv och framtid. Det g\u00e4ller att ha klart f\u00f6r sig att det inte \u00e4r barnet som person man s\u00f6rjer, utan att livet tog en riktning mot n\u00e5got man inget vet n\u00e5got om alls, och att man \u00e4r s\u00e5 r\u00e4dd att ens barn inte ska f\u00e5 vara lyckligt, f\u00e5 ett bra liv och finna gemenskap.<\/p>\n Barnet sj\u00e4lv? Bara tok\u00e4lska ungen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Det ramlar in dop just nu. M\u00e5nga vill l\u00e5ta d\u00f6pa sina sm\u00e5 fram\u00e5t v\u00e5rkanten, det k\u00e4nns v\u00e4l naturligt och fint att bejaka livet n\u00e4r det verkligen drar ig\u00e5ng i hela naturen. (Det finns s\u00e4kert n\u00e5gon \u00f6verensst\u00e4mmelse ocks\u00e5 med n\u00e4r p\u00e5 \u00e5ret barnen blev till. Se, hur det spritter i buskar och grenar, ni vet.) Det […]<\/p>\n","protected":false},"author":502,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[176333,16884,19306,175959],"tags":[],"class_list":["post-86","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-allmannatankar","category-karlek","category-manniskovarde","category-sarskildabehov"],"acf":[],"yoast_head":"\n